I trängslen utanför, sen december, ingen snö. Jag följer efter dig genom kön. Du stryker fingrarna lätt mot min kind. Och i ett ögonblick, då allt står still. Så får jag en chans säga, allt det jag aldrig sagt. Så får jag en jag chans att ge dig, allt det du aldrig haft. Men jag är för feg. Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall. Du tar så lite plats, jag tar allt. Jag trycker läpparna lätt mot din hals. Jag frågar gråter du? Du smakar salt. Du gav mig en chans att säga, allt det jag aldrig sagt. Du gav mig en chans att ge dig, allt det jag aldrig ger dig. Och dom små, små orden är svåra ord. Och dom hårda orden är enkla ord. Jag fick chansen, du gav mig chansen, men nu är det för sent. Nu är det för sent. Och dom små, små orden är svåra ord. Och dom hårda orden är enkla ord. Jag fick chansen, du gav mig chansen, men nu är det för sent. Nu är det för sent.

Annons

The photo has no tags

February 2010