February
Thursday 20 November 2008 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 0cm 10pt;"><span style="font-size: 8.5pt; color: black; line-height: 115%; font-family: "Verdana","sans-serif";">Läs om ni vill... Min novell till svenskan =)
Jag vaknar inte som alla andra människor.
Jag vaknar för att kroppen tvingar mig, jag vaknar för att kroppen inte orkar sova mer. Och när jag vaknar vill jag bara somna igen. Somna på riktigt. Att aldrig vakna igen.
Men som vanligt steg jag ändå upp ur sängen. Mamma skramlade medfrukosten under mig och jag suckade tungt. Varje steg påminde mig om mig själv. Så fort jag slog upp ögonlocken började det eka i huvudet.
Bög. Bög. Bög.
Ibland tror jag att någon i skolan vet, för ibland tittade de så konstigt på mig. Jag hade alltid varit ensam, men nu verkade det som om vissa visste mer.. Jag var äcklig och annorlunda. Jag kom från en annan planet. Men det är såklart, jag är ju bög.
Bög. Bög. Bög.
Det ville aldrig sluta eka. Fanns alltid inom mig
Jag gick ut i badrummet och smetade en klick hårgelé i luggen som fick den att stå ut som om jag stoppat håret i ett eluttag. Jag drog på mig en rosa tröja, för jag kunde inte låta bli, den var min favorit.
I skolan fanns Alexander. Hans ögon var lika grå som skolporten och hans leende var som hämtat ur en reklam. De där grå ögonen fastnade för mitt inre. Hjärtat flaxade som en fladdermus och åh. Han var så fin. Alexander.
Jag sköt upp skolporten, grå som hans ögon. Jag stök med fingrarna över det rafflade ytan för en sekund och föreställde mig hans nacke i mina händer. Bög. Bög. Bög. Jag ruskade på mig och gick in. På mitt skåp hade någon varit rolig och klottrat bögjävel. En del hade kanske fattat. Jag rös av obehag. Det vore mardrömmen. Jag slängde in ryggsäcken och hängde av mig jackan, på väg till lektionen mötte jag Alexander. Jag mötte hans blick för ett ögonblick och benen tycktes sjunka under mig.
- Vafan glor du på? Jävla äckel jävel! Jag sträckte genast på mig. Alexander gick förbi och påkostade sig nätt och jämt ett ilsket ögonkast.
Jag var van, men jag blev lika besviken varje gång. Såklart jag fattade att det aldrig skulle bli vi. Att jag skulle få gå den sista månaden i nian precis som de andra 3 åren..
Dagen fortsatte i samma takt. När jag stod vid mitt skåp för sista gången den dagen kunde jag inte låta bli att snegla på honom. Han stod några meter bort lutad mot sitt skåp. Han måste ha känt att jag iakttog honom, för plötsligt vände han sig om och såg mig rätt i ögonen, snabbt vek jag undan blicken. Jag kände hur jag rodnade och rafflade åt mig mina saker och skyndade mig hem. Fan! Nu måste han ha fattat. Helvete!
Jag gick hem och la mig på sängen. Fan! Jag försökte sova, jag ville bara försvinna. Bort. Bort. Bort. Bög. Bög. Bög. Det funka inge vidare.
Alexanders ögon fanns där hela tiden. Jag kom tydligt ihåg vad pappa svarat mig en gång när jag frågat vad ordet bög betydde;
- Ja du min pojke, det är såna idioter som fått för sig att en kille kan vara kär i en kille. Hö hö hö, har du hört något så dumt? Och så skrattade han och höll sig för magen. Sen tittade han alvarligt på mig, Va aldrig med sådana idioter, Jens min pojke. De har så livlig fantasi. Spring iväg och lek med dig nu.
Fan.
Den jävla väckarklockan ringde igen. Jag drömde till den så den for i marken och batterierna hoppade ut och studsade irriterande omkring ett ögonblick. Jag försökte somna om, men det gick inte. Det var bara att gå upp.
Skolporten var lika grå som vanligt. Grå.. Jag tillät inte mig själv att tänka på honom utan sköt bara upp porten, hårt. Korridoren låg nästan öde. Jag sneglade på skolklockan och kunde konstatera att lektionerna precis skulle börja. Jag skyndade mig att lägga in mina saker och försvann bort till klassrummet. Gerd var precis på väg att stänga dörren. Hennes vänliga ögon log mot mig.
- Men vad bra att du kom, Jens. Vi skulle precis börja.
Jag gick bort till min ensamma plats längst bak i klassrummet och sjönk ner på min stol. Gerd blickade ut över klassen. Hon var bra, Gerd. Hon var ung också. Jag tror Alexander tyckte att hon var skitsnygg. Jag tror alla killar tyckte det.
- Jaha, idag ska vi prata om vår läggning. Började hon.
Jag kände hur jag spände hela kroppen. Spjärnade emot.
- Typ, bögar? Sa Alexander.
- Ja, typ bögar. Vad har ni för åsikter om de som tycker om någon av samma kön? Gerd tittade sig uppfodrande omkring. Anna räckte upp handen.
- Jag tror inte det är något fel på dem. Det skulle vara rätt fräckt att ha en bögkompis. Gerd nickade sakta.
- Äh, vafan. Det är ju äckligt! Sa Joel, Alexanders kompis.
- Du då, Jens. Vad har du för åsikt?
Jag kände hur jag bara ville försvinna. Färgen steg i ansiktet och allas blickar riktades mot mig.
- öhm.. Stammade jag.
- Han är ju bög, för fan! Sa Alexander, och såg mig rätt i ögonen. Ett flin spred sig över hans mun.
- Men Alexander.. Började Gerd, men jag hörde inte på. Jag reste mig upp så att stolen välte och rusade ut ur klassrummet. Jag kunde höra Joels elaka kommentarer efter mig. Jag smällde igen dörren. Gerd röt argt åt dem. Jag bara sprang utan att se mig för. Fy fan vilket jävla helvete, varför kunde jag bara inte vara normal?
Jag kom hem sent. Jag var helt slut. Killar skulle inte gråta, men det hade jag gjort i alla fall.
Jag vägrade gå till skolan på fredagen, jag ville bara dö.
Bög. Bög. Bög.
Det var Alexanders blick, det där äcklade. Flinet. Jag trodde att han var annorlunda, fan vad jag hade hoppats på det! Men såklart han inte var. Jag borrade in huvudet i kudden och lät världen försvinna.
På kvällen bad mamma mig att handla, hennes bedjande blick sa mig att hon verkligen inte orkade själv. Att hon var helt slut.
Så jag tog inköpslistan och gick iväg. Det var mörkt ute och kall luft sipprade in genom jackan. Jag var värdelös. Plötsligt kände jag hur något träffade mig i bakhuvudet. Flera gånger och jag föll till marken.
- Bög, jävla bög. Först trodde jag det var mina egna tankar, men så förstod jag att det var Joel. Jag undrade om Alexander var med. Det svartnade för ögonen. Någon fick in en klockren träff i magen och jag tappade andan. Jag kände hur de knuffade på mig. Jag blödde nog ur huvudet.
- Jävla äckliga bög jävel!
En vecka senare:
De spelade en vacker låt på min begravning. Alexander satt på första raden. Men han grät inte. Han skulle aldrig sakna mig. Han bara ångrade vad han gjort.
Gatuvåld, det var så det kallades.
Jag dog, för jag var bög.
Förlåt Sean<3
Annons
Bambii
Thu 20 Nov 2008 23:37
Den var fett bra =) tror inte Sean kommer ta illa upp, tror mer att han kommer tycka den är fin ;)
erms
Thu 20 Nov 2008 22:29
den e så jävla bra.. du e så himmla duktig på å skriva noveller elin... daamn XD ... btw när skulle novellerna va klara? ja har inte börja :S ja suger på å skriva noveller :O
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/notchii/297700936/
Visa toppen
Show footer