August
Thursday 19 February 2009 photo 1/1
|
Snúður Frá Ytri-Reykjum
Då var alla minnen över, alla stunder, allt vi haft tillsammans.
Det vi hade, det vi gjorde, det är ingen som förstår hur mycket
det betyder.
Allt vi haft är oförglömligt.
När du skulle på transporten så ville du inte gå. Du visade oss att du
ville vara kvar med oss och finnas här...
Men du var tvungen att gå... Tvungen...
När du väl kommit på så tittade på du mej som om du sa
"Hjälp mej, jag är rädd"
Jag pratade lugnande med dej och du la ditt huvud mot min axel...
Då kunnde jag inte hålla tillbaka tårarna längre...
Jag grät med dej... Vi sörjde tillsammans...
Vi skulle lämna varandra
Aldrig kunna mysa, Aldrig galoppera över fälten, aldrig hoppa 90 cm som vi brukade göra...
Detta skulle jag aldrig få uppleva igen...
Alla minnen kom upp i huvudet...
Sen var jag tvungen att gå ut ur transporten
Det sista jag såg utav dej var dina skärrade ögon och en gnäggning
som sa farväl...
Den gnäggningen kommer jag aldrig glömma!
Sen så stängde dom dörren. Du blev så rädd, så rädd
Du bad om hjälp men ingen kunnde komma och trösta dig.
Se så började bilen rulla och du fortsatte gnägga.
Kvar stod jag
Med tårarna rinnande ner för kinderna
Med en smärta i hjärtat
En stor bit av mitt hjärta hade försvunnit
Och mycket mer än det.
Det finns ingen som förstår vilket band du och jag hade.
Du kommer alltid vara min duktiga pojke.
Alltid finnas i mitt hjärta
Alltid vara den som jag kommer älska mest föralltid.
Tack för den tiden jag fick med dej. Den kommer jag aldrig, aldrig glömma!
Aldrig någonsin!
För du och jag, vi var menade för varandra. och även om det inte gick så bra ibland så var du alltid den bästa. Du fanns alltid för mej när jag var ledsen. Och jag fanns för dig. Vi försökte vara till lags till varandra. Och på något sätt så lyckades vi.
Våra hjärtan var bundna tillsammans.
Men bandet finns kvar.
I Luften mellan oss.
Föralltid och alltid tillsammans, i skuggorna.
Snúður Frá Ytri-Reykjum - Vi föralltid och alltid <3
Då var alla minnen över, alla stunder, allt vi haft tillsammans.
Det vi hade, det vi gjorde, det är ingen som förstår hur mycket
det betyder.
Allt vi haft är oförglömligt.
När du skulle på transporten så ville du inte gå. Du visade oss att du
ville vara kvar med oss och finnas här...
Men du var tvungen att gå... Tvungen...
När du väl kommit på så tittade på du mej som om du sa
"Hjälp mej, jag är rädd"
Jag pratade lugnande med dej och du la ditt huvud mot min axel...
Då kunnde jag inte hålla tillbaka tårarna längre...
Jag grät med dej... Vi sörjde tillsammans...
Vi skulle lämna varandra
Aldrig kunna mysa, Aldrig galoppera över fälten, aldrig hoppa 90 cm som vi brukade göra...
Detta skulle jag aldrig få uppleva igen...
Alla minnen kom upp i huvudet...
Sen var jag tvungen att gå ut ur transporten
Det sista jag såg utav dej var dina skärrade ögon och en gnäggning
som sa farväl...
Den gnäggningen kommer jag aldrig glömma!
Sen så stängde dom dörren. Du blev så rädd, så rädd
Du bad om hjälp men ingen kunnde komma och trösta dig.
Se så började bilen rulla och du fortsatte gnägga.
Kvar stod jag
Med tårarna rinnande ner för kinderna
Med en smärta i hjärtat
En stor bit av mitt hjärta hade försvunnit
Och mycket mer än det.
Det finns ingen som förstår vilket band du och jag hade.
Du kommer alltid vara min duktiga pojke.
Alltid finnas i mitt hjärta
Alltid vara den som jag kommer älska mest föralltid.
Tack för den tiden jag fick med dej. Den kommer jag aldrig, aldrig glömma!
Aldrig någonsin!
För du och jag, vi var menade för varandra. och även om det inte gick så bra ibland så var du alltid den bästa. Du fanns alltid för mej när jag var ledsen. Och jag fanns för dig. Vi försökte vara till lags till varandra. Och på något sätt så lyckades vi.
Våra hjärtan var bundna tillsammans.
Men bandet finns kvar.
I Luften mellan oss.
Föralltid och alltid tillsammans, i skuggorna.
Snúður Frá Ytri-Reykjum - Vi föralltid och alltid <3
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/oliviarosengren/333749941/
Visa toppen
Show footer