Wednesday 4 February 2009 photo 1/3
|
<p align="justify">Smuts under dina naglar?
Det var något med hjärtklappningen du aldrig frambringade hos henne och det var nog den hjärtklappning hon hade som du missade. Det var något med andningen du aldrig hörde, trots att du lyssnade och lyssnade sådär som fåniga romantiker som du gör. Men ibland var du så upptagen med att skriva dikter, sånger, kärlek att du glömde vem du älskade, när hon aldrig glömde dig. Du var den uppmärksamma och hon var ignorant såsom bara folk som faktiskt inte bryr sig kan vara. Frustrerande nonchalant var hennes sätt att gå med ryggen så rak, hur hon aldrig såg dig i ögonen och hennes ord, som saknade en glöd du så gärna ville åt, ville känna. Ville känna från henne. Men med klorna i hennes hals, en nagel i lungan och tungan du sparkade ut på vägen in, så slutade också du söka ögonkontakt. När ord blev till hostningar av blod blev du döv och hon fortsatte. Men aldrig som förut och du kan inte förändras. Inte heller nu.
---
gaga. fiktivt oh yes.
Annons