May
Thursday 22 March 2012 photo 69/107
|
Change
Best friends forever - del 12
“ Niall, I have to go."
“ No, I won’t let you." sa Niall för nästan 70'onde gången. Han hade lagt sig med sina pösiga shorts och svarta hood i min säng. Hans hår var som format av vinden, han såg ut som en surfare, redo att fånga en våg. Jag kunde inte låta bli att skratta och han tittade upp på mig och log.
“ What? " frågade han fåraktigt. Jag bet mig i läppen och skakade på huvudet.
“ Niall, I need to go home." sa jag bestämt och sprang runt i rummet och samlade ihop mina kläder.
“ Scarlett, you need to stay here and sort out this mess." Jag gillade Niall. När han tyckte att han skulle göra något, gjorde han det, rätt och slätt. Just nu, fem timmar innan mitt flyg, skulle han övertyga mig att komma till tillbaka till Mullingar för att reda ut mitt liv.
“ Niall, I’ve already stuffed up so much… I’ll probably stuff up more."
“ Scarlett, you will regret this if you don’t at least try. Come back to my place, my parents are fine with it… trust me." Jag letade fortfarande efter kvarglömda kläder, då jag hittade de vackra blommorna Liam hade skickat till rummet kvällen innan. Det var en fin överraskning, jag fingrade lite på ett av de gröna bladen och stirrade på en av de halvöppna knopparna. Jag kände hur tårarna trängde fram. Hur kunde min och Liams relation bli så komplicerad?
Jag varken kände eller hörde Niall komma upp bakom mig. Så när han viskade i mitt öra, hoppade jag nästan i taket.
“ Please, if you don’t want to sort this out for you… at least try sort it out for us?" Bad han och såg på mig. Han ville verkligen det bästa för både One Direction och mig. Jag hängde mitt huvud i skam, nickade långsamt, innan slet bort knoppen och satte den i min plånbok. Jag tog blommorna och satte dem i en vas på fönsterbrädan, i hopp om att det skulle vara en underbar present till någon av städerskorna.
Niall hjälpte mig städa upp de sista föremålen som spridda runt i rummet och att ta ned mina väskor innan vi begav oss ned till bilen. Föga anade jag, att det kommer att gå från dåligt till värre. Kanske, om jag hade vetat, hade jag varit kvar i Dublin eller återvänt hem nu, om jag lyckats övertala Niall. Men som vanligt gjorde jag bara saker värre för mig själv.
*
“ Oi, Zayn! Chuck us the sauce " skrek jag från andra sidan poolen. Han blickade åt mig, himlade med ögonen och kastade över flaskan innan han återgick till sitt samtal. Jag rynkade pannan, sprutade såsen på min korv och undrade vart humorn från hans handlingar hade försvunnit. Inget leende, inget skämt, ingen förolämpning kastades min väg. Borta i det svarta avgrunden. Jag satt på kanten av poolen och dinglade benen i vattnet och njöt av solen som värmde min rygg. När jag satt för mig själv kände jag en våg av avstötning välla över mig. Zayn och Louis hade en intensiv diskussion bredvid grillen. Harry och Niall var vid kylen, och försökte att hitta en kall läsk. Nialls familj var ute och åt på en restaurang och Liam fanns ingenstans att finna. Jag kunde bara anta att han var och duschade eller höll sig undan. Killarna gjorde inget försök att erkänna min närvaro, och låtsades istället att jag inte var där, med undantag av Niall, som då och då erbjöd mig lite mat och dryck. Jag undrade kort varför jag var där alls innan jag hörde skjutdörren öppnas.
Jag såg dit, men märkte att Liam stod där halvnaken , och tittade lika fort bort igen. Den nervösa känslan i magen kom tillbaka och jag var tvungen att sänka korven från min mun så att jag inte skulle kvävas av den. Det tog honom en stund att inse att även jag var där. Efter våra ögon fick en tillfällig kontakt, såg han snabbt iväg och gick över till Zayn och Louis och deltog i deras samtal. Jag undrade vad jag skulle göra. Inte bara att han hade helt misslyckats med att erkänna min närvaro, han ignorerade mig med avsikt. Jag drog upp mina långa ben ur vattnet och svalde det sista bettet av min korv innan jag torkade mig och gick in i Nialls hus.
När jag lyckades finna mig i en konflikt, som det tyvärr verkade hända en hel del. Även när jag visste att jag hade fel, skulle jag fortsätta argumentera. Min envishet förbjöd mig att acceptera att jag hade fel.
Samma envishet var plågade mig idag. Jag visste att jag var tvungen att prata med Liam och jag var tvungen att ta det första steget, oavsett hur pinsamt det var. Men jag ville att han skulle komma till mig, att han skulle inse att han inte kunde leva utan mig och att han behövde mig. Detta patetiska beteende var anledningen till att jag sprang iväg, i hopp om att han skulle följa mig.
Och det var inte första gången hans närvaro gav mig en möjlighet att försöka jaga honom. Dagen efter att vi hade kommit till Nialls hus, hade jag suttit i vardagsrummet och snärta genom kanalerna. Liam, Zayn och Niall hade kommit in och tagit plats. Några ögonblick senare hade jag lämnat i hopp om Liam skulle lägga märke till och följa efter mig. På samma sätt dagen innan idag, hade jag lämnat matsalen då Liam hade kommit in, uppriktigt hoppats att han skulle komma med mig. Men förgäves. Antingen ignorerade Liam mig verkligen, eller så var han medveten av min ansträngning och såg till att jag skulle ta första steget.
Köket i Nialls hus var coolt, skyddat av buteljgröna väggar med grå skiffer plattor som täckte golvet. Gardinerna var inte fördragna så jag kunde se killarna, de slappade fortfarande utomhus. Jag tog lite lemonad och satte mig på en av barstolarna vid bordet och rös till när det svala träet mötte min varma hud.
Fönstrena var stora så som från golvet upp till taket och man hade bra utsikt över bakgården. Och de var färgade, vilket gjorde att killarna inte kunde se mig klart och tydligt från utsidan. Detta spelade naturligtvis inte någon roll eftersom de inte såg på mig ändå, men det gav mig chansen att observera dem och deras beteende. Efter att ha rotat runt i kylboxen fann Niall en drink och studsade över till de andra pojkarna som var ihopfösta runt grillen. Mina ögon och skrämdes av den stora grupp pojkar som avvikit mot Harry som stod för sig själv, och höll en oigenkännlig burk i handen. Han öppnade fliken och tog en stor klunk av den, några droppar vätska föll på hans lösa gråa t-shirt medan hans muskler flyttade tyget.
Hans panna rynkades och han såg på killarna innan han såg mot huset. Jag såg kuggarna i hans hjärna cirkulera och jag visste att han försökte komma på vad han skulle göra. Även om jag inte riktigt förlåtit Harry så hoppades jag att han skulle komma in till mig. Han var ju bättre än ingen sällskap alls. För en gångs skull den här veckan, verkade ödet vara på min sida och Harry hasade långsamt mot huset och till mig. Jag sätte benen på stolen bredvid mig och ställde ned mitt glas då Harry klampade in i köket. Han log varmt mot mig och jag kunde inte låta bli att göra detsamma.
“ What’s up? " frågade han och drog ut en av stolarna mitt emot mig. Jag kände en plötslig kyla över mig och jag frös. Jag gned benen i ett fåfängt försök att värma mig. Harry satte ned bruken på bordet och gnuggade mina fötter. Jag blev genast varmare och log.
“ Not much. Just chillin’ in Niall’s kitchen like yeah." Harry kastade huvudet bakåt och skrattade på min fruktansvärda intryck av Miley Cyrus från hennes låt" Party i USA ". Jag bet mig i läppen och försökte hålla inne ett gapskratt.
“ But, really" sa han sedan och hans léende försvann. “ How are you?"
Jag suckade och tittade ner på mina fötter, som fortfarande omfattades av Harrys stora händer.
“ I don’t know.. " erkände jag och såg ut på resten av One Direction. Zayn och Niall verkade intensivt diskutera något som orsakade en syrlig blick på Louis' ansikte. Liam bara stod där och stirrade ut över poolen. Ibland tog han ett bett av sin korv. Jag la sen märke till att Harry såg på mig med oro i hans blick. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det var nästan omöjligt att hålla saker från Harry, även om jag antar att han var min bästa vän.
“ I don’t know why I’m here, Harry." viskade jag och höll händerna för ansiktet. “Liam hates me. I like him so much. I’m pissed at you, but at the same time, I love you too much to stay pissed at you. The rest of the band hates me, I don’t know what’s going on! "
Harry satt tyst en stund. Jag kunde inte klandra honom, men han var faktiskt en del av den här röran.
" I want to fix this. " sa jag. Min bestäma röst reflekterade inte mina ord och ersattes av rädsla. Liam hade förmågan att få mig att falla sönder, för att vara beroende av andra. Vad hade hänt med den viljestarka flickan innuti mig?
“ You will fix this," försäkrade Harry mig om och gnuggade mina fötter igen. Jag lyckades se upp på honom och viska ett 'tack',men även Harry visste att hans ord inte var nog. Han drog mig ur stolen, ställde sig framför mig och omfamnade mig i sina armar. Hans starka, varma och välbekanta kropp höll mig och jag kramade honom tillbaka, ett ögonblick påminde det om dagarna innan X-Factor.
Innan jag visste vad jag gjorde, började mina tårar att blötlägga den tunna grå t-shirt på Harry bröst. Han drog mig närmare och gned min rygg tröstande. Harry av alla människor vet hur det känns att bli ignorerad och utstött. Jag stängde ögonen för att försöka hindra flödet av tårar, men det hjälpte ingenting till. Tyget runt mitt ansikte fortsatte att mörkna. Harry sköt inte bort mig, utan höll kvar mig under några härliga minuter. Men slutligen när jag kände att jag hade förbrukat mina tårar drog jag mig ifrån honom.
“Harry, I can’t stay mad at you-" Harry abröt mig genom att placera ett finger på mina läppar.
“ I’m sorry, Scar. You mean the world to me, you mean everything to me and I stuffed up, badly. If there’s one thing I regret, it’s that night and for that I am so sorry. Not having you beside me these last few days have been insanely difficult and not talking to you, well, that’s pretty much been torture. So, please accept my sincere apology and just know that I love you too much to every do anything like that again." Mina ögon började välla upp igen, men hade jag ingen aning om varför. Jag kramade honom hårt för att förmedla mitt godtagande av hans ursäkt. Även han kramade mig tillbaka och höll om mig hårt. När jag drog mig undan hade mina ögon torkat , och jag log.
“ I love you, Harry Styles." Hans ögon gnistrade och jag visste, vid just denna tidpunkt, att han var och alltid skulle vara min bästa vän och också den bästa vän i hela hela världen. Jag hade ingen aning om vad jag hade gjort för att förtjäna en sådan fantastisk kille i mitt liv.
Jag lutade mig bakåt och sken upp. Tacksam över att vi äntligen kunde lägga allt bakom oss. Det var svårt att vara arg på någon som jag älskade för länge. Han fångade min blick. En värme som hade saknats under de senaste dagarna omringade mig, utbrott från min kärna spred sig till spetsarna på mina fingrar. Jag kände mig gladare än jag någonsin varit. Jag närmade mig Harrys ansikte för att kyssa hans kind, då han vred huvudet och våra läppar möttes. Överraskning var en underdrift om hur jag kände på den bråkdelen av en sekund. Det föreföll dock att det var ofrivilligt när jag blundade och svarade på hans sensuella kyss. Mina armar var virade runt hans axlar, men de flyttade upp till hans huvud och jag drog mina händer genom Harrys hår. I det uppvärmda ögonblicket gick skjutdörren obemärkt upp och ett rungande skräll avbröt oss, då en burk champange kolliderade mot stengolvet.
Liam stod i dörröppningen, inramades av ljuset bakom honom och med en blick av yttersta chock på hans ansikte. Burken rullade in under bordet, och Liam försvann.
Hade jag vetat det skulle gå från dåligt till sämre i Niall hus, skulle jag förmodligen ha åkt hem eller argumenterat min poäng med Niall mer. Men som alltid, hade jag lyckats gräva mig i en mycket djupare och ofrånkomligt hål.
----
Wow.. Mycket drama, japp. I LOVE IT.. hoppas ni älskar det oxå :'3
Och så vaaar.. det ju det där med alla inkorrekta meningar och stavningsfel.. Jag är trött och antagligen ganska snurrig, så jag glömmer bort vad jag skriver ibland. Hoppas ni förstår ändå :)
“ Niall, I have to go."
“ No, I won’t let you." sa Niall för nästan 70'onde gången. Han hade lagt sig med sina pösiga shorts och svarta hood i min säng. Hans hår var som format av vinden, han såg ut som en surfare, redo att fånga en våg. Jag kunde inte låta bli att skratta och han tittade upp på mig och log.
“ What? " frågade han fåraktigt. Jag bet mig i läppen och skakade på huvudet.
“ Niall, I need to go home." sa jag bestämt och sprang runt i rummet och samlade ihop mina kläder.
“ Scarlett, you need to stay here and sort out this mess." Jag gillade Niall. När han tyckte att han skulle göra något, gjorde han det, rätt och slätt. Just nu, fem timmar innan mitt flyg, skulle han övertyga mig att komma till tillbaka till Mullingar för att reda ut mitt liv.
“ Niall, I’ve already stuffed up so much… I’ll probably stuff up more."
“ Scarlett, you will regret this if you don’t at least try. Come back to my place, my parents are fine with it… trust me." Jag letade fortfarande efter kvarglömda kläder, då jag hittade de vackra blommorna Liam hade skickat till rummet kvällen innan. Det var en fin överraskning, jag fingrade lite på ett av de gröna bladen och stirrade på en av de halvöppna knopparna. Jag kände hur tårarna trängde fram. Hur kunde min och Liams relation bli så komplicerad?
Jag varken kände eller hörde Niall komma upp bakom mig. Så när han viskade i mitt öra, hoppade jag nästan i taket.
“ Please, if you don’t want to sort this out for you… at least try sort it out for us?" Bad han och såg på mig. Han ville verkligen det bästa för både One Direction och mig. Jag hängde mitt huvud i skam, nickade långsamt, innan slet bort knoppen och satte den i min plånbok. Jag tog blommorna och satte dem i en vas på fönsterbrädan, i hopp om att det skulle vara en underbar present till någon av städerskorna.
Niall hjälpte mig städa upp de sista föremålen som spridda runt i rummet och att ta ned mina väskor innan vi begav oss ned till bilen. Föga anade jag, att det kommer att gå från dåligt till värre. Kanske, om jag hade vetat, hade jag varit kvar i Dublin eller återvänt hem nu, om jag lyckats övertala Niall. Men som vanligt gjorde jag bara saker värre för mig själv.
*
“ Oi, Zayn! Chuck us the sauce " skrek jag från andra sidan poolen. Han blickade åt mig, himlade med ögonen och kastade över flaskan innan han återgick till sitt samtal. Jag rynkade pannan, sprutade såsen på min korv och undrade vart humorn från hans handlingar hade försvunnit. Inget leende, inget skämt, ingen förolämpning kastades min väg. Borta i det svarta avgrunden. Jag satt på kanten av poolen och dinglade benen i vattnet och njöt av solen som värmde min rygg. När jag satt för mig själv kände jag en våg av avstötning välla över mig. Zayn och Louis hade en intensiv diskussion bredvid grillen. Harry och Niall var vid kylen, och försökte att hitta en kall läsk. Nialls familj var ute och åt på en restaurang och Liam fanns ingenstans att finna. Jag kunde bara anta att han var och duschade eller höll sig undan. Killarna gjorde inget försök att erkänna min närvaro, och låtsades istället att jag inte var där, med undantag av Niall, som då och då erbjöd mig lite mat och dryck. Jag undrade kort varför jag var där alls innan jag hörde skjutdörren öppnas.
Jag såg dit, men märkte att Liam stod där halvnaken , och tittade lika fort bort igen. Den nervösa känslan i magen kom tillbaka och jag var tvungen att sänka korven från min mun så att jag inte skulle kvävas av den. Det tog honom en stund att inse att även jag var där. Efter våra ögon fick en tillfällig kontakt, såg han snabbt iväg och gick över till Zayn och Louis och deltog i deras samtal. Jag undrade vad jag skulle göra. Inte bara att han hade helt misslyckats med att erkänna min närvaro, han ignorerade mig med avsikt. Jag drog upp mina långa ben ur vattnet och svalde det sista bettet av min korv innan jag torkade mig och gick in i Nialls hus.
När jag lyckades finna mig i en konflikt, som det tyvärr verkade hända en hel del. Även när jag visste att jag hade fel, skulle jag fortsätta argumentera. Min envishet förbjöd mig att acceptera att jag hade fel.
Samma envishet var plågade mig idag. Jag visste att jag var tvungen att prata med Liam och jag var tvungen att ta det första steget, oavsett hur pinsamt det var. Men jag ville att han skulle komma till mig, att han skulle inse att han inte kunde leva utan mig och att han behövde mig. Detta patetiska beteende var anledningen till att jag sprang iväg, i hopp om att han skulle följa mig.
Och det var inte första gången hans närvaro gav mig en möjlighet att försöka jaga honom. Dagen efter att vi hade kommit till Nialls hus, hade jag suttit i vardagsrummet och snärta genom kanalerna. Liam, Zayn och Niall hade kommit in och tagit plats. Några ögonblick senare hade jag lämnat i hopp om Liam skulle lägga märke till och följa efter mig. På samma sätt dagen innan idag, hade jag lämnat matsalen då Liam hade kommit in, uppriktigt hoppats att han skulle komma med mig. Men förgäves. Antingen ignorerade Liam mig verkligen, eller så var han medveten av min ansträngning och såg till att jag skulle ta första steget.
Köket i Nialls hus var coolt, skyddat av buteljgröna väggar med grå skiffer plattor som täckte golvet. Gardinerna var inte fördragna så jag kunde se killarna, de slappade fortfarande utomhus. Jag tog lite lemonad och satte mig på en av barstolarna vid bordet och rös till när det svala träet mötte min varma hud.
Fönstrena var stora så som från golvet upp till taket och man hade bra utsikt över bakgården. Och de var färgade, vilket gjorde att killarna inte kunde se mig klart och tydligt från utsidan. Detta spelade naturligtvis inte någon roll eftersom de inte såg på mig ändå, men det gav mig chansen att observera dem och deras beteende. Efter att ha rotat runt i kylboxen fann Niall en drink och studsade över till de andra pojkarna som var ihopfösta runt grillen. Mina ögon och skrämdes av den stora grupp pojkar som avvikit mot Harry som stod för sig själv, och höll en oigenkännlig burk i handen. Han öppnade fliken och tog en stor klunk av den, några droppar vätska föll på hans lösa gråa t-shirt medan hans muskler flyttade tyget.
Hans panna rynkades och han såg på killarna innan han såg mot huset. Jag såg kuggarna i hans hjärna cirkulera och jag visste att han försökte komma på vad han skulle göra. Även om jag inte riktigt förlåtit Harry så hoppades jag att han skulle komma in till mig. Han var ju bättre än ingen sällskap alls. För en gångs skull den här veckan, verkade ödet vara på min sida och Harry hasade långsamt mot huset och till mig. Jag sätte benen på stolen bredvid mig och ställde ned mitt glas då Harry klampade in i köket. Han log varmt mot mig och jag kunde inte låta bli att göra detsamma.
“ What’s up? " frågade han och drog ut en av stolarna mitt emot mig. Jag kände en plötslig kyla över mig och jag frös. Jag gned benen i ett fåfängt försök att värma mig. Harry satte ned bruken på bordet och gnuggade mina fötter. Jag blev genast varmare och log.
“ Not much. Just chillin’ in Niall’s kitchen like yeah." Harry kastade huvudet bakåt och skrattade på min fruktansvärda intryck av Miley Cyrus från hennes låt" Party i USA ". Jag bet mig i läppen och försökte hålla inne ett gapskratt.
“ But, really" sa han sedan och hans léende försvann. “ How are you?"
Jag suckade och tittade ner på mina fötter, som fortfarande omfattades av Harrys stora händer.
“ I don’t know.. " erkände jag och såg ut på resten av One Direction. Zayn och Niall verkade intensivt diskutera något som orsakade en syrlig blick på Louis' ansikte. Liam bara stod där och stirrade ut över poolen. Ibland tog han ett bett av sin korv. Jag la sen märke till att Harry såg på mig med oro i hans blick. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det var nästan omöjligt att hålla saker från Harry, även om jag antar att han var min bästa vän.
“ I don’t know why I’m here, Harry." viskade jag och höll händerna för ansiktet. “Liam hates me. I like him so much. I’m pissed at you, but at the same time, I love you too much to stay pissed at you. The rest of the band hates me, I don’t know what’s going on! "
Harry satt tyst en stund. Jag kunde inte klandra honom, men han var faktiskt en del av den här röran.
" I want to fix this. " sa jag. Min bestäma röst reflekterade inte mina ord och ersattes av rädsla. Liam hade förmågan att få mig att falla sönder, för att vara beroende av andra. Vad hade hänt med den viljestarka flickan innuti mig?
“ You will fix this," försäkrade Harry mig om och gnuggade mina fötter igen. Jag lyckades se upp på honom och viska ett 'tack',men även Harry visste att hans ord inte var nog. Han drog mig ur stolen, ställde sig framför mig och omfamnade mig i sina armar. Hans starka, varma och välbekanta kropp höll mig och jag kramade honom tillbaka, ett ögonblick påminde det om dagarna innan X-Factor.
Innan jag visste vad jag gjorde, började mina tårar att blötlägga den tunna grå t-shirt på Harry bröst. Han drog mig närmare och gned min rygg tröstande. Harry av alla människor vet hur det känns att bli ignorerad och utstött. Jag stängde ögonen för att försöka hindra flödet av tårar, men det hjälpte ingenting till. Tyget runt mitt ansikte fortsatte att mörkna. Harry sköt inte bort mig, utan höll kvar mig under några härliga minuter. Men slutligen när jag kände att jag hade förbrukat mina tårar drog jag mig ifrån honom.
“Harry, I can’t stay mad at you-" Harry abröt mig genom att placera ett finger på mina läppar.
“ I’m sorry, Scar. You mean the world to me, you mean everything to me and I stuffed up, badly. If there’s one thing I regret, it’s that night and for that I am so sorry. Not having you beside me these last few days have been insanely difficult and not talking to you, well, that’s pretty much been torture. So, please accept my sincere apology and just know that I love you too much to every do anything like that again." Mina ögon började välla upp igen, men hade jag ingen aning om varför. Jag kramade honom hårt för att förmedla mitt godtagande av hans ursäkt. Även han kramade mig tillbaka och höll om mig hårt. När jag drog mig undan hade mina ögon torkat , och jag log.
“ I love you, Harry Styles." Hans ögon gnistrade och jag visste, vid just denna tidpunkt, att han var och alltid skulle vara min bästa vän och också den bästa vän i hela hela världen. Jag hade ingen aning om vad jag hade gjort för att förtjäna en sådan fantastisk kille i mitt liv.
Jag lutade mig bakåt och sken upp. Tacksam över att vi äntligen kunde lägga allt bakom oss. Det var svårt att vara arg på någon som jag älskade för länge. Han fångade min blick. En värme som hade saknats under de senaste dagarna omringade mig, utbrott från min kärna spred sig till spetsarna på mina fingrar. Jag kände mig gladare än jag någonsin varit. Jag närmade mig Harrys ansikte för att kyssa hans kind, då han vred huvudet och våra läppar möttes. Överraskning var en underdrift om hur jag kände på den bråkdelen av en sekund. Det föreföll dock att det var ofrivilligt när jag blundade och svarade på hans sensuella kyss. Mina armar var virade runt hans axlar, men de flyttade upp till hans huvud och jag drog mina händer genom Harrys hår. I det uppvärmda ögonblicket gick skjutdörren obemärkt upp och ett rungande skräll avbröt oss, då en burk champange kolliderade mot stengolvet.
Liam stod i dörröppningen, inramades av ljuset bakom honom och med en blick av yttersta chock på hans ansikte. Burken rullade in under bordet, och Liam försvann.
Hade jag vetat det skulle gå från dåligt till sämre i Niall hus, skulle jag förmodligen ha åkt hem eller argumenterat min poäng med Niall mer. Men som alltid, hade jag lyckats gräva mig i en mycket djupare och ofrånkomligt hål.
----
Wow.. Mycket drama, japp. I LOVE IT.. hoppas ni älskar det oxå :'3
Och så vaaar.. det ju det där med alla inkorrekta meningar och stavningsfel.. Jag är trött och antagligen ganska snurrig, så jag glömmer bort vad jag skriver ibland. Hoppas ni förstår ändå :)
Annons
Anonymous
Thu 22 Mar 2012 20:25
Loooveee!
Jossan
Thu 22 Mar 2012 20:06
Kan du lägga upp alla kapitlena i en enda bild eller vad man ska säga? :)
Anonymous
Thu 22 Mar 2012 19:55
Superbra, like it! Började läsa nu, sklle du kunna förklara lite om vad som hänt innan?
OhSw33tInsanity
Thu 22 Mar 2012 20:06
och Zayn.. I stort sett.. Ja :P Det handlar mest om Harry och Scar :)
OhSw33tInsanity
Thu 22 Mar 2012 20:10
By the way. Kanske är lika bra att säga att jag har bara översatt den här fanfictionen :) Den är inte MIN. Men jag har bett om lov att få översätta den, så det är lugnt :D Älskar den så innerligt!
Anonymous
Thu 22 Mar 2012 20:12
Ja, den är verkligen jättebra :) Niall verkar väldigt neutral mitt i allt x)
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/503355224/
Visa toppen
Show footer