Vardagshjältar!

Tänk er det här:

Jag vaknar med ont i nacken precis före där jag ska stiga av på bussen hem idag. Jag kliver av med en sjukt somnad fot och haltar över vägen, samtidigt som jag försöker fälla upp mitt paraply i värsta sortens spöregns-blåst. Jag skyndar mig hem för att min kompis ringde på bussen och undrade om vi skulle hitta på någonting idag, och jag skulle ringa när jag kom hem.

När jag väl är framme vid vårat hus ser jag först att ingen av bilarna är hemma, och ingen cykel heller, vilket betyder att ingen är hemma. Kul, liksom. För några sekunder får jag lite hopp när jag ser att hall-lampan är tänd, men nej, det var falskt alarm. Jaha, suck tänker jag och fäller ihop mitt paraply, skakar av det och låser frusen och blöt upp dörren. Helt tyst inomhus, inga skor eller jackor nånstans. Jag går fram till en pall för att lägga ner min väska och några påsar, och då får jag mitt livs överraskning;

 Mina kompisar som jag inte träffat på jättelänge för att vi valt olika linjer SITTER HELT OFÖRBERETT I MITT KÖK MED PARTYHATTAR OCH EN STOR TÅRTA!!!!!

-Grattis i efterskott Mirris! säger dom medan jag står där som ett fån och försker fatta vad som händer. Visserligen hade jag på känn att det borde komma nånting snart, för ingen av dom hade hört av sig i fredags när jag fyllde år, och det vore olikt dom att glömma bort det, men det här hade jag då aldrig väntat mig.

Så, dagens bilddagbok får bli en hyllning till världens snällaste, påhittigaste, roligaste och mest underbara kompisar: Mirjam och Sofia!

Puss på er!