Thursday 30 October 2008 photo 1/1
|
Det känns som allt ramlar av mig, bit för bit.
Ingen verkar bry sig heller.
Man liksom försvinner in i dimman och allt blir suddigt. Och när det är suddigt är det lätt att glömma.
Jag bryr mig inte direkt men, iblad känns det så tomt.
Visst jag är väl en utav alla enamvargar på denna jorden, men bara för det är jag inte osynlig.
Men kanske är det på tider att jag inte bryr mig om sånt skit och tänker på viktigare grejer. Kanske är det dags att släppa taget och gå vidare. Att lära mig stå på mina egna ben, klara mig själv. Japp! Så får det bli!
Egentilgen vet jag inte varför jag skrev detta, det var bara nödvändigt. Men snälla, ta inte illa upp.
Ingen verkar bry sig heller.
Man liksom försvinner in i dimman och allt blir suddigt. Och när det är suddigt är det lätt att glömma.
Jag bryr mig inte direkt men, iblad känns det så tomt.
Visst jag är väl en utav alla enamvargar på denna jorden, men bara för det är jag inte osynlig.
Men kanske är det på tider att jag inte bryr mig om sånt skit och tänker på viktigare grejer. Kanske är det dags att släppa taget och gå vidare. Att lära mig stå på mina egna ben, klara mig själv. Japp! Så får det bli!
Egentilgen vet jag inte varför jag skrev detta, det var bara nödvändigt. Men snälla, ta inte illa upp.
Comment the photo
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nosssliin/287736042/