August
Wednesday 5 September 2012 photo 1/1
|
och när det är natt,
och tårarna bränner innanför ögonlocken,
och underläppen darrar i takt,
och man önskar att allt kunde sägas utan ord,
och att ingenting var svårt eller komplicerat,
och att vissa delar av ens liv aldrig hänt,
och att vissa delar kunde spelas om flera gånger
- som en film.
och när det blir morgon,
och den hemska nykterheten tar vid,
och gårdagens ångest stillat sig,
och allt egentligen är som mest förjävligt men ändå så jävla bra för att det tydligen är en ny jävla dag och jag vettefan hur jag ska säga allt jag bara vill säga för jag vet ingenting och jag kan inga ord längre, fastän jag var så himla bundis med dem.
men jag orkar inte. jag orkar inte ta tag i skiten som sipprar ut genom öronen och ögonen och näsan och alla kroppens jävla porer. skiten som bara täpper igen och håller sig kvar och inte ens heta jävla duschar och tvål kan tvätta bort spåren. det späds bara ut ännu mer, ner över magen, höften, benen, fötterna, tårna, ut i avloppet och min ångest sprider sig i alla vattenledningar och ut i mälaren för att senare blandas i det oändliga, äckliga blå.
jag vill lägga mig i ide och vakna upp när allt är bra igen.
allt. allt. allt.
allt är skevt utan gränser.
Annons
Visa toppen
Show footer