Ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Att stå vid randen av din existens,

och inte hitta ljuset som övergav dig

Mardröm och hopplöshet
Ingen lust att lämna

Bara lust att säga upp

Hur hårt är det arbete som av dig förväntas?

Hur stark måste din vilja och ork vara?

Och du ska gråta dina tårar av stål

som så länge värkt i ditt inre

Av dem ska du forma dig en kraftsköld

för att smycka din blottade bringa

Och de händer som sedan dig ska nå,

på de sköraste av världens ställen,

snuddar och formar och fyller

utan att nå ditt livsljus i kedjor

Obrytbar för ändra än du,

när randen din slutliga kant.

Så lyft då en stolhet och vänd din bringa om

med krafttag och stora steg

Slå och kämpa tills kedjorna brister

och njut av att ögonen bländas

Ej längre mardröm och hopplöshet

Glädje, skratt och förtröstan

Ingen lust att bara finnas

Bara lust att fortsätta leva

Den här skrev jag efter självmordsförsöket. Den stämmer faktiskt :) <3