Uppgiften var: Sammanfatta människan som en berättelse i ämnet social omsorg 150 p komvuxpoäng.

Männsikan föds till en världen som en ovetande liten varelse, vi har inga grunder att stå på, inga förutfattade meningar inga perspektiv på vad som är rätt eller fel. Vi är från början oskyldiga varelser kapabla att utvecklas till vad som miljön vill tillåta att vi blir.
Vi kan nå himlens högsta stjärnor med rätt motivation och rätt verktyg, vi kan också nå jordens mörkaste djup om vi tappar fokus, blir omotiverade och inte ges stöd. Vem vi blir bestämmer folk oftast kring oss. Första prägeln på ens personlighet och uppfattningar om världen runtomkring oss vad som är fel och rätt lär oss våra föräldrar. Och de är inte ens utbildade men gör oftast det bästa och viktigaste jobbet i världen!
Vi kommer alla förr eller senare in i en period i livet en eller flera gånger då vi som nyfikna individer gärna testar på att göra fel. Vad är det farliga med det? Vad är det som bestämmer det är fel? Vad är det jag missar om jag låter bli? Vi låter oss gärna påverkas av vänners ord när vi blir i åldern då vänners ord börjar betyda mer än föräldrarnas som bara mer påminner om uppmaningar och förbud. Förbud tycker vi som människor inte är kul. Och förbjuds det måste det finnas nåt intressant bakom varför det förbjuds.
Vi påverkas av partnern som väljer att behandla oss på ett sätt som kanske inte alltid är värdigt. Det är då en stark individ sticker ut och säger att nog är nog. Medan den lite svagare stannar för den i tron kanske inte kan få något bättre. Kanske anser hon inte heller att hon förtjänar nåt bättre. Vi har hela tiden situationer från första dagen vi föds tills vi sluter ögonen för gott, som vi måste hantera och komma levande ur. Ens ekonomi påverka i min tro så vitt psykologer eller liknande typ Dr Phil inte vill erkänna det, vårat välbefinnande. Alla vill vi vara ekonomisk oberoende. Så är dock inte verkligheten. Vi vill kunna strunta i prislapparna och bara leva och ta oss för det vi vill, men det är fåtal förunnat att kunna leva på det sättet.
Människan blir rik på sina erfarenheter. Och vad man lär sig av dem är olika från person till person. Alla har våra sätt att lösa problem som uppstår. Dock generellt tror jag det finns bara två sorters människor när de möter problem. Första är den som tänker; ett problem vad spännande, detta måste jag se till att finna lösningen på. Eller den kategori jag tillhör; Jag gömmer mig och glömmer ett tag, gärna i fosterställning i sängen så kanske problemet upphör, och det gör det faktiskt ibland.
Människan gör bara det hon absolut måste, vi är ganska bekväma av oss. Och ju mer utvecklingen går framåt ju mer bekväma blir vi. Dagens personer föds in i en värld där man nästan uteslutet kan strunta i att lära känna människor via vänners vänner som man gjorde när jag var barn. Dessa finner du numera på nätet. Man ser också mindre grupperingar så vitt jag kan se, det är endast i skolans miljö ungdomar fös ihop i klasser, annars väljer de gärna att umgås i betydligt mindre grupper än vi gjorde för 10 år sen när jag gick på högstadiet.
Människan är en undersökande art tills den dag vi dör. Även om vi i slutskedet kanske inte förstår varför och hur saker blir till och vilka problem vi har så har vi oftast känslor och känsel kvar. Vi vill röra, lukta, smaka, kramas känna. Vi vill inte gärna glömmas bort, vi vill inte heller ständigt vara under uppsyn. Vi vill ha utrymme samtidigt som vi vill gärna ha någon nära inpå livet.
Vårat liv handlar om balans, finna det goda mot det onda, det vackra i det fula, det positiva i det negativa. Att kunna ta sig ann varje dag med lika stor livsglädje. Och alla dalar vi ibland, det är normalt. Människan är kapabel att känna sorg, nåt vi är ganska unika med. Vi har förmågan att kunna älska som ingen annan art. Vi har förmågan att känna känslor via fortplantningsprocessen. Något vi bör ta vara på.
För att kunna känna det bra bör vi också ha stött på det dåliga. Människan behöver alltid ha nåt att jämföra med för att uppnå erfarenheter. Som att man vet inte att man älskat någon förrän man en gång mist denna. Det behöver inte vara för alltid, det kan vara ett kort tag via sjukdom, olycka. Eller kanske även i emetionella problem som misstro till partner vid till exempel otrohet. Människan är också kapabel att förlåta med kärlekens kraft ibland oss.
Människan är en unik varelse, liksom allt annat på jorden. Och hon bör sätta värde på sig själv, för andras värden på en stämmer väldigt sällan. Och ta sig rätten att göra detta. Våga vara lika generös som egoistisk. Man ska kunna begära saker utan att detta ses som ett fel, men då också vara beredd att ge av sig själv. Man bör kunna via magkänsla skilja rätt från fel. Hon är trots allt en väldigt välutvecklad art. Alla har samma värde, oavsett färg på skinn, sexuella läggning, lång kort, tjock ful, smal snygg. Alla ska ha samma förutsättningar att få bli den bästa person man kan bli. Detta är det gemensamma mål vi strävar emot varje dag och kommer sträva emot tills den dagen jorden går under, förhoppningsvis har vi nått dit innan det är för sent.

Jopp men bara texter med mening och nån form av vikt.