17 November 2007
Så sagolikt det är, att se morgondimman lätta.
När mörkret sakta flyr, och att se hur dagen åter gryr,
en kylig morgon bris, sakta sveper genom rummet.
Jag kryper
Undra om vi får samma gran iår..
Jag vill nog trots allt inte att julen ska komma än
Jag vet inte varför
men jag vill inte.
Vänd ryggen för sånt du inte orkar med
Vänd ryggen så fort du bli rädd
Jag vänder ryggen mot alla er
Jag ser mig aldrig om
Se dig aldrig om
Låg brevid utan att du såg mig
Som om jag aldrig funnits
Och lågan som brann den dog i blåsten
Som om den aldrig brunnit
Höll din hand men du släppte taget
Som o
Livet förändras vart jag än går
och det kommer kanske inte alltid va vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss å
bara så län
Tick-tack tick-tack tiden går
du ska ha tid till din fru och dom barn ni får
Tick-tack tick-tack tiden går
du sliter som ett djur men din lön den består
Direct link:
http://dayviews.com/oliviavindrot/2007/11/17/