ASSÅ I HELVETES JÄVLA SKIT! Jag hatar mig själv så jävla mycket, därför att jag helt enkelt inte kan komma upp på morgonen om inte mamma eller pappa är hemma och kan slita upp mig. Idag, skulle jag haft Geografiprov, vilket är jävligt segt men som måste bli gjort. Jag vaknar när klockan är 10, perfekt tid så att jag kan snooza en stund och sen ta bussen klockan 11:03. Men icke, jag bara fortsätter att snooza tills larmet inte längre är på, och jag vaknar 14:30, samma tid som provet börjar och det är därmed ingen idé att försöka ta sig in då nästa buss skulle gå 15:03 och jag skulle vara inne i stan vid 15:45. Provet skulle sluta 16:00. Alltså, seriöst jag fattar inte vad mitt problem är!! Det jag skulle behöva är typ att någon kommer ned med en kopp kaffe som jag kan ta en slurk ur samma sekund som jag vaknar!

Om du söutar lita på att dina föräldrar väcker dig och säger till dig sjlv innan du somnar Att du måste vakna av dig själv så kan du LÄRA dig att vakna utan mamma eller pappa. Som det är nu så i ditt sinne när du sover så finns det en tanke om att mamma och pappa väcker dig = räddar dig. Säg till dig själv när du går och lägger dig: Jag måste vakna av mig själv imorgon, 10 ggr. Och se till at morsan och farsan din INTE väcker dig (annars vet du ju att de tar emot när du failar) Det är löst inom någon vecka när du missat allt viktigt. En annan bra sak KAN vara att gå och lägga sig i tid, typ 22, eller 23. Man är inte riktigt lika trött klockan 10 då.
Herreje du skulle upp kl 11?! SLAPPIS! En dag har du ett jobb och ska gå upp klockan 6, och du bor ensam HUR SKA DET GÅ? *ops you in the head*

just another friendly advice :)