May
Sunday 11 March 2012 photo 13/119
|
Change
Friends forever - del 1
Surret av förväntan filtrerades i min kropp och jag kände hur alla varma kroppar pressades mot min varma hud.
Den absoluta spänningen av att vara här hade nu övervunnit mig och jag har förvandlats till en exalterad tonårstjej.
Jag vred huvudet i hopp om att hitta min längre bästa vän, Harry Styles.
Samtidigt, som tvillingar, hade han vänt sig för att möta min blick. Jag log, och tog hans hand för att se till att vi inte kom bort ifrån varandra bland alla hoppfulla x-factor sökande.
Sedan den allra första säsongen redan 2004 när vi bara var 10 år gamla, hade vi lovat varandra att provspela tillsammans. I sann barndomsstil spottade vi på det.
Vi skulle såklart sjunga som individer eftersom vi var så olika, men ändå provspela tillsammans.
Och nu, sex år senare, var det dags tillslut.
Trots alla timmar av väntan har mitt tålamod inte tagit slut. Med hjälp av Harry och våra älskade och stödjande familjer, kunde vi klara oss igenom de många timmarna.
Nu, äntligen var vi inne i byggnaden och avslutar det sista av detaljer som återstod innan audition.
Harry var före mig och det var min tur direkt efter honom.
Fem minuter innan respektive auditions, satte vi oss på ett par hårda plaststolar och höll varandras händer. Våra familjer hade gått till den väntande zonen.
Det var inte första gången vi provspelade inför producenter av olika shower, vilket antingen betydde att vi var väldigt bra, dåliga.. eller värre.
Tanken av att möta domarna gjorde mig spänd men jag såg ändå fram emot det.
"So this is it, huh? " Sa Harry retoriskt. Hans röst darrade en aning. En karriärsom sångare var grunden för båda våra drömmar.
Jag gned mina tummar mot hans händer och log lugnt mot honom. Jag hade ingen tvekan om att han inte skulle få både publik och domare att tappa hakan.
Hans genomträngande gröna ögon undersökte mina och utan ord lyckades lugna ned mig. Han har alltid haft förmågan att tröstamig, utan att behöva säga något. Vi var bra för varandra. Vi hjälpte varandra igenom allt. Precis som bästa vänner ska göra.
Alltför snart ropades hans namn upp och kände hur kyligt det blevnär hans händer släppte mina. Vi flög upp från stolarna, jag gav honom en snabb kram och önskade varandra lycka till, och med det gick han. Jag satte mig ned igen. Det pirrade i magen av förväntan, för både mig och Harry.
Harry såg väldigt bra ut med en lockig kalufs av mousse-brunt hår, och vackra gröna ögon som skulle få många tjejer på fall. Jag måsteerkänna att jag har varit attraherad av honom förut, men nu var han bara min bästa vän, ingen sexuell attraktion.
Hans röst var som len sammet, nästan motsägande på något vis. Jag älskar att lyssna på Harry när han sjunger. När vi spenderade nätterna tillsammans, bara att prata och umgås, skulle han aldrig tveka att bryta ut i sång. När han märker att jag knappt kan hålla ögonen öppna brukar han sjunga mig till sömns.
Sång var definitivt en av Harrys många talanger.
När han gick upp på scenen hade jag flyttats åt sidan för att invänta min chans att provspela. Jag hade en perfekt utsikt över Harry och tittade på honom intensivt, med ett urlöljligt léende på läpparna.
Även vid nämnandet av hans namn fick publiken att bli helt vild, och jag visste att hans utséende var ett av hans hemliga vapen.
" So tell me a bit about you. " frågade Simon och lutade sig tillbaka i stolen. Jag kikade ut över publiken och förvånades av hur många det var som satt där. Det började pirra i magen igen, men jag fokuserade på Harry.
" Erm, I work in a bakery.." sa han. Han fortsatte att berätta lite om sig själv och vad han skulle studera i på college. Mitt huvud fylldes av minnen från vår tid på Holmes Chapel, och jag log. Jag hörde att Harry skulle sjunga ' Isn't she lovely ' av Stevie Wonder och jag uppmärksammade mig igen.
Hans sammetslena sångröst tog mig till en annan värld. Det var vår låt. Vi hade upptäckt den tillsammans för fyra år sen via internet, och vi förälskade oss i den direkt!
Det var den sången han sjöng för mig varje gång jag kände mig nere eller hade killproblem. En så meningsfull sång, jag visste att han skulle sjunga den idag. Han sneglade snabbt mot mig när han sjöng. Bara det gav mig mod till min egen audition.
Jag funderade på vad som skulle hända om bara en av oss gick vidare. Det var faktiskt en väldigt sorglig tanke. Vi har alltid trott att vi skulle gå igenom denna resa tillsammans, och stödja varandra så mycket vi kunde. Jag vet inte vad jag skulle göra om inte båda gick igenom. Men jag sköt tankarna ur huvudet, det var inte rätt tid grubbla över det nu.
Han sjöng klart, och domarna satte igång med sina kommentarer. I allmänhet var de väldigt bra men när Louis Walsh började säga att Harry var för ung buade jag med publiken. Scenarbetarna tystade mig, men jag brydde mig inte om dem. Harry log i mikrofonen och jag var säker på att han hade hört mig. Jag höll tummarna när domen var påväg att göras.
Även om Louis sa nej, sa Cheryl och Simon ja. Vilket var tillräckligt för att Harry skulle gå vidare. Jag jublade för honom och såg honom gå av scenen. Han vände sig om jag blinkade åt mig, nu visste jag att det var min tur. När scenarbetarna ännu e gång sagt åt mig att lugna ned mig gick jag ut på scenen.
Jag möttes omedelbart av ljus. Det var strålkastare överallt, och när mina ögon vant sig vid deras ljus så märkte jag hur alla i publiken stirrade på mig. Det var tusentals människor där. Tusentals. Jag kastade en blick åt sidan och såg att Harry höll uppe tummarna åt mig. Jag var tvungen att klara det här, jag måste koncentrera mig!
Ett steg i taget, jag log, och publiken jublade. Jag slappnade av något..
" So, Scarlett is it? " frågade Cheryl. Jag nickade. Jag fick inte fram ord. Jag svalde ett par gånger.
" Tell us a little bit of who you are " frågade Louis vänligt. Hans röst fick mig att slappna av.
" Well, erm, I'm from Cheshire. I just finished my GSCE's and I'm in love with boy bands." Min röst lät med självsäker än vad jag egentligen var.
" Oh really? Who's your favourite boy band?" frågade Simon.
“ The Backstreet Boys, definitely. I grew up with them in the 90's and so they’re a big influence for me. " sa jag och domarna log.
" So what are you singin today? " frågade Louis.
Jag bytte mikrofonen från min vänstra hand till den högra och svarade snabbt " I’ll stand by you by Carrie Underwood". Simon gjorde en gest och jag började sjunga.
Att uppträda har alltid varit min starka sida. När jag började sjöng jag från hjärtat och jag kände mig självsäker eftersom det var en låt jag verkligen älskade. Det här är vad jag föddes till att göra, det här var vad jag ville göra med mitt liv. Jag kunde känna hur passion och kärlek strömmade igenom kroppen och ut genom min mun.
När jag sjungit den del jag ville gick jag tillbaka till X'et mitt på scenen.
Mitt hjärta slog hårt. Det var nu eller aldrig. Jag försökte utvärdera domarnas ansikten, men det var omöjligt att en få en liten vink om vad de tyckte. Jag kunde höra mitt eget hjärta slå.
" Well.. " började Simon och gungade en aning på stolen. Jag bet mig i läppen.
“ That was, undoubtedly, the most beautifully haunted performance I have heard all day. Amazing."
Jag strålade.
“ Thank you so much, that means a lot! " Cheryls och Louis' kommentarer ekade i mitt huvud och ännu en gång påpekade Louis att jag var för ung. Jag hörde Harry bua från åskådarplats och jag kämpade för att hålla ett léende. Som svar gjorde jag det enda jag kunde göra, jag nickade.
“ From me, it’s definitely a yes. I want to see more of you Scarlett " sa Simon. 1 down 2 to go.
“ A yes from me too " sa Cheryl. Jag skrek av förtjusning och hoppade upp och ned, och tackade domarna. Louis' röst spelade ingen roll eftersom två röster räckte.
En känsla av upprymdhet strömmade genom min kropp och jag tackade dem ännu en gång innan jag spran av scenen och in i Harrys famn. Vi båda hoppade upp och ned av glädje, innan våra familjer och vänner kom för att gratulera och krama oss.
Det här var en lyckad dag. Trots allt ståhej och alla som ville gratulera oss samtidigt, kände jag Harrys värme från hans hand och jag kramade om den. De obestridliga ord av tröst och stöd överläts i denna enkla handling och jag log när jag fortsatte att kramas och ta emot gratulationer från min familj och vänner.
-----------
ska jag fortsätta?
Annons
OhSw33tInsanity
Sun 11 Mar 2012 16:51
Åh tack :) Men egentligen har jag översatt från den engelska versionen , med några små ändringar :)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/502947762/
Visa toppen
Show footer