mars
torsdag 2 april 2009 bild 1/20
|
Välkommen tillbaka Maia, tack!
Det är väl nu man ska berätta hela resan eller? det går inte i ord, så jag ska inte ens försöka mig på det. Alla ska träffas någon dag, så vi kan byta bilder. och så jag kan lägga upp de.
alltså jag fullkomligt älskar detta ställe. Nu när man sitter här hemma så saknar jag varenda liten arab som drar in en i butiken och gör allt för att få sålt något, jag saknar böneutropen som väcker en 5 på morgonen, jag saknar all skit som folket slänger på gatorna och får Hurghada att se ut som en sopptipp. Jag älskar det, och allt det där som man tycker är jobbigt just då är bara en storm charm med hela Egypten. jag vet inte vad det är som gör det, antagligen sällskapet, Hannis.
Och alla som jobbar där, gud. Jag får rysningar, för andra året i rad fick vi träffa de flesta igen, gud det var så jävla kul förra året och vi fick så bra kontakt med alla, att stå utanför hotellet den där dagen man var blek och trött var obeskrivlig. att komma tillbaka dit ett år senare och få deja vu efter varje steg man tar var kanske de bästa.
Det är väl nu man ska berätta hela resan eller? det går inte i ord, så jag ska inte ens försöka mig på det. Alla ska träffas någon dag, så vi kan byta bilder. och så jag kan lägga upp de.
alltså jag fullkomligt älskar detta ställe. Nu när man sitter här hemma så saknar jag varenda liten arab som drar in en i butiken och gör allt för att få sålt något, jag saknar böneutropen som väcker en 5 på morgonen, jag saknar all skit som folket slänger på gatorna och får Hurghada att se ut som en sopptipp. Jag älskar det, och allt det där som man tycker är jobbigt just då är bara en storm charm med hela Egypten. jag vet inte vad det är som gör det, antagligen sällskapet, Hannis.
Och alla som jobbar där, gud. Jag får rysningar, för andra året i rad fick vi träffa de flesta igen, gud det var så jävla kul förra året och vi fick så bra kontakt med alla, att stå utanför hotellet den där dagen man var blek och trött var obeskrivlig. att komma tillbaka dit ett år senare och få deja vu efter varje steg man tar var kanske de bästa.
Visa toppen
Visa sidfoten