May
Monday 1 December 2008 photo 1/1
|
Det här är jag...
Ligger å försöker sova, går inte, massa tankar i huvudet, får ett, två, tre sms, som får mig att tänka, sakna, må mer skit och bara vilja lägga ner allt på en gång. Har kommit till insikt med en sak nu, de få korta stunder när jag blir glad, känner äkta lycka, då får folk det till ett skämt. Varför?
Kom precis fram till att jag nog borde lägga ner allt, backa tillbaka några steg i mitt liv, krypa in i ett osynligt skal. Bara vara. Ensam. Inte va mig själv, inte bry mig, inte säga vad jag tycker när jag tycker något är fel. Le åt folk som pratar med mig, och låtsas att jag är världens gladaste och mest positiva människa i hela världen. Känns hemskt att behöva komma till insikt med att mitt liv kretsar runt att visa känslor och försöka få bekräftelse, när jag bara får skit och skitsnack tillbaka.
Vill inte att NÅGON alls ska behöva förklara för folk varför vi är vänner. Jag är jag, har tydligen väldigt många värdelösa sidor. Men ja, folk verkar inte se resten. Upp till er. Och jag pallar inte med folk som inte kan stå upp för vad dom känner för mig... För att deras vänner inte gillar mig, då måste man undvika mig, undvika att svara på sms, undvika att titta eller prata med mig. Men visst, det är kanske mer sån jag ska bli? Bli mer som andra. Inte öppna munnen, bara vända kappan efter vinden.
Men jag kan helt ärligt säga såhär. Jag har levt detta satans jävla piss livet i 24 år nu, har alltid fått höra samma jävla sak... Är jävligt trött på det nu.
Nu är det skalet som gäller. Bli en i mängden, en nobody, som inte syns, märks och hörs. Ska dra mig tillbaka. Inte försöka hitta på saker för att slippa bara sitta hemma ensam.
Nu ska jag sitta hemma, tänka över mitt liv, inte prata med någon, med rädslan av att det jag säger eller gör, skadar någon eller att någon missförstår mig.
Slut på mitt liv, tillbaka till ruta ett.
The End.
Ligger å försöker sova, går inte, massa tankar i huvudet, får ett, två, tre sms, som får mig att tänka, sakna, må mer skit och bara vilja lägga ner allt på en gång. Har kommit till insikt med en sak nu, de få korta stunder när jag blir glad, känner äkta lycka, då får folk det till ett skämt. Varför?
Kom precis fram till att jag nog borde lägga ner allt, backa tillbaka några steg i mitt liv, krypa in i ett osynligt skal. Bara vara. Ensam. Inte va mig själv, inte bry mig, inte säga vad jag tycker när jag tycker något är fel. Le åt folk som pratar med mig, och låtsas att jag är världens gladaste och mest positiva människa i hela världen. Känns hemskt att behöva komma till insikt med att mitt liv kretsar runt att visa känslor och försöka få bekräftelse, när jag bara får skit och skitsnack tillbaka.
Vill inte att NÅGON alls ska behöva förklara för folk varför vi är vänner. Jag är jag, har tydligen väldigt många värdelösa sidor. Men ja, folk verkar inte se resten. Upp till er. Och jag pallar inte med folk som inte kan stå upp för vad dom känner för mig... För att deras vänner inte gillar mig, då måste man undvika mig, undvika att svara på sms, undvika att titta eller prata med mig. Men visst, det är kanske mer sån jag ska bli? Bli mer som andra. Inte öppna munnen, bara vända kappan efter vinden.
Men jag kan helt ärligt säga såhär. Jag har levt detta satans jävla piss livet i 24 år nu, har alltid fått höra samma jävla sak... Är jävligt trött på det nu.
Nu är det skalet som gäller. Bli en i mängden, en nobody, som inte syns, märks och hörs. Ska dra mig tillbaka. Inte försöka hitta på saker för att slippa bara sitta hemma ensam.
Nu ska jag sitta hemma, tänka över mitt liv, inte prata med någon, med rädslan av att det jag säger eller gör, skadar någon eller att någon missförstår mig.
Slut på mitt liv, tillbaka till ruta ett.
The End.
Visa toppen
Show footer