Vad snabbt allting kan vända... Hela ens tillvaro, hela ens liv kan ändras, till och med ta slut, på ett ögonblick...

Lev här och nu, älska, ta till vara på varje sekund av ert liv. Tala om för de som står er nära hur mycket de betyder för er, att ni älskar dem! Vänta inte... Då kan det plötsligt vara försent...

 

Tack gode gud att du fick leva!

Mormor fick en astmatisk chock kombinerat med ett rejält blodtrycksfall och rasade ihop i hallen när mormor och morfar var på semester. Hon andades knappt, hjärtat slog nästan inte, ögonen stod stirrande och glasklara rätt ut i luften, och hon bajsade på sig (som folk typ alltid gör när de dör). Morfar ringde 112 och sade att de ta mig tusan fick sno sig, för att det var JÄVLIGT bråttom! Ambulansen körde 3 mil på 10 minuter. På sjukhuset sade läkarna att de var glada att ha henne tillbaka och att hon skulle vara glad för att vara tillbaka, för att hon var nära att bli där. Var visst död ett slag... Hon är inte ens 70 år, hennes tid är inte kommen på många år än! Morfar hade drömt/sett i syne på sena kvällen/natten (han var kvar i stugan med hunden). Han såg mormor stå i hallen och säga "Hejdå, Görgen...". Obehagligt! Och mormor sade senare att "är det så skönt att dö, så behöver ingen vara rädd för det". =S