I dagens samhälle, där människors skapande av sorg och fruktan, hittar alla vår egen symfoni. Denna ljuvliga musik i alla dess former, beroende på vilken person man skapats till, finns denna mirakulösa räddare. Det kan vara allt från djurens skyddsbarriär från motorvägen till de närmaste vänner som skapar vårt umgänge.

I mitt fall så består min symfoni av den lugna musiken, där jag finner ro. Den är uppdelad på ett specifikt sätt, där alla roller spelas av de mest utvalda individer, utan hänsyn till att vara otillräckliga. I den ena delen av denna magnifika byggnad av tro, hopp och tillit är mina vänner placerade. Likt dessa personligheter är utbytta mot instrument, som utgör en fantastisk rytm och melodi som jag mår bra av. På andra sidan, motspelas dessa av en minst lika vacker,som en fågelsång på hösten, av den familj som skapat mig. Där mina syskon, föräldrar och släktingar finns.

Men även bland dessa harmoniska ljudvågor finns avvikelser, från mig själv, och även från mönstret hos mina vänner. Förutsägbart? -nej. Oundvikligt? -ja. Detta är svaret på när kompositören, likt mig själv, inte får ett instrument att passa in, en musiker som inte gör valet av att finna kompromissen i musikens hjärta.

Det kommer aldrig finnas en fullbordad symfoni, som varar livet ut. För byggpelarna i det storslagna huset bryts ner med tiden, och ersätts av nytt, med mer erfarenhet och större tro. Som den kompositör jag är, kommer jag alltid leta efter bättre lagspelare, bättre musiker och därmed inte skapa ett problem. Utan hellre kommer jag med musikens hjälp, men min symfonis hjälp, att bli starka, bättre på att hitta dessa avvikelser. På det sättet behöver jag inte skada mig själv, genom att vara alla till lags. Bara de som bygger grunden i min symfoni.

Med detta enkla meddelande vill jag ha sagt att vänner kommer, vänner går. Men ni som har varit uppmärksamma på att jag bara pratat om en sida av mina spelande musikanter, märker att familjen endast kommer gå, då de en gång kommer lämna jordelivet före mig. Och med tanke på dess svaghet, men även dess styrka, måste den andra delen bestående av vänner, alltid vara stark, så stark så att jag som kompositör, aldrig behöver vara ensam när det oundvikliga slår till...

Annons

The photo has no tags

NotJustAnyone Wed 17 Mar 2010 12:41

Älskar hur du skriver Joel <3

1 comments on this photo

June 2010