Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.

På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader idjurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropaär ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. Enca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvönoch i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter ochvikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång.

Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt.

Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade,rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områdenav Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiskaregioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit.Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos.

Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Oftakrävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) föratt man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte enlös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar enspårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar.Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm påhårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finnsemellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar ärfaktiskt inte större än en grå- eller jämthunds.

Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukarspringa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid,eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kandessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tidenbli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare attskilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går deofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så attdet ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man enlängre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där dedelar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar.

Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En vargäter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig påkött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftastblir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll.När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit.

Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finnsen stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet somhar rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna(även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Underhögvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod iurinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme(hundtikar urinerar hukande).

Annons

The photo has no tags

February 2013