Saturday 31 March 2012 photo 100/103
|
I WISH I WAS YOU
kapitel 1:
Kapitel1:
Niall strök ömt Rory över kinden med den ena handen samtidigt som han gav Winona en stor kram med den andra. Tillslut drog han även Rory intill sig och kramade de båda flickorna ömt.
- I will be right back. lovade han och såg in i deras gråblåa ögon. Tvillingarnas slående likhet gjorde det svårt att se skillnad på dem. Niall och Patrice kunde självklart det, de kunde varenda litet födelsemärke utantill på dem men för de andra i One Direction kunde det bli knepigt om tvillingarna fick för sig att skoja med dem. Zayn och Harry skulle nog aldrig lyckas riktigt. Flickorna kramade hårt om sin pappa innan han blev ledd till limousinen som skulle ta honom till flygplatsen. Patrice la armarna kring flickornas axlar medan de vinkade adjö men de kunde inte se om han vinkade tillbaka genom de svarta rutorna.
- Kom vi går in. beslutade Patrice och ledde in dem i huset igen. Klockan var bara fyra på morgonen och de kunde gott få sig några timmars sömn till.
Patrice la halvhjärtat lite marmelad på sin rostade brödskiva. Huset ekade tomt när Niall inte var hemma. Han spred väldigt mycket glädje omkring sig och det verkade speglas i huset, det saknade honom också. Rory satt tyst och zappade mellan kanalerna på TV'n och Winona fingrade på telefonen.
- Här ta den här. Patrice satte fram en bricka med rostad bröd, marmelad och te på till flickorna och Rory stängde av TV'n för att äta.
- Jag har en litet överraskning till er, sa Patrice lurigt och la fram tre flygbiljetter på bordet.
- Vad är det där? frågade Rory, tydligt uppiggad och biljetterna och tog upp en av dem och granskade den.
- Vi ska till L.A. förklarade Patrice men avbröts av Winona:
- Och se pappa, eller hur? Patrice nickade. Flickorna bröt ut i ett glädjetjut. såg ut genom fonstret
Två timmar senare var de färdigpackade och klara och satt i taxin på väg till flygplatsen. Rory spelade på mobilen medan Winona tittade ut genom de skuggade rutorna. Niall envisades med att de skulle ha något slags skydd när de åkte ifrån huset och inners inne var Patrice också lättad över det. Chauffören meddelade att det återstod fem minuter av resan och Patrice rätade lite på sig och kollade igenom sina mejl på mobilen så att hon inte skulle missa något viktigt om resan eller Niall och resten av One Direction. Winona var snabbt ute ur bilen och började lasta ur. Parkeringen var lång och tom, endast två bilar närmast flygplatsen stod där. Eftersom kändisarna som fick parkera där oftast hade privatchaufförer som kunde åka hem och se fram mot lite ledigt.
- Kommer du Rory? frågade Winona otåligt och knackade på rutan där hennes syster satt. Rory nickade och stängde av mobilen och klev ur bilen för att ta sin resväska.
- Have a nice trip, ma'm. sa chaufören artigt och stängde Rorys bildörr innan han hoppade in igen och körde iväg. De lilla ekipaget började röra sig mot flygplatsen följda av två livvakter hack i häl. Rory var helt koncentrerad på sin mobil medan Winona ivrigt pratade om resan. De ögonblicken fick Patrice att förstå hur olika de två flickorna var i sättet.
- Är du okej? Patrice strök ömt Rory över håret och hon mumlade till svar. Patrice tog bort handen från sin dotter eftersom hon tydligen stört hennes djupa koncentration och blev lättad när de kom in i den mer folkrika flygplatsen men vimlet försvann snart igen och de fördes in lite bakom så att ingen skulle kasta sig hejdlöst över dem. Deras privatplan stod på en egen terminal och de satte sig för att vänta.
- Hello!? ropade någon och Patrice såg upp. Danielle och Eleanor kom gående emot dem. Eleanor försökte hålla koll på hennes och Louis sexåriga yrväder Carly medan Danielles betydligt lugnare fyraåriga son Kim hängde på hennes höft.
- Oh, Hi. Good to see you! utropade Patrice och gick emot dem med utsträckta armar. Kvinnorna kramade om varandra och Patrice hälsade på Kim och Carly.
- Kom hit och säg hej, beordrade Patrice sina två döttrar. Rory som hade svårt att slita sig från telefonen som vanligt släntrade lite efter Winona som kommit direkt. De hälsade och Winona började ivrigt busa med Carly och jagade henne runt i terminalen tills Eleanor och Patrice fick säga åt på skarpen att de skulle lugna ner sig och uppföra sig som folk. När de till sist fick koll på alla barnen blev de eskorterade ut till planet som var lyxigt inrett och med alla möjliga bekvämligheter.
- Då bär det av. mumlade Patrice till Rory och kramade hennes hand, Rory nickade stumt och tittade tomt in i sätet framför.
Rory svalde hårt, att flyga var verkligen inte hennes grej. Hon visade det inte, höll det för sig själv. Att visa sig svag var det sista hon ville. Den 12 November 2016 hade varit den dagen hon lärt sig att stå rakt och kämpa, den dagen hon föddes. Niall brukade alltid kalla henne "my little fighter", i alla fall när hon var yngre och hade haft ett taskigt självförtroende. Men hon hade kämpat och nått toppen, inom sig själv. Eftersom hon var koncentrerad på en nött fläck på brickan i stolen framför märkte hon knappt att planet började rulla och när det tog det där lilla skuttet upp i luften för att segla iväg.
De var på väg!
---------------------------
Tycks?
5 kommentarer och jag fortsätter!
:)
Kapitel1:
Niall strök ömt Rory över kinden med den ena handen samtidigt som han gav Winona en stor kram med den andra. Tillslut drog han även Rory intill sig och kramade de båda flickorna ömt.
- I will be right back. lovade han och såg in i deras gråblåa ögon. Tvillingarnas slående likhet gjorde det svårt att se skillnad på dem. Niall och Patrice kunde självklart det, de kunde varenda litet födelsemärke utantill på dem men för de andra i One Direction kunde det bli knepigt om tvillingarna fick för sig att skoja med dem. Zayn och Harry skulle nog aldrig lyckas riktigt. Flickorna kramade hårt om sin pappa innan han blev ledd till limousinen som skulle ta honom till flygplatsen. Patrice la armarna kring flickornas axlar medan de vinkade adjö men de kunde inte se om han vinkade tillbaka genom de svarta rutorna.
- Kom vi går in. beslutade Patrice och ledde in dem i huset igen. Klockan var bara fyra på morgonen och de kunde gott få sig några timmars sömn till.
Patrice la halvhjärtat lite marmelad på sin rostade brödskiva. Huset ekade tomt när Niall inte var hemma. Han spred väldigt mycket glädje omkring sig och det verkade speglas i huset, det saknade honom också. Rory satt tyst och zappade mellan kanalerna på TV'n och Winona fingrade på telefonen.
- Här ta den här. Patrice satte fram en bricka med rostad bröd, marmelad och te på till flickorna och Rory stängde av TV'n för att äta.
- Jag har en litet överraskning till er, sa Patrice lurigt och la fram tre flygbiljetter på bordet.
- Vad är det där? frågade Rory, tydligt uppiggad och biljetterna och tog upp en av dem och granskade den.
- Vi ska till L.A. förklarade Patrice men avbröts av Winona:
- Och se pappa, eller hur? Patrice nickade. Flickorna bröt ut i ett glädjetjut. såg ut genom fonstret
Två timmar senare var de färdigpackade och klara och satt i taxin på väg till flygplatsen. Rory spelade på mobilen medan Winona tittade ut genom de skuggade rutorna. Niall envisades med att de skulle ha något slags skydd när de åkte ifrån huset och inners inne var Patrice också lättad över det. Chauffören meddelade att det återstod fem minuter av resan och Patrice rätade lite på sig och kollade igenom sina mejl på mobilen så att hon inte skulle missa något viktigt om resan eller Niall och resten av One Direction. Winona var snabbt ute ur bilen och började lasta ur. Parkeringen var lång och tom, endast två bilar närmast flygplatsen stod där. Eftersom kändisarna som fick parkera där oftast hade privatchaufförer som kunde åka hem och se fram mot lite ledigt.
- Kommer du Rory? frågade Winona otåligt och knackade på rutan där hennes syster satt. Rory nickade och stängde av mobilen och klev ur bilen för att ta sin resväska.
- Have a nice trip, ma'm. sa chaufören artigt och stängde Rorys bildörr innan han hoppade in igen och körde iväg. De lilla ekipaget började röra sig mot flygplatsen följda av två livvakter hack i häl. Rory var helt koncentrerad på sin mobil medan Winona ivrigt pratade om resan. De ögonblicken fick Patrice att förstå hur olika de två flickorna var i sättet.
- Är du okej? Patrice strök ömt Rory över håret och hon mumlade till svar. Patrice tog bort handen från sin dotter eftersom hon tydligen stört hennes djupa koncentration och blev lättad när de kom in i den mer folkrika flygplatsen men vimlet försvann snart igen och de fördes in lite bakom så att ingen skulle kasta sig hejdlöst över dem. Deras privatplan stod på en egen terminal och de satte sig för att vänta.
- Hello!? ropade någon och Patrice såg upp. Danielle och Eleanor kom gående emot dem. Eleanor försökte hålla koll på hennes och Louis sexåriga yrväder Carly medan Danielles betydligt lugnare fyraåriga son Kim hängde på hennes höft.
- Oh, Hi. Good to see you! utropade Patrice och gick emot dem med utsträckta armar. Kvinnorna kramade om varandra och Patrice hälsade på Kim och Carly.
- Kom hit och säg hej, beordrade Patrice sina två döttrar. Rory som hade svårt att slita sig från telefonen som vanligt släntrade lite efter Winona som kommit direkt. De hälsade och Winona började ivrigt busa med Carly och jagade henne runt i terminalen tills Eleanor och Patrice fick säga åt på skarpen att de skulle lugna ner sig och uppföra sig som folk. När de till sist fick koll på alla barnen blev de eskorterade ut till planet som var lyxigt inrett och med alla möjliga bekvämligheter.
- Då bär det av. mumlade Patrice till Rory och kramade hennes hand, Rory nickade stumt och tittade tomt in i sätet framför.
Rory svalde hårt, att flyga var verkligen inte hennes grej. Hon visade det inte, höll det för sig själv. Att visa sig svag var det sista hon ville. Den 12 November 2016 hade varit den dagen hon lärt sig att stå rakt och kämpa, den dagen hon föddes. Niall brukade alltid kalla henne "my little fighter", i alla fall när hon var yngre och hade haft ett taskigt självförtroende. Men hon hade kämpat och nått toppen, inom sig själv. Eftersom hon var koncentrerad på en nött fläck på brickan i stolen framför märkte hon knappt att planet började rulla och när det tog det där lilla skuttet upp i luften för att segla iväg.
De var på väg!
Annons
Anonymous
Sun 1 Apr 2012 10:27
meera! ;D
Anonymous
Sun 1 Apr 2012 08:01
Åh, hoppas du inte skojar såhär på första april! Närå, OMN vad glad jag blir :D
Anonymous
Sat 31 Mar 2012 23:41
Kommer om jag får tillräckligt med kommentarer :)
gillade du den?
gillade du den?
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/503678930/