Wednesday 4 March 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
helvete ;'(
jag vet inte riktigt vart jag ska börja med det är lika bra att fösöka..
nu under en rätt så lång tid har jag haft det så fruktansvärt jobbigt
ändå sen min kusin gick bort har mitt liv och jag gått helt skillda vägar.
varje dag jag kommer hem ifrån skolan eller om jag bara varit borta har jag gjort någonting som är fel
mina föräldrar klagar på mig och trycker ner mig och har gjort nu ett tag
i skolan har det inte heller varit så lätt
såkallade " vänner " som man trodde tyckte om att titta snett och viska tillvarandra och sen titta på mig och "skratta".
jag vet att folk förändras och det har jag också gjort.
fast folk förändras inte på samma sätt.
man går skillda vägar ifrån sina kompisar som man trodde skulle hålla förevigt
det man sa till varandra om att vi skulle vara vänner föralltid var bara skitsnack.
exakt allt var ett jävla skitsnack ifrån oss alla.
jag har alltid stöttat mina vänner till tusen procent om dom velat ha min hjälp och har alltid varit på deras sida.
ändå sen jag varit liten har jag umgåtts med killar i alla åldrar.
aldrig tjejer, jag hade en tjejkompis och det var emma & det var i tormestorp.
alla kvällarna där kommer verkligen alltid sitta fast i mitt hjärta och tankar.
sen flyttade hon och vi flyttade några år senare fast vi håller ändå alltid kontakten.
när jag flyttade till landet , en bit utanför kristianstad har jag alltid varit med killar..
sen började jag i en liten skola med högs 30 barn på och det var ifrån förskola till femteklass.
där var tjejerna som häxor och började sminka sig när dom gick i trean.
jag , som fortfarande hade min keps och stora jobbekläder på mig började dom fixa sig med massa smink och ha små, korta & trånga kläder.
jag var fortfarande med mina bästa vänner som då var gustav , micke , martin med , flera.
som nu i hela mitt liv stöttat mig och varit vid mig och tröstat mig.
när jag var nyinflyttat var jag bara fem år och stod alltid och kollade upp mot bondgården som låg över grusvägen vid våran trädgårdsgrind.
Micke & Martin kom förbi cyklande och började prata med mig.
dom frågade om jag ville följa med upp och titta på djuren och det gjorde jag.
vi hoppade på hölass och hjälpte till i stallarna och var alltid.
senare blev jag då äldre och började jobba upp hos korna och allt var så bra.
man kunde vara sig själv.
slippa stadslivet och bara njuta av att leva på landet, som nu vissa tycker är äckligt och jobbigt..
men jag trivs så jävla bra!
sen började jag på väskolan och hade fortfarande min keps och killkläder på mig.
där träffade jag en tjej som jag just nu knappt snackar med.
vi var varje dag i månader och vi blev bästavänner.
kunde berätta allt tills hon en dag svek mig men jag förlät henne, och detta hände igen och nu snackar vi knappt och vi går i samma klass.
åren gick och vi alla blev äldre..
när jag var 9 år dog min morfar i cancer , fem år efter dog min kusin av att han drunknade och 4 månader efter dog min farbror av hjärtattack.
jag har inte haft det lätt och inte min familj heller.
men jag har alltid försökt ställt upp för mina vänner att vara glad & hjälpa dom fast jag i sjävlaverket har mått skit.
för några veckorsen hade jag utegångsförbud för dom tyckte att jag inte hade skött mig i skolan.
fast dom senare fick reda på att jag varit mycket duktig och skött mig.
dom förlät mig och jag fick göra vad jag ville igen.
sen började jag bråka med en killkompis hela dagarna som nu är min pojkvän, vi kallade varandra helt sjuka saker och sa massa skit om varandra och ville aldrig mer träffas och nu är vi tillsammans & jag älskar han och han är något av det bästa jag vet..
och det är det att jag försöker alltid att hjälpa mina vänner och familj att klara sig igenom det svåra och börja om och jag hjälper dom så mycket att jag itne har tid med mig själv.
men jag älskar dom & jag vet att ni tror att jag glömmer er eller skiter i er men jag gör aldrig det.
alla får tro som ni vill men jag har inte haft det lätt..
förlåt för allt , men jag har verkligen försökt alla att förstå att jag kanske inte är den bästa som ni tycker jag är , men jag har iallafall försökt som vissa andra behöver mer hjälp med.
vad mer kan jag säga?
dom vännerna jag har nu kommer jag alltid att älska fast dom kanske inte visar det tillbaka.
alla gör misstag & jag har gjort ett stort & försöker alla att förstår att jag verkligen försöker.
förlåt & ändå ett jävla bra tack för alla som funnits där!
jag vet inte riktigt vart jag ska börja med det är lika bra att fösöka..
nu under en rätt så lång tid har jag haft det så fruktansvärt jobbigt
ändå sen min kusin gick bort har mitt liv och jag gått helt skillda vägar.
varje dag jag kommer hem ifrån skolan eller om jag bara varit borta har jag gjort någonting som är fel
mina föräldrar klagar på mig och trycker ner mig och har gjort nu ett tag
i skolan har det inte heller varit så lätt
såkallade " vänner " som man trodde tyckte om att titta snett och viska tillvarandra och sen titta på mig och "skratta".
jag vet att folk förändras och det har jag också gjort.
fast folk förändras inte på samma sätt.
man går skillda vägar ifrån sina kompisar som man trodde skulle hålla förevigt
det man sa till varandra om att vi skulle vara vänner föralltid var bara skitsnack.
exakt allt var ett jävla skitsnack ifrån oss alla.
jag har alltid stöttat mina vänner till tusen procent om dom velat ha min hjälp och har alltid varit på deras sida.
ändå sen jag varit liten har jag umgåtts med killar i alla åldrar.
aldrig tjejer, jag hade en tjejkompis och det var emma & det var i tormestorp.
alla kvällarna där kommer verkligen alltid sitta fast i mitt hjärta och tankar.
sen flyttade hon och vi flyttade några år senare fast vi håller ändå alltid kontakten.
när jag flyttade till landet , en bit utanför kristianstad har jag alltid varit med killar..
sen började jag i en liten skola med högs 30 barn på och det var ifrån förskola till femteklass.
där var tjejerna som häxor och började sminka sig när dom gick i trean.
jag , som fortfarande hade min keps och stora jobbekläder på mig började dom fixa sig med massa smink och ha små, korta & trånga kläder.
jag var fortfarande med mina bästa vänner som då var gustav , micke , martin med , flera.
som nu i hela mitt liv stöttat mig och varit vid mig och tröstat mig.
när jag var nyinflyttat var jag bara fem år och stod alltid och kollade upp mot bondgården som låg över grusvägen vid våran trädgårdsgrind.
Micke & Martin kom förbi cyklande och började prata med mig.
dom frågade om jag ville följa med upp och titta på djuren och det gjorde jag.
vi hoppade på hölass och hjälpte till i stallarna och var alltid.
senare blev jag då äldre och började jobba upp hos korna och allt var så bra.
man kunde vara sig själv.
slippa stadslivet och bara njuta av att leva på landet, som nu vissa tycker är äckligt och jobbigt..
men jag trivs så jävla bra!
sen började jag på väskolan och hade fortfarande min keps och killkläder på mig.
där träffade jag en tjej som jag just nu knappt snackar med.
vi var varje dag i månader och vi blev bästavänner.
kunde berätta allt tills hon en dag svek mig men jag förlät henne, och detta hände igen och nu snackar vi knappt och vi går i samma klass.
åren gick och vi alla blev äldre..
när jag var 9 år dog min morfar i cancer , fem år efter dog min kusin av att han drunknade och 4 månader efter dog min farbror av hjärtattack.
jag har inte haft det lätt och inte min familj heller.
men jag har alltid försökt ställt upp för mina vänner att vara glad & hjälpa dom fast jag i sjävlaverket har mått skit.
för några veckorsen hade jag utegångsförbud för dom tyckte att jag inte hade skött mig i skolan.
fast dom senare fick reda på att jag varit mycket duktig och skött mig.
dom förlät mig och jag fick göra vad jag ville igen.
sen började jag bråka med en killkompis hela dagarna som nu är min pojkvän, vi kallade varandra helt sjuka saker och sa massa skit om varandra och ville aldrig mer träffas och nu är vi tillsammans & jag älskar han och han är något av det bästa jag vet..
och det är det att jag försöker alltid att hjälpa mina vänner och familj att klara sig igenom det svåra och börja om och jag hjälper dom så mycket att jag itne har tid med mig själv.
men jag älskar dom & jag vet att ni tror att jag glömmer er eller skiter i er men jag gör aldrig det.
alla får tro som ni vill men jag har inte haft det lätt..
förlåt för allt , men jag har verkligen försökt alla att förstå att jag kanske inte är den bästa som ni tycker jag är , men jag har iallafall försökt som vissa andra behöver mer hjälp med.
vad mer kan jag säga?
dom vännerna jag har nu kommer jag alltid att älska fast dom kanske inte visar det tillbaka.
alla gör misstag & jag har gjort ett stort & försöker alla att förstår att jag verkligen försöker.
förlåt & ändå ett jävla bra tack för alla som funnits där!
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
älskar dig nått så enormt..
förutom när du misshandlar mig:)<3 haha
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Olivia Annie Simone Friberg Jag älskar dig, Och glömm aldrig det!
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/oliviafriberg/339207616/