August
Monday 2 September 2013 photo 1/1
|
Change
HJÄLP!
Har bestämt mig för att börja skriva igen och har två idéer på vad jag ska skriva. Men jag kan inte välja vilken så om någon är intresserad kan ni väl läsa prologen?
Prolog nr 1
Mitt liv har aldrig varit lätt. Men det var ingen som visstevad jag gick igenom. Jag ville inte att någon skulle veta och det var inteheller någon som direkt frågade vad som hände även om jag visade hur sårad jagvar. De flesta trodde att det berodde på min mamma och alla var så himla räddaför att fråga hur man mådde.<o:p></o:p>
Min pappa hade slagit mig så länge jag kunde minnas. I allafall nästan. Jag hade några få minnen från när jag var liten då min pappa ochjag gjorde roliga saker tillsammans. Det var innan min mamma blivit sjuk. Dethade tagit hårt på hela släkten men pappa hade hamnat i någon sorts depression.När mamma blev sämre började han dricka. Då var jag bara 10 år. Jag sov oftahemma alldeles själv som 10 åring. Visa nätter sov jag tillsammans med mamma påsjukhuset. Hon undrade aldrig varför och jag berättade heller aldrig varför. <o:p></o:p>
Första gången pappa slog mig var han riktigt påverkad. Jaghade då låst in mig på mitt rum för att han inte skulle kunna komma åt mig.Ibland funderar jag på vad som hänt om jag inte gjort det. Om jag ens levt idagdå. Jag berättade aldrig något för mamma då jag inte ville att hon skulle oroasig för mycket. Läkarna lyckades hålla min mamma vid liv enda tills jag fyllde14 år. Då lämnade hon oss. Jag tror aldrig att jag kommer få uppleva än sådanhems dag någon gång i mitt liv. Men jag trodde också att det skulle vända där.För den dagen då mamma dog så satt jag och pappa tillsammans och grät. Hankramade om mig och vi sov tillsammans hela den natten. Enda tills en vecka eftermammas begravning hade det hållit i sig. Sedan blev det mesta bara värre förvarje dag som gick.<o:p></o:p>
Prolog nr 2
När situationen i Storbritannien blir kritisk bestämmer sigtre av medlemmarna i One Direction att försvara sitt land. På något sätt kännerdem sig skyldiga att hjälpa till och dem lämnar allt. Dem lämnar bandet ochalla som betyder något för dem. <o:p></o:p>
Zayn, Louis och Liam lämnar det andra killarna i bandet ochsina flickvänner. Det är inte lätt för dem att ta beslutet att åka men dem harvarandra. Alison är en av dem som blir kvarlämnad när hennes kille åker för atträdda sitt land. Varje dag oroas hon över honom. Hon vet inte vart han är, inteens om han lever. Men hon stöttas av vännerna som går igenom precis samma sak.Dom håller hoppet uppe tillsammans och hoppas mer en något annat att den hemskamardrömmen dem lever i ska ta slut.<o:p></o:p>
Mitt liv har aldrig varit lätt. Men det var ingen som visstevad jag gick igenom. Jag ville inte att någon skulle veta och det var inteheller någon som direkt frågade vad som hände även om jag visade hur sårad jagvar. De flesta trodde att det berodde på min mamma och alla var så himla räddaför att fråga hur man mådde.<o:p></o:p>
Min pappa hade slagit mig så länge jag kunde minnas. I allafall nästan. Jag hade några få minnen från när jag var liten då min pappa ochjag gjorde roliga saker tillsammans. Det var innan min mamma blivit sjuk. Dethade tagit hårt på hela släkten men pappa hade hamnat i någon sorts depression.När mamma blev sämre började han dricka. Då var jag bara 10 år. Jag sov oftahemma alldeles själv som 10 åring. Visa nätter sov jag tillsammans med mamma påsjukhuset. Hon undrade aldrig varför och jag berättade heller aldrig varför. <o:p></o:p>
Första gången pappa slog mig var han riktigt påverkad. Jaghade då låst in mig på mitt rum för att han inte skulle kunna komma åt mig.Ibland funderar jag på vad som hänt om jag inte gjort det. Om jag ens levt idagdå. Jag berättade aldrig något för mamma då jag inte ville att hon skulle oroasig för mycket. Läkarna lyckades hålla min mamma vid liv enda tills jag fyllde14 år. Då lämnade hon oss. Jag tror aldrig att jag kommer få uppleva än sådanhems dag någon gång i mitt liv. Men jag trodde också att det skulle vända där.För den dagen då mamma dog så satt jag och pappa tillsammans och grät. Hankramade om mig och vi sov tillsammans hela den natten. Enda tills en vecka eftermammas begravning hade det hållit i sig. Sedan blev det mesta bara värre förvarje dag som gick.<o:p></o:p>
Prolog nr 2
När situationen i Storbritannien blir kritisk bestämmer sigtre av medlemmarna i One Direction att försvara sitt land. På något sätt kännerdem sig skyldiga att hjälpa till och dem lämnar allt. Dem lämnar bandet ochalla som betyder något för dem. <o:p></o:p>
Zayn, Louis och Liam lämnar det andra killarna i bandet ochsina flickvänner. Det är inte lätt för dem att ta beslutet att åka men dem harvarandra. Alison är en av dem som blir kvarlämnad när hennes kille åker för atträdda sitt land. Varje dag oroas hon över honom. Hon vet inte vart han är, inteens om han lever. Men hon stöttas av vännerna som går igenom precis samma sak.Dom håller hoppet uppe tillsammans och hoppas mer en något annat att den hemskamardrömmen dem lever i ska ta slut.<o:p></o:p>
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/novellbloggar/515935968/
Visa toppen
Show footer