Dayviews - A place for your photos. A place for your memories.

Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

27 November 2010

Next day

Previous day

Början på vår pjäs Hänglås. Du-scenen

Stella i början av 1-10 scenen.

Stella och Joni. Och fikusen.

"Våldnaderna". Eller vad vi nu var. Typerna i masker som läste monologerna (berättelsen) och agerade bakgrund i 1-10.

Saara började med den första monologen.

Joni och Stella styr sina marionetter, via vilka de kunde visa sina verkliga känslor.

Jag i mask.

*Smack smack smack*

"Oftast spelade de fyrhändigt på piano"

Ett foto av ett glatt minne.

"Jag vet inte...kanske..."

Stella i badkaret, Emma gör sig redo för sin monolog.

"Kåk!"

Spelkorten flyger över paret, som samlar ihop dem igen.

Spelkort.

Koreografi i spöksken.

Koreografi

Fikusen.

"Sover du?" "Mmjoo..."

Robin talade monologen, jag som pianostämmare tar precis av mig min mask i bakgrunden.

"Pianostämmaren hade druckit för mycket kaffe den morgonen. Han drog skinnmössan över öronen, och räckte fram handen till hälsning. 'Men tack i alla fall.'"

Fikusen blir till sist sönderriven, då ingen kärlek finns kvar mer.

Han älskade henne mer än allt annat i hela världen...

Ninni till vänster läste texten och var hon, Robin var han, och Emma i fönstret flickan han längtade efter. "Hon älskade honom. Hon hade sett honom. Hon hade hört honom. Men alltid trott att de

"Han tog ett steg närmare kanten och slöt ögonen."

Flickan i fönstret kallar på oss.

Göran Persson-scenen. Lärarjulfest i 70-80-talskläder!

Och på massor av bilder håller jag på att dricka något x) Men så skulle jag också spela full i den scenen.

Partyyy

Paaaaaartyyyy!!

*glugg*

Fredrika förklarar, och förklarar, och förklarar åt Göran. Den värsta monolog jag någonsin dragit, och samtidigt den bästa. Långa, konstiga pauser, letande efter en flaska att fylla på mitt