June 2008
mycket packning blir det för ett 10-dagars läger (detta är för övrigt bara hälften av den allmänna packningen!)
Pappa och hundarna hämtade upp mig för en promenad nere på Bo01! Det var mer än uppskattat av både mig och hundarna <3
tårarna tycks inte ta slut, ångesten river i bröstet, att en känsla kan göra så fysiskt ont, måtte bättre tider vänta på mig ute på Aspan..
tänk om jag kunde sluta att titta bakåt, tänk om jag bara kunde följa vägen framåt, tänk om om inte fanns så mycket lättare det hade varit då.
jag tänker inte alltid vara svullen och söndergråten, jag tänker snart resa mig upp och gå igen, men inte just nu, benen bär mig inte, eller jag vågar inte prova
my heart will go on. fast en liten bit kommer alltid stanna där det är nu, och det är okej, för sånt är livet, eller hur?