May
Sunday 11 March 2012 photo 44/119
|
Change
Best friends forever - del 2
Den härliga känslan från våra auditions hade ännu inte försvunnit en vecka senare. Mellan audition och Boot Camp har vi två veckor på oss att sola oss i skenet från våra framgångar. Efter bara en vecka längtar både jag och Harry efter att gå vidare med Boot Camp och träffa andra förväntansfulla människor.
I ett grymt drag av X-Factor, fick vi brev direkt efter våra auditions där det stod att vi inte fick berätta för någon utom vår närmaste familj om våra biljetter till Boot Camp. Detta innebar att ingen av våra vänner visste att vi skulle åka om en vecka. Att veta att de inte fick veta gjorde det svårare att umgås med dem eftersom det enda jag hade i tankarna var Boot Camp. Därför har jag och Harry spenderat mest tid tillsammans.
Det var på lördagen dagen efter vår audition och Harry och jag befann oss på ett litet café. Harry och jag hade upptäckt det av ett mistag för tre år sedan, när vi gick hem från skolan. Den dagen en kille jag verkligen gillade hade avvisat mig och jag hade gråtit i harrys bröst om hur jag kände. Och även under promenader har vi stött på denna lilla kvartersbutik och satt oss vid ett bord längst bak i det trånga caféet.
Ända sen dess har vi alltid gått dit tillsammans och alltid har den platsen varit ledig. Det var ett tecken på att den platsen var våran, och ingen annans.
Jag tog den lilla skeden och blandade i socker i mitt té. Med koppen, svepte jag mina små händer runt sin värme och tog ett djupt andetag. Harry tittar på mig med en karismatisk léende på läpparna. Jag räckte ut tungan åt honom.
" Scar, we made it. I still can’t believe it! " viskade han, och hans ögon lämnade mina för att se på det krokiga träbordet bredvid vårat. Även om vi hade pratat om det flera gånger under veckan ekade jag hans misstro. Våra drömmar skulle gå i uppfyllelse, jag kände det. Jag satte téet ner och tittade ut genom fönstret.
Jag har sett hur relationer och vänskap som hade vacklat och fallit sönder på grund av sån här framgång. Vi, som hungriga människor, har en tendens att vara väldigt själviska. Det var en rädsla som jag aldrig berättat för någon, inte ens min bästa vän. Att vi skulle glida isär. Men jag och Harry ville verkligen göra det här! Vi ville vinna, ha en karriär. Vi ville vara framgångsrika, men jag visste att våran vänskap skulle testas. Jag skulle aldrig drömma om att inte vara vän med Harry mer. Men ändå kan jag inte sluta oroa mig, och tanken får mig att tvinga hålla tårarna inne. Harry tittar på mig med bekymrade ögon.
" Hey.. " började han. Han nuddar mitt ansikte med sina varma händer.
" .. listen, no matter what, no matter what happens, we will come out of this as friends, okay?" som om han läst mina tankar. Jag tittade tillbaka på honom och log, och sedan lutar mig framåt och kysser hans kind.
“ I love you Harry Styles. You are the best, best friend I’ve ever had."
*
Boot Camp veckan var snart här och Harry och jag ställdes inför ett litet dilemma: transport. Våra föräldrar, som arbetat länge och hårt i timmar att stödja oss, kunde inte ta ledigt för att köra med oss ner till London. Då verkade den enda lösningen var att ta tåget och sedan bussen. De långa restiderna var upprörande för mig, men Harry verkade inte tänka mycket på det, mer att det skulle vara ett bra sätt för oss två att "lära känna varandra ännu mer". Jag rynkade pannan åt honom vid det laget då han sagt det och tittat fåraktigt på mig. Trots mitt missnöje var tåget tillslut det enda alternativet, och klockan sex på söndagen före Boot Camp befann vi oss på tåget mot London.
Naturligtvis var jag trött och utmattad. Det bör finnas en lag mot att vara vaken så tidigt. De första timmarna av tågresan gick ganska snabbt, mest för att jag hoppade över den pittoreska(mysiga/intressanta) utsikten från utanför mitt fönster och valde i stället att somna på Harrys axel. Som tur var sa han inte emot. När jag vaknade hade en timme redan gått. Jag sträckte på mig och märkte att Harry och jag var de enda två i den lilla hytten. Sätena var gröna och ganska bekväma och genom fönstret såg man vackra landskap som vi passerade. Jag ställde mig upp och gick fram till fönstret, och funderade över den kommande veckan. Bakom mig hörde jag Harry gäspa och röra på sig, jag vände mig om.
“ Sorry, I didn’t mean to wake you. " Han ryckte på axlarna av mig och gned ögonen. Han var så söt när han var trött.
“ You were keeping me warm! " gnällde han och gav mig en av sina oemotståndliga hundvalpsblickar. Jag himlade med ögonen och tittade ut genom fönstret igen och fann att han faktiskt var ganska varm, jag log.
Vi tillbringade några minuter att prata om vardagliga ämnen innan Harry modigt föreslog att vi skulle spela en omgång sanning. Frågande undersökte jag honom och undrade varför han skulle vilja göra det. Om han ville veta något, var allt han behövde göra att fråga. Jag gick med på det, men hoppades att det bara skulle sluta i skratt och dumma frågor.
“Okay, I have my iPhone here. I can look some up, yeah?" frågade jag, och jag kände att Harry nickade mot min axel. Jag var också lutad mot honom, jag kunde inte se hans ansikte, men jag kände att han log. Våra armar nuddade lätt varandras, det var ganska mysigt.
“Okay, first question… erm… wow this is hard… I already know everything about you Styles. Haha okay, this is fairly tame, how long have you gone without taking a bath?" Frågade jag.
" 7 days " svarade han och jag kröp ihop. Vi fortsatte att ställa dumma frågor till varandra då i nådde den punkt då alla dumma frågor gick över till mer personliga.
“ Okay… erm… this is kinda awkward, alright? Erm… do you masturbate?" frågade jag. Jag höll kvar blicken på min iPhone skärm. Jag satt i sätet mitt emot Harry, men jag vägrade att titta på honom. Från ögonvrån kunde jag se hans ansikte hade blivit rött, men han skrattade ändå.
“ Scar, you are silly. I’m a guy, what do you think? I look at porn too and when I’m with other guys, I discuss how fit girls are. It’s normal, yeah?". Jag stönade åt hans svar. Men varför hade jag frågat om jag inte ville veta svaret? Men hans svar hade gett honom en annan fråga.
“ Oh okay, so like, when you and Matt and Daniel all get together back home, do you discuss how fit… er Rebecca and Charlotte are?" Jag saknade mina vänner redan. Vi berättade för dem igår kväll om vart vi skulle och de önskade oss lycka till och lovade att hålla det hemligt. Jag lovade också att ringa.
“ Of course. Scar, you wouldn’t believe the number of conversations we’ve had about how fit Charlotte is. She’s seriously sexy " svarade han nonchalant, som om det inte betydde något. Detta var dock en nyhet för mig. Mitt intresse hade nått sin punkt.
“ So have you ever discussed how fit my sister, Annabelle, is? I mean, she’s only a year older than me…" Nu tittade jag inte på iPhonen utan istället på allt annat i det lilla rummet. Harry verkade inte tycka att den här konversationen var speciellt spännande , men helt ärligt, var jag nyfiken på vad han hade att säga.
“ Annabelle? She’s amazingly fit." Han tittade på sina naglar, tog bort lite smuts under dem och vägrade att möta min blick. Jag antar att han alltid tyckt att hon varit attraktiv och jag har märkt att han flirtar med henne när han kommer över, så det var ingen överraskning. Själv undrar jag varför vi aldrig har tagit upp det här innan.
“ So who else have you, Daniel and Matt discussed?" Hans ögon lämnade sina naglar och stirrade på mig.
“ Are you seriously asking me this?" Jag nickade entusiastiskt till svar.
“ But Scar... " gnällde han, och drog ut på mitt namn för att undvika frågan. “We’ve spoken about so many girls, it’s uncountable." Jag lutade mig mot honom och slog honom lätt på huvudet.
“Okay, okay! " stönade han. Jag lyckas alltid få min vilja igenom.
“ There was Grace and Ruby. Oh and Olivia, she’s smoking. Emily and Jess, they’re quite good looking too. Sophie and Chloe and Hannah. I think that’s all from our group of friends. Oh and you." Han sa den sista delen mycket snabbt och jag flinade åt honom. Det var det perfekta tillfället att göra saker obekvämt.
“ Really? Me? What sort of things have you said?" Harry, som var väl medveten om att jag spelade spel, såg på mig med en hemlighetsfull blick.
“ Oh, you know, a bit of this and a bit of that." Jag visste att han skulle vara ansvarig för många brustna flickors hjärtan i framtiden. Jag höjde ögonbrynen.
“ Daniel and Matt reckon that you’re the fittest girl in our group." Min röst var dov, för att medvetet reta honom för det svar jag visste att han skulle ge.
" And you?"
“ I disagree. I don’t think you’re the fittest girl at all." Mina ögon vidgades och jag kastade mig lekfullt på honom. Ett gammalt par som passerar genom vår vagn stannade och stirrade på oss. Vi skrattade lite mer. Ögonblicket var snart glömt när vi fortsatte att låtsas tackla varandra. Våra lekfulla kamper förvandlades till ett samtal om vilka de skulle träffa på Boot Camp, och snart var vår omgång Sanning snart bortglömd.
Men några timmar senare, på en buss som skulle ta oss till vårat "classy", exklusiva hotell somnade jag på Harrys axel. Att resa gjorde mig alltid trött, och jag tyckte om att sova på Harrys axel. Jag blundade. För de som såg på, och som Harry antagligen trodde, så såg det ut som att jag sov. Han strök sin hand lätt mot mitt huvud.
“I don’t think you’re the fittest in our group because, well, honestly I think you’re the most beautiful." Viskade han.
Jag blundade fortfarande, men ett litet léende lyckades pryda mitt ansikte.
---
Nu orkar inte min hjärna mer!
Så att ni inte missförstår, det är inte jag som har skrivit den. Jag har översatt den engelska versionen till svenska. Hon som skrev den ->http://1directionfanfiction.tumblr.com
Den härliga känslan från våra auditions hade ännu inte försvunnit en vecka senare. Mellan audition och Boot Camp har vi två veckor på oss att sola oss i skenet från våra framgångar. Efter bara en vecka längtar både jag och Harry efter att gå vidare med Boot Camp och träffa andra förväntansfulla människor.
I ett grymt drag av X-Factor, fick vi brev direkt efter våra auditions där det stod att vi inte fick berätta för någon utom vår närmaste familj om våra biljetter till Boot Camp. Detta innebar att ingen av våra vänner visste att vi skulle åka om en vecka. Att veta att de inte fick veta gjorde det svårare att umgås med dem eftersom det enda jag hade i tankarna var Boot Camp. Därför har jag och Harry spenderat mest tid tillsammans.
Det var på lördagen dagen efter vår audition och Harry och jag befann oss på ett litet café. Harry och jag hade upptäckt det av ett mistag för tre år sedan, när vi gick hem från skolan. Den dagen en kille jag verkligen gillade hade avvisat mig och jag hade gråtit i harrys bröst om hur jag kände. Och även under promenader har vi stött på denna lilla kvartersbutik och satt oss vid ett bord längst bak i det trånga caféet.
Ända sen dess har vi alltid gått dit tillsammans och alltid har den platsen varit ledig. Det var ett tecken på att den platsen var våran, och ingen annans.
Jag tog den lilla skeden och blandade i socker i mitt té. Med koppen, svepte jag mina små händer runt sin värme och tog ett djupt andetag. Harry tittar på mig med en karismatisk léende på läpparna. Jag räckte ut tungan åt honom.
" Scar, we made it. I still can’t believe it! " viskade han, och hans ögon lämnade mina för att se på det krokiga träbordet bredvid vårat. Även om vi hade pratat om det flera gånger under veckan ekade jag hans misstro. Våra drömmar skulle gå i uppfyllelse, jag kände det. Jag satte téet ner och tittade ut genom fönstret.
Jag har sett hur relationer och vänskap som hade vacklat och fallit sönder på grund av sån här framgång. Vi, som hungriga människor, har en tendens att vara väldigt själviska. Det var en rädsla som jag aldrig berättat för någon, inte ens min bästa vän. Att vi skulle glida isär. Men jag och Harry ville verkligen göra det här! Vi ville vinna, ha en karriär. Vi ville vara framgångsrika, men jag visste att våran vänskap skulle testas. Jag skulle aldrig drömma om att inte vara vän med Harry mer. Men ändå kan jag inte sluta oroa mig, och tanken får mig att tvinga hålla tårarna inne. Harry tittar på mig med bekymrade ögon.
" Hey.. " började han. Han nuddar mitt ansikte med sina varma händer.
" .. listen, no matter what, no matter what happens, we will come out of this as friends, okay?" som om han läst mina tankar. Jag tittade tillbaka på honom och log, och sedan lutar mig framåt och kysser hans kind.
“ I love you Harry Styles. You are the best, best friend I’ve ever had."
*
Boot Camp veckan var snart här och Harry och jag ställdes inför ett litet dilemma: transport. Våra föräldrar, som arbetat länge och hårt i timmar att stödja oss, kunde inte ta ledigt för att köra med oss ner till London. Då verkade den enda lösningen var att ta tåget och sedan bussen. De långa restiderna var upprörande för mig, men Harry verkade inte tänka mycket på det, mer att det skulle vara ett bra sätt för oss två att "lära känna varandra ännu mer". Jag rynkade pannan åt honom vid det laget då han sagt det och tittat fåraktigt på mig. Trots mitt missnöje var tåget tillslut det enda alternativet, och klockan sex på söndagen före Boot Camp befann vi oss på tåget mot London.
Naturligtvis var jag trött och utmattad. Det bör finnas en lag mot att vara vaken så tidigt. De första timmarna av tågresan gick ganska snabbt, mest för att jag hoppade över den pittoreska(mysiga/intressanta) utsikten från utanför mitt fönster och valde i stället att somna på Harrys axel. Som tur var sa han inte emot. När jag vaknade hade en timme redan gått. Jag sträckte på mig och märkte att Harry och jag var de enda två i den lilla hytten. Sätena var gröna och ganska bekväma och genom fönstret såg man vackra landskap som vi passerade. Jag ställde mig upp och gick fram till fönstret, och funderade över den kommande veckan. Bakom mig hörde jag Harry gäspa och röra på sig, jag vände mig om.
“ Sorry, I didn’t mean to wake you. " Han ryckte på axlarna av mig och gned ögonen. Han var så söt när han var trött.
“ You were keeping me warm! " gnällde han och gav mig en av sina oemotståndliga hundvalpsblickar. Jag himlade med ögonen och tittade ut genom fönstret igen och fann att han faktiskt var ganska varm, jag log.
Vi tillbringade några minuter att prata om vardagliga ämnen innan Harry modigt föreslog att vi skulle spela en omgång sanning. Frågande undersökte jag honom och undrade varför han skulle vilja göra det. Om han ville veta något, var allt han behövde göra att fråga. Jag gick med på det, men hoppades att det bara skulle sluta i skratt och dumma frågor.
“Okay, I have my iPhone here. I can look some up, yeah?" frågade jag, och jag kände att Harry nickade mot min axel. Jag var också lutad mot honom, jag kunde inte se hans ansikte, men jag kände att han log. Våra armar nuddade lätt varandras, det var ganska mysigt.
“Okay, first question… erm… wow this is hard… I already know everything about you Styles. Haha okay, this is fairly tame, how long have you gone without taking a bath?" Frågade jag.
" 7 days " svarade han och jag kröp ihop. Vi fortsatte att ställa dumma frågor till varandra då i nådde den punkt då alla dumma frågor gick över till mer personliga.
“ Okay… erm… this is kinda awkward, alright? Erm… do you masturbate?" frågade jag. Jag höll kvar blicken på min iPhone skärm. Jag satt i sätet mitt emot Harry, men jag vägrade att titta på honom. Från ögonvrån kunde jag se hans ansikte hade blivit rött, men han skrattade ändå.
“ Scar, you are silly. I’m a guy, what do you think? I look at porn too and when I’m with other guys, I discuss how fit girls are. It’s normal, yeah?". Jag stönade åt hans svar. Men varför hade jag frågat om jag inte ville veta svaret? Men hans svar hade gett honom en annan fråga.
“ Oh okay, so like, when you and Matt and Daniel all get together back home, do you discuss how fit… er Rebecca and Charlotte are?" Jag saknade mina vänner redan. Vi berättade för dem igår kväll om vart vi skulle och de önskade oss lycka till och lovade att hålla det hemligt. Jag lovade också att ringa.
“ Of course. Scar, you wouldn’t believe the number of conversations we’ve had about how fit Charlotte is. She’s seriously sexy " svarade han nonchalant, som om det inte betydde något. Detta var dock en nyhet för mig. Mitt intresse hade nått sin punkt.
“ So have you ever discussed how fit my sister, Annabelle, is? I mean, she’s only a year older than me…" Nu tittade jag inte på iPhonen utan istället på allt annat i det lilla rummet. Harry verkade inte tycka att den här konversationen var speciellt spännande , men helt ärligt, var jag nyfiken på vad han hade att säga.
“ Annabelle? She’s amazingly fit." Han tittade på sina naglar, tog bort lite smuts under dem och vägrade att möta min blick. Jag antar att han alltid tyckt att hon varit attraktiv och jag har märkt att han flirtar med henne när han kommer över, så det var ingen överraskning. Själv undrar jag varför vi aldrig har tagit upp det här innan.
“ So who else have you, Daniel and Matt discussed?" Hans ögon lämnade sina naglar och stirrade på mig.
“ Are you seriously asking me this?" Jag nickade entusiastiskt till svar.
“ But Scar... " gnällde han, och drog ut på mitt namn för att undvika frågan. “We’ve spoken about so many girls, it’s uncountable." Jag lutade mig mot honom och slog honom lätt på huvudet.
“Okay, okay! " stönade han. Jag lyckas alltid få min vilja igenom.
“ There was Grace and Ruby. Oh and Olivia, she’s smoking. Emily and Jess, they’re quite good looking too. Sophie and Chloe and Hannah. I think that’s all from our group of friends. Oh and you." Han sa den sista delen mycket snabbt och jag flinade åt honom. Det var det perfekta tillfället att göra saker obekvämt.
“ Really? Me? What sort of things have you said?" Harry, som var väl medveten om att jag spelade spel, såg på mig med en hemlighetsfull blick.
“ Oh, you know, a bit of this and a bit of that." Jag visste att han skulle vara ansvarig för många brustna flickors hjärtan i framtiden. Jag höjde ögonbrynen.
“ Daniel and Matt reckon that you’re the fittest girl in our group." Min röst var dov, för att medvetet reta honom för det svar jag visste att han skulle ge.
" And you?"
“ I disagree. I don’t think you’re the fittest girl at all." Mina ögon vidgades och jag kastade mig lekfullt på honom. Ett gammalt par som passerar genom vår vagn stannade och stirrade på oss. Vi skrattade lite mer. Ögonblicket var snart glömt när vi fortsatte att låtsas tackla varandra. Våra lekfulla kamper förvandlades till ett samtal om vilka de skulle träffa på Boot Camp, och snart var vår omgång Sanning snart bortglömd.
Men några timmar senare, på en buss som skulle ta oss till vårat "classy", exklusiva hotell somnade jag på Harrys axel. Att resa gjorde mig alltid trött, och jag tyckte om att sova på Harrys axel. Jag blundade. För de som såg på, och som Harry antagligen trodde, så såg det ut som att jag sov. Han strök sin hand lätt mot mitt huvud.
“I don’t think you’re the fittest in our group because, well, honestly I think you’re the most beautiful." Viskade han.
Jag blundade fortfarande, men ett litet léende lyckades pryda mitt ansikte.
---
Nu orkar inte min hjärna mer!
Så att ni inte missförstår, det är inte jag som har skrivit den. Jag har översatt den engelska versionen till svenska. Hon som skrev den ->http://1directionfanfiction.tumblr.com
Annons
ja men det tar ju ändå tid haha. w.e om du ska va otrevlig :)
Erika
Sun 11 Mar 2012 19:57
Men det stod ändå inte där innan, du har lagt till det nu i efterhand ju.
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/502956399/
Visa toppen
Show footer