May
Monday 12 March 2012 photo 58/58
|
Change
Best friends forever - del 3
Hotellet var fantastisk. Min haka föll till marken nästan flera tusen meter när jag såg mitt rum. Överdådigt dekorerat med fantastiska möbler, det kändes som att jag gått in i en sagoprinsessas rum. Jag hade varit i London förut, men bara på dagsutflykter. Det mesta av min tid spenderade jag i Cheshire och för att vara ärlig, har jag inte rest mycket. Detta var ett nytt äventyr för mig och jag kunde inte ens börja beskriva spänningen jag kände. Jag släppte väskan mitt i rummet och slängde mig i sängen. Jag tappade min väska i mitten av rummet och lanserade mig själv på sängen. Madrassen slukade mig, nästan smekte mig tills jag hade somnat. Ett irriterande vibrerande kom från min fick och avbröt mitt drömmande. Herregud, rummen! Det känns som jag är i himlen!
Léendes svarade jag snabbt Harry och vi kom överens om att träffas snart, och tittade sedan på schemat på min biljett. Vi förväntades anlända i London en dag innan Boot Camp så att vi kunde träffa resten av de tävlande under middagen. Jag antog att det fanns en hel del folk där som också undrade hur denna kväll skulle fungera. En formell klädsel krävdes, och jag valde en grön cocktailklänning, jag hade den på mig förra året, och la den på min säng.
Till skillnad från visa tjejer, är jag inte speciellt intresserad i mode. Jag tyckte om att se snygg ut men i allmänhet, jag slängde bara på mig vad jag hade. Dock behövde jag veta ett och annat om mode, men jag sköt tanken åt sidan och gick och duschade istället. Till och med duschen var i lyx, med nästan 30 olika schampo-sorter att välja mellan. Jag valde en som luktade fruktigt, och gnuggade in det i mitt långa svarta hår.
Återigen uppmärksammade jag mig över mitt utséennde. Jag kan vara glad över att ha den kroppen jag hade, glänsande svart hår, solbränd hud, och glänsande bruta ögon. Jag kan inte be om mer, det var ett rent nöje..
Det enda jag är missnöjd över var ett fult ärr jag hade till vänster om mitt ögonbryn. En galen olycka då jag en gång ramlade ned från en klätterställning och drämde huvudet rakt in i en träplattform, och lyste vitt mot min solbrända hud. Generellt hade jag en tendens att täcka över det med makeup. Det var ett minne jag ville radera. Jag dammade över det med lite foundation och kammade över min lugg så gott det gick för att dölja det. Jag tog på mig klänningen och gillade vad jag såg. Jag stod kvar en stund innan jag gick ut för att träffa Harry.
Vi gick ned i hallen tillsammans. Det var en tröst att ha någon vid mig ifall något skulle gå galet. När vi kom in i matsalen möttes vi av ca 200 andra människor. Mina ögon måste ha vidgats något, för Harry skrattade åt mig. Jag slog honom på armen och såg mig runt. Det var människor överallt som letade efter en plats att sitta. Jag drog Harry med mig för att hitta våra platser.
" Reserverade platser" stönade Harry och såg över alla huvuden efter alla skyltar. Hans 3 centimeters fördel irriterade mig en aning, han visste det. Men, jag tyckte om att vara kort.
“ I don’t think anybody will really abide by it anyway… am I on your table?" frågade jag, och såg mig omkring om det fanns andra i min ålder.
“ Ah, no. We’re on separate tables. You’re on table… 9. Hey, that’s your lucky number!" Harry knuffade mig i sidan. Jag log i det faktum att jag berättat det för honom för tre år sen och fortfarande kom ihåg det.
“ I’m on table 8. Okay, let’s go find our tables. Oh, by the way, can I put my phone in your clutch?"
Vi hittade våra bord och satte oss. Harrys bord var nära mitt, så jag var inte alltför orolig. Mitt bord, vilket verkade vara smack bang mitt i smeten av salen, redan fylld med människor som såg ut att vara runt min ålder. Jag satte mig i den enda kvarvarande stolen bredvid en ung man med brunt hår som liknade Justin Biebers. På min högra sida satt en mörkyad kvinna som satt och sms'ade. Jag ville inte avbryta henne, så jag vände mig om mot den brunårige killen som nu tittade på mig och log. Hans ansikte sken när han log.
“ Hi, I’m Liam Payne, it’s nice to meet you." sa han på ett gammaldags sätt och sträckte fram handen. Jag skakade den och log varmt mot honom.
“ I’m Scarlett Thomas. It’s a pleasure to meet you too. How old are you?"
“Sixteen… well, seventeen sort of. My birthday’s actually this Friday… the day we find out if we’re through or not " skrockade han nervöst. Jag såg att han var nervös. Det var skönt att han var i min ålder, vilket betydde att vi hade mycket att prata om.
Samtalet flöt på mellan måltiderna, och jag lärde känna en del andra människor vid bordet, men ingen av dem var lika intressant som Liam. Hans gammaldagsa stil gjorde mig knäsvag.
Att försöka samtala med kvinnan bredvid var meningslöst.
“ Hey, it’s nice to meet you. I’m Scarlett Thomas, what’s your name?" frågade jag artigt. Hon vägrade att titta på mig.
" Reanne."
“ That’s a really nice name, where are you from?"
“ London."
“ Oh wow, so you didn’t really have to travel far. I love it here, it’s so amazing. I kinda wish I lived here."
Efter det fick jag inget svar, så jag slutade helt enkelt att prata med henne. Jag vände mig om och såg att Liamskrattade åt mig. Jag log lekfullt mot honom.
Middagen var utsökt. En hel trerätters middag serveras vackert. Ett band började spela och folk gick runt på dansgolvet och minglade. Vid samma ögonblick som musiken började var Harry vid min sida, och drog mig mot dansgolvet. Jag ursäktade mig från Liam, som bara stirrade på mig.
Flera låtar senare skärde mina klackskor in i mina hälar. Jag skrattade åt Harry och bad om att få sitta ned. Han tittade på mig med sina hundvalpsögon, men jag gick inte på det den här gången. Istället valde han att använda sina flirtiga kunskaper för att spåra en annan danspartner. Jag lämnade över det till honom och gick och satt mig.
“ Boyfriend?" frågade Liam och sköt ifrån sig sin chokladmousse som serverats. Jag såg på hans silversked som låg mot mönstret på den ljuvliga tallriken.
“ Nah, just my best friend." Jag tog upp min sked och smakade på min citronmaräng. Jag njöt när marängen smälte på min tunga. Om det innebar att man fick sån här mat när man var känd skulle jag kämpa mycket mer för att nå stjärnstatus.
“ You like lemon meringues?" frågade Liam nyfiket och tittade på min dessert med en ogillande blick. Jag skrattade.
“ Like? Try love. Why, you don’t like them?"
“ Well, erm, I’ve never tried them." Jag tappade hakan.
" You've got to be kidding me, they're the nicest things in the world! " sa jag och tryckte i honom ett par medans han satt där och skrattade. Jag lät honom svälja så att han inte skulle sätta i halsen.
“Haha, okay, okay! I surrender, it’s pretty good." Jag höll uppe armarna i seger. Dock inte speciellt länge för då passade han på att köra in lite chokladmousse i min mun. Jag slickade mina läppar förföriskt och jag skrattade. Han hakade på.
Senare när desserterna samlades in började musiken igen. Mina fötter hade återhämtat sig från sina tidigare och då resten av vårt bord vägrade att dansa, drog jag Liam med mig på dansgolvet. Vi dansade galet och slöt oss till ringen som bildats. Även då lyckades jag skaffa ett par nya vänner, från min ålder och uppåt. Generellt alla var på gott humör och det gjorde mig ledsen att tänka på att inom några dagar, skulle gruppen av människor vara mycket mindre.
Slutligen, som natten närmade sig ändrades musiktempot en aning till en långsammare låt. Vanligtvis brukade jag välja bort den sortens dans och klaga på att jag har ont i fötterna, men Liam lyckades övertala mig att dansa med honom.
“ Can I have this dance?" frågade han läckert och höll ut sin hand i väntan på att jag skulle ta den. Jag strålade på hans ridderlighet och tog den och drog honom nära mig. Han luktade fantastiskt. Vi svängde till musiken. Prat inte var nödvändigt.
Natten slutade efter det och vi blev tillsagda att återvända till våra rum för att vila upp för Boot Camp imorgon. Liam erbjöd sig att följa mig till rummet och tog min väska. Jag undrade kort vart Harry tagit vägen men glömde snart bort det igen. Han är en stor pojke, han klarar sig själv. Och känner jag honom tillräckligt, har har förmodligen redan hittat en flickvän.
“ So, I’ll be seeing you tomorrow then?" frågade han när vi var framme vid mitt rum.
“ Definitely, haha, wouldn’t miss it for the world " svarade jag och kysste hans kind, tackade för en bra kväll och gick in på mitt rum. Jag kastade väskan på golvet och sjönk ned i sängen omedelbart och somnade. Mina drömmar avbröts då någon bankade konstant på min dörr. Jag himlade med ögonen och försökte låsa upp den.
“ Harry? What the hell are you doing here and why aren’t you in your suit from this evening?" frågade jag.
“ Oh, I came up about an hour ago. I wasn’t feeling too good."
“ What? Oh no, now’s the worst time to get sick!" utbrast jag och kände på hans panna för att se till att han var okej. Han var inte för varm, och jag slappnade av. Jag hämtade min väska och lämnade tillbaka hans mobil, och gick för att hämta en pyjamas.
“ Thanks for looking after my phone!" ropade han från sovrummet, när jag gick in i badrummet för att byta om.
“ By the way, you looked gorgeous tonight! I’ll never tire of seeing you in that green dress." sa han när jag tog av mig den och la den försiktigt på badrumsbänken.
“ Thanks Harry, you’re such a charmer. So how was your night?" jag fortsatte mina ritualer, som att tvätta bort smink och tvätta ansiktet. Han svarade inte och jag antog att han skulle vänta på mig att komma ut ur badrummet. När jag var färdig släckte jag badrumslampan och stängde dörren till sovrummet. Harry hade somnat. Jag log åt min bästa vän, låste dörren och gick och la mig bredvid honom i sängen. Jag somnade ganska snabbt eftersom att jag var så trött, och värmen från Harry.
---------
ledsen att det blev så sent :c
här är originalet http://1directionfanfiction.tumblr.com/post/2086474430/chapter-four
Hotellet var fantastisk. Min haka föll till marken nästan flera tusen meter när jag såg mitt rum. Överdådigt dekorerat med fantastiska möbler, det kändes som att jag gått in i en sagoprinsessas rum. Jag hade varit i London förut, men bara på dagsutflykter. Det mesta av min tid spenderade jag i Cheshire och för att vara ärlig, har jag inte rest mycket. Detta var ett nytt äventyr för mig och jag kunde inte ens börja beskriva spänningen jag kände. Jag släppte väskan mitt i rummet och slängde mig i sängen. Jag tappade min väska i mitten av rummet och lanserade mig själv på sängen. Madrassen slukade mig, nästan smekte mig tills jag hade somnat. Ett irriterande vibrerande kom från min fick och avbröt mitt drömmande. Herregud, rummen! Det känns som jag är i himlen!
Léendes svarade jag snabbt Harry och vi kom överens om att träffas snart, och tittade sedan på schemat på min biljett. Vi förväntades anlända i London en dag innan Boot Camp så att vi kunde träffa resten av de tävlande under middagen. Jag antog att det fanns en hel del folk där som också undrade hur denna kväll skulle fungera. En formell klädsel krävdes, och jag valde en grön cocktailklänning, jag hade den på mig förra året, och la den på min säng.
Till skillnad från visa tjejer, är jag inte speciellt intresserad i mode. Jag tyckte om att se snygg ut men i allmänhet, jag slängde bara på mig vad jag hade. Dock behövde jag veta ett och annat om mode, men jag sköt tanken åt sidan och gick och duschade istället. Till och med duschen var i lyx, med nästan 30 olika schampo-sorter att välja mellan. Jag valde en som luktade fruktigt, och gnuggade in det i mitt långa svarta hår.
Återigen uppmärksammade jag mig över mitt utséennde. Jag kan vara glad över att ha den kroppen jag hade, glänsande svart hår, solbränd hud, och glänsande bruta ögon. Jag kan inte be om mer, det var ett rent nöje..
Det enda jag är missnöjd över var ett fult ärr jag hade till vänster om mitt ögonbryn. En galen olycka då jag en gång ramlade ned från en klätterställning och drämde huvudet rakt in i en träplattform, och lyste vitt mot min solbrända hud. Generellt hade jag en tendens att täcka över det med makeup. Det var ett minne jag ville radera. Jag dammade över det med lite foundation och kammade över min lugg så gott det gick för att dölja det. Jag tog på mig klänningen och gillade vad jag såg. Jag stod kvar en stund innan jag gick ut för att träffa Harry.
Vi gick ned i hallen tillsammans. Det var en tröst att ha någon vid mig ifall något skulle gå galet. När vi kom in i matsalen möttes vi av ca 200 andra människor. Mina ögon måste ha vidgats något, för Harry skrattade åt mig. Jag slog honom på armen och såg mig runt. Det var människor överallt som letade efter en plats att sitta. Jag drog Harry med mig för att hitta våra platser.
" Reserverade platser" stönade Harry och såg över alla huvuden efter alla skyltar. Hans 3 centimeters fördel irriterade mig en aning, han visste det. Men, jag tyckte om att vara kort.
“ I don’t think anybody will really abide by it anyway… am I on your table?" frågade jag, och såg mig omkring om det fanns andra i min ålder.
“ Ah, no. We’re on separate tables. You’re on table… 9. Hey, that’s your lucky number!" Harry knuffade mig i sidan. Jag log i det faktum att jag berättat det för honom för tre år sen och fortfarande kom ihåg det.
“ I’m on table 8. Okay, let’s go find our tables. Oh, by the way, can I put my phone in your clutch?"
Vi hittade våra bord och satte oss. Harrys bord var nära mitt, så jag var inte alltför orolig. Mitt bord, vilket verkade vara smack bang mitt i smeten av salen, redan fylld med människor som såg ut att vara runt min ålder. Jag satte mig i den enda kvarvarande stolen bredvid en ung man med brunt hår som liknade Justin Biebers. På min högra sida satt en mörkyad kvinna som satt och sms'ade. Jag ville inte avbryta henne, så jag vände mig om mot den brunårige killen som nu tittade på mig och log. Hans ansikte sken när han log.
“ Hi, I’m Liam Payne, it’s nice to meet you." sa han på ett gammaldags sätt och sträckte fram handen. Jag skakade den och log varmt mot honom.
“ I’m Scarlett Thomas. It’s a pleasure to meet you too. How old are you?"
“Sixteen… well, seventeen sort of. My birthday’s actually this Friday… the day we find out if we’re through or not " skrockade han nervöst. Jag såg att han var nervös. Det var skönt att han var i min ålder, vilket betydde att vi hade mycket att prata om.
Samtalet flöt på mellan måltiderna, och jag lärde känna en del andra människor vid bordet, men ingen av dem var lika intressant som Liam. Hans gammaldagsa stil gjorde mig knäsvag.
Att försöka samtala med kvinnan bredvid var meningslöst.
“ Hey, it’s nice to meet you. I’m Scarlett Thomas, what’s your name?" frågade jag artigt. Hon vägrade att titta på mig.
" Reanne."
“ That’s a really nice name, where are you from?"
“ London."
“ Oh wow, so you didn’t really have to travel far. I love it here, it’s so amazing. I kinda wish I lived here."
Efter det fick jag inget svar, så jag slutade helt enkelt att prata med henne. Jag vände mig om och såg att Liamskrattade åt mig. Jag log lekfullt mot honom.
Middagen var utsökt. En hel trerätters middag serveras vackert. Ett band började spela och folk gick runt på dansgolvet och minglade. Vid samma ögonblick som musiken började var Harry vid min sida, och drog mig mot dansgolvet. Jag ursäktade mig från Liam, som bara stirrade på mig.
Flera låtar senare skärde mina klackskor in i mina hälar. Jag skrattade åt Harry och bad om att få sitta ned. Han tittade på mig med sina hundvalpsögon, men jag gick inte på det den här gången. Istället valde han att använda sina flirtiga kunskaper för att spåra en annan danspartner. Jag lämnade över det till honom och gick och satt mig.
“ Boyfriend?" frågade Liam och sköt ifrån sig sin chokladmousse som serverats. Jag såg på hans silversked som låg mot mönstret på den ljuvliga tallriken.
“ Nah, just my best friend." Jag tog upp min sked och smakade på min citronmaräng. Jag njöt när marängen smälte på min tunga. Om det innebar att man fick sån här mat när man var känd skulle jag kämpa mycket mer för att nå stjärnstatus.
“ You like lemon meringues?" frågade Liam nyfiket och tittade på min dessert med en ogillande blick. Jag skrattade.
“ Like? Try love. Why, you don’t like them?"
“ Well, erm, I’ve never tried them." Jag tappade hakan.
" You've got to be kidding me, they're the nicest things in the world! " sa jag och tryckte i honom ett par medans han satt där och skrattade. Jag lät honom svälja så att han inte skulle sätta i halsen.
“Haha, okay, okay! I surrender, it’s pretty good." Jag höll uppe armarna i seger. Dock inte speciellt länge för då passade han på att köra in lite chokladmousse i min mun. Jag slickade mina läppar förföriskt och jag skrattade. Han hakade på.
Senare när desserterna samlades in började musiken igen. Mina fötter hade återhämtat sig från sina tidigare och då resten av vårt bord vägrade att dansa, drog jag Liam med mig på dansgolvet. Vi dansade galet och slöt oss till ringen som bildats. Även då lyckades jag skaffa ett par nya vänner, från min ålder och uppåt. Generellt alla var på gott humör och det gjorde mig ledsen att tänka på att inom några dagar, skulle gruppen av människor vara mycket mindre.
Slutligen, som natten närmade sig ändrades musiktempot en aning till en långsammare låt. Vanligtvis brukade jag välja bort den sortens dans och klaga på att jag har ont i fötterna, men Liam lyckades övertala mig att dansa med honom.
“ Can I have this dance?" frågade han läckert och höll ut sin hand i väntan på att jag skulle ta den. Jag strålade på hans ridderlighet och tog den och drog honom nära mig. Han luktade fantastiskt. Vi svängde till musiken. Prat inte var nödvändigt.
Natten slutade efter det och vi blev tillsagda att återvända till våra rum för att vila upp för Boot Camp imorgon. Liam erbjöd sig att följa mig till rummet och tog min väska. Jag undrade kort vart Harry tagit vägen men glömde snart bort det igen. Han är en stor pojke, han klarar sig själv. Och känner jag honom tillräckligt, har har förmodligen redan hittat en flickvän.
“ So, I’ll be seeing you tomorrow then?" frågade han när vi var framme vid mitt rum.
“ Definitely, haha, wouldn’t miss it for the world " svarade jag och kysste hans kind, tackade för en bra kväll och gick in på mitt rum. Jag kastade väskan på golvet och sjönk ned i sängen omedelbart och somnade. Mina drömmar avbröts då någon bankade konstant på min dörr. Jag himlade med ögonen och försökte låsa upp den.
“ Harry? What the hell are you doing here and why aren’t you in your suit from this evening?" frågade jag.
“ Oh, I came up about an hour ago. I wasn’t feeling too good."
“ What? Oh no, now’s the worst time to get sick!" utbrast jag och kände på hans panna för att se till att han var okej. Han var inte för varm, och jag slappnade av. Jag hämtade min väska och lämnade tillbaka hans mobil, och gick för att hämta en pyjamas.
“ Thanks for looking after my phone!" ropade han från sovrummet, när jag gick in i badrummet för att byta om.
“ By the way, you looked gorgeous tonight! I’ll never tire of seeing you in that green dress." sa han när jag tog av mig den och la den försiktigt på badrumsbänken.
“ Thanks Harry, you’re such a charmer. So how was your night?" jag fortsatte mina ritualer, som att tvätta bort smink och tvätta ansiktet. Han svarade inte och jag antog att han skulle vänta på mig att komma ut ur badrummet. När jag var färdig släckte jag badrumslampan och stängde dörren till sovrummet. Harry hade somnat. Jag log åt min bästa vän, låste dörren och gick och la mig bredvid honom i sängen. Jag somnade ganska snabbt eftersom att jag var så trött, och värmen från Harry.
Annons
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/503019391/
Visa toppen
Show footer