När vet man att det är slutet?
När ska man sluta vara så jävla egoistiski?
varför är man inte bara tillräckligt stark ?
Hon är som ett barn för mig, hon är halva mitt hjärta, ja knäcker sönder, Ja har vetat det hela sommaren, ja har förberett mig hela hösten, ja har lovat henne och mig *inte en vinter till* ja har gjort allt för att underlätta!
Men just nu känner ja mig fruktansvärt liten, rädd, knäckt och bara så jävla värdelös.. Jag vet inte vad ja ska göra, hur man klarar sånt här.
Ja klarar det iaf inte..
Jag klarar fan inte sitta å se veterinären ta livet på min bästa vän fast ja vet att hon är värd ett bra slut. JA KAN INTE :'(

skjut mig först!!

Jag brukar tänka att det bättre att låta dom gå lite tidigt än för sent. JAg hade aldrig stått ut med att se mitt djur vara dåligt och veta att det inte kommer bli bra! Då hade jag hellre låtit djuret somna in medans det fortfarande var mitt lilla bus än tvingas se djuret bli sämre.
Så gjorde jag med min förra hund, han var mitt allt! Han var dålig i 3dagar och då hade han gått på TUFFA mediciner i 8år och när det väl började gå utför så gick det fort. Vi skulle egentligen bara till vet. för att ta nya prover men jag kände på mig att han var dålig, sämre än vi trodde. så jag hade med mig hans filt och hans favorit leksak. och mycket riktigt så var hans blodvärden riktigt dåliga. Och öka en redan tung medicinering ville jag inte. Han var inte sig själv, det börjde 3dagar innan och då valde jag att låta honom somna in - 10år gammal. Man ser det i ögonen på dom, han var slut och han var trött. Så då var beslutet inte svårt men det var det jobbigaste orden jag någonsin behövt säga! Elelr säga och säga, veterinären frågade när jag bröt ihop "du tänker helt rätt, jag hade gjort det samma. Det är inte rätt att fortsätta mer" så jag behvöde aldrig säga något utan han förstod.
och det blöev väldigt fint! Trots att jag saknar honom ENORMT så ångrar jag inte ens sekund att han fick somna in den dagen. Vi är skyldiga dom ett bra avslut hur jobbigt det än är för oss. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag hade tagit hem honom och om jag orsakat mer lidande. =/ Det gäller bara att vara stark och tänka på det bästa för hunden. Det är jobbigt, OTROLIGT jobbigt!

oj det är verkligen ett jättesvårt beslut att ta! :(
men om hon har ont är det nog bäst att låta henne somna in :(

jag vet precis hur det känns att förlora en vän, det är fruktansvärt jobbigt men det är för hennes bästa.
Jag vet inte vad som är felet men hon kommer vara lycklig och inte ha ont och hon kommer finnas med dig vart du än går!
alla styrkekramar till dig <3

Glöm inte att det är för hennes bästa du gör det. det är jävligt jobbigt och svårt, att vara med där inne, men samtidigt får ni ett bra slut.
Jag var med när min lilla voffsing skulle få ett slut, det var både det jobbigaste och ändå bästa kunde göra. Du kommer klara detta.
*kram* <3

Jag vet om smärtan.. men Veronica, ni kommer att klara detta även om det gör outhärdligt ont för dig så kommer lilltösen att få ro och kunna springa långt ovan molnen pigg och glad! Hon kommer att vaka över dig och tyst om natten kommer hon att komma tassande på ljudlösa tassar för att hjälpa dig att förstå att alla himlens änglar skyddar henne nu så som du skyddade henne förr!

Det är okej att det gör outhärdligt ont! Det är okej att skrika och gråta. Det får göra ont! Men hon kommer att må bättre <3
Hon vet att du ÄLSKAR henne massor!

Även om du inte tror det nu så kommer du att kunna se tillbaka på alla vackra minnen ni har tillsammans! De kan ingen och ingenting ta ifrån dig!!!
Du kommer minnas alla goa stunder tills den dag då ni ses igen! <3 på den plats där ingen sjukdom, oro och smärta längre finns <3

Lider med dig men det är för hennes bästa...annars kan du a farväl innan och låta någon du känner som hon känner sig trygg med vara med vid sprutan sedan kan du gråta ut när hon somnat in då det kan vara sjukt jobbigt både för dig och henne vid insomningen :( <3