maj
torsdag 5 april 2012 bild 97/101
|
Ändra
I WISH I WAS YOU
kapitel 3:
Ett vrål hördes från de flera tusen åskådarna på konsertplatsen när Niall och de andra fyra bandmedlemmarna klev upp på scenen. Zayn delade ut slängkyssar med stor generositet mot publiken. De tog sina platser på en liten upphöjd del av scenen och gjorde sig beredda att börja. WMYB var fortfarande deras signaturlåt och den följdes snabbt av Up All Night och några av de alldeles nyskrivna låtarna. Niall log och sneglade på Louis som sneglade tillbaka innan de riktade blickarna framåt igen mot publiken som nära på överröstade sina idoler.
Niall tog ett djupt andetag och började stolt på sitt solo. När fansen nära av hotat 1D till att han och Louis skulle få fler solon hade de nästan genast gett vika för att göra fansen nöjda. Ett öronbedövande tjut hördes från publiken och han höjde sig lite för att låta låten spinna vidare på samma spår. Solot avslutade han med sitt nu världsberömda "I belive I can fly-hopp" innan Louis tog vid sina rader.
Konserten rullade vidare och de avslutade med More than This innan det var slut. De tackade och Zayn var överdrivet generös med sina slängkyssar. Deras livvakter och maneger mötte dem vid sidan av scenen.
- That was AMAZAYN! utropade han och klappade dem vänligt på ryggen, en efter en. De log och satte sig i sminkrummet. Niall njöt av den lilla borsten och ansiktstvätten innan de skulle forslas tillbaka till hotellet. Liam såg tröttast ut, Kim var tydligen inte lika lugn på nätterna som på dagen, men Liam och Danielle envisades med att ta hand om honom helt på egen hand och de vägrade ta in en nanny till honom. Niall lutade sig mot fönstret och slöt ögonen och lät den låga musiken tvätta rent i huvudet på honom.
Patrice smög tyst fram till dubbelsängen där tvillingarna sov. Winona hade boken hon börjat läsa uppslagen på magen och Patrice lirkade den försiktigt ur hennes grepp. Winonas långa blonda hår svallade mjukt ut på kudden runt henne och sov fridfullt med djupa, lugna andetag. En rynka smög sig in mellan ögonbrynen på Patrice när hon såg på Rory som ålade sig än dit, än hit och mumlade tyst för sig själv.
*mardrömmar* tänkte Patrice och strök Winona över kinden, Rory vågade hon inte störa så hon viskade 'I love you' ut i mörkret innan hon tassade ut.
Rorys drömmar hemsöktes vanligen av en mara så hon var van. Alltid samma dröm, med samma budskap.
***Hon står i ett rum. Ett sjukrum. Klockan på ena väggen visar fem över elva på förmiddagen och i andra änden av rummet ligger hennes mamma på en stålsäng med prydligt pressade lakan över sig. Hennes rödblonda hår är uppsatt i en lång fläta som hänger ner över vänster axel och i famnen har hon en ljusgul filt ligger en liten baby som hon ömt tittar ner på. En honungsmjuk melodi flyter över hennes läppar ner mot det lilla barnet. Rory sneglar mot fönstret. En knapp centimeter snö ligger på fönsterbläcket och solen gnistar i det vita täcket. Hon koncentrerar blicken på sin mammas sänkta blick och stannade där. Minuterna var långa och utdragna och men hon stod tålmodigt och väntade, hon hade all tid i världen. En plötslig rörelse i utkanten av hennes synfält får hennes mamma att rycka till och höja blicken mot dörren. Niall störtar in med långa steg och drar precis på sig en mask av totalt lugn när hon möter hans blick. Niall ser henne såklart inte, det är ju bara en dröm och går fram till Patrice.
- Shes allright. försäkrar han och lutar sig över sin halva familj.
- Ok, Patrices röst är lugn och sansad och det märks ingen oro i den, ingen omtanke.
Rummet försvinner och ett annat rum dyker upp. Rader av kuvöser står där inne och hon förflyttar sig närmare en grupp om tre människor. Hon sneglar på klockan och ser att den vridits tillbaka. Kvart i elva.
- But is she ok? Den oroliga rösten hos en pappa möter henne och hon ser upp. Det bländande vita rummet bryts av den lilla gruppen. Niall i grön piké och barnsköterskorna i ljusrosa rockar.
- We don't know, svarar en besvärat. We do our best!
- Yes, I know. But I and my wife is worried about her. Niall pekar in i en av kuvöserna. Rory ser lugnt på den lilla, lilla varelsen där inne. Nästan livlös. Det är hon själv som ser sådär hjälplös ut.
Barnmoskorna övertalar strängt Niall att återvända till sjukrummet och erbjuder honom en säng så att han kan vila efter de två vakna dygnen. Han tackar nej och stegar ut tätt följt av några livvakter.
Hon ser att hans ögon blänker, rätt åt honom.
Den fridfulla scenen i sjukrummet möter henne igen. De stunderna hennes föräldrar verkar njuta lite extra mycket av. De är lyckliga, och bryr sig inte. Winona upptar deras liv helt. En textremsa dyker upp framför henne. "I dont care about you, I don't love you" det ringer till i hennes öra som om någon viskat det till henne, med en mjuk, irlänsk dialekt. "I love you" viskade Niall James Horan till sin fru och förstfödda dotter.***
Kallsvettig vaknar hon och sätter sig upp i sängen, den honungslena, irlänska accenten gör henne skräckslagen. Den viskas med sådan omtanke att den låter sliskig. Hon slänger benen över kanten och sticker ner fötterna i de mjuka tofflorna som står nedanför och smyger bort mot det lilla köket. Hon tar det största glasen hon kan hitta och fyller det ordentligt med vatten innan hon för det till munnen och börjar dricka. Det renar henne och lättar upp sinnet med en förvånatsfullt snabb effekt. Drömmen var obehaglig, hon visste inte om det var en sanndröm eller inte, den verkade bara så verklig. Speciellt verklig för att den spelats om och om igen, alltid samma. Den gjorde henne obehaglig till mods och det kröp alltid i skinnet på henne, hon ville skrika ut och fråga varför alla hatade henne. Försiktigt smög hon fram till telefonen och lyfte den tunga luren och slog #47 på den för att bli kopplad till Eleanor och Carlys rum.
- Hi, its Eleanor. svarade en släpig röst.
- Hi El, its me. Rory. viskade hon och såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen spionerade.
- Oh, its you Rory. What do you want 2 on the morning?
- Talk. svarade hon kort och kände hur rösten skulle brista. -ett klick i luren hördes och hon förmodade att Eleanor lagt på, men istället hördes ett lätt klick från dörren istället och anslutningsdörren mellan sviterna gick upp.
- Come here honey. Eleonor bjöd in henne i sin svit och de kröp upp i soffan. Eleanor var bra på att lyssna, speciellt på Rory. Och det var hon glad för!
----------
Tycks?
:)
(Söker hjälp med min novell, anser att min tid är lite väl kort :) Så om du är intresserad får du gärna PMa mig för villkor!)
Ett vrål hördes från de flera tusen åskådarna på konsertplatsen när Niall och de andra fyra bandmedlemmarna klev upp på scenen. Zayn delade ut slängkyssar med stor generositet mot publiken. De tog sina platser på en liten upphöjd del av scenen och gjorde sig beredda att börja. WMYB var fortfarande deras signaturlåt och den följdes snabbt av Up All Night och några av de alldeles nyskrivna låtarna. Niall log och sneglade på Louis som sneglade tillbaka innan de riktade blickarna framåt igen mot publiken som nära på överröstade sina idoler.
Niall tog ett djupt andetag och började stolt på sitt solo. När fansen nära av hotat 1D till att han och Louis skulle få fler solon hade de nästan genast gett vika för att göra fansen nöjda. Ett öronbedövande tjut hördes från publiken och han höjde sig lite för att låta låten spinna vidare på samma spår. Solot avslutade han med sitt nu världsberömda "I belive I can fly-hopp" innan Louis tog vid sina rader.
Konserten rullade vidare och de avslutade med More than This innan det var slut. De tackade och Zayn var överdrivet generös med sina slängkyssar. Deras livvakter och maneger mötte dem vid sidan av scenen.
- That was AMAZAYN! utropade han och klappade dem vänligt på ryggen, en efter en. De log och satte sig i sminkrummet. Niall njöt av den lilla borsten och ansiktstvätten innan de skulle forslas tillbaka till hotellet. Liam såg tröttast ut, Kim var tydligen inte lika lugn på nätterna som på dagen, men Liam och Danielle envisades med att ta hand om honom helt på egen hand och de vägrade ta in en nanny till honom. Niall lutade sig mot fönstret och slöt ögonen och lät den låga musiken tvätta rent i huvudet på honom.
Patrice smög tyst fram till dubbelsängen där tvillingarna sov. Winona hade boken hon börjat läsa uppslagen på magen och Patrice lirkade den försiktigt ur hennes grepp. Winonas långa blonda hår svallade mjukt ut på kudden runt henne och sov fridfullt med djupa, lugna andetag. En rynka smög sig in mellan ögonbrynen på Patrice när hon såg på Rory som ålade sig än dit, än hit och mumlade tyst för sig själv.
*mardrömmar* tänkte Patrice och strök Winona över kinden, Rory vågade hon inte störa så hon viskade 'I love you' ut i mörkret innan hon tassade ut.
Rorys drömmar hemsöktes vanligen av en mara så hon var van. Alltid samma dröm, med samma budskap.
***Hon står i ett rum. Ett sjukrum. Klockan på ena väggen visar fem över elva på förmiddagen och i andra änden av rummet ligger hennes mamma på en stålsäng med prydligt pressade lakan över sig. Hennes rödblonda hår är uppsatt i en lång fläta som hänger ner över vänster axel och i famnen har hon en ljusgul filt ligger en liten baby som hon ömt tittar ner på. En honungsmjuk melodi flyter över hennes läppar ner mot det lilla barnet. Rory sneglar mot fönstret. En knapp centimeter snö ligger på fönsterbläcket och solen gnistar i det vita täcket. Hon koncentrerar blicken på sin mammas sänkta blick och stannade där. Minuterna var långa och utdragna och men hon stod tålmodigt och väntade, hon hade all tid i världen. En plötslig rörelse i utkanten av hennes synfält får hennes mamma att rycka till och höja blicken mot dörren. Niall störtar in med långa steg och drar precis på sig en mask av totalt lugn när hon möter hans blick. Niall ser henne såklart inte, det är ju bara en dröm och går fram till Patrice.
- Shes allright. försäkrar han och lutar sig över sin halva familj.
- Ok, Patrices röst är lugn och sansad och det märks ingen oro i den, ingen omtanke.
Rummet försvinner och ett annat rum dyker upp. Rader av kuvöser står där inne och hon förflyttar sig närmare en grupp om tre människor. Hon sneglar på klockan och ser att den vridits tillbaka. Kvart i elva.
- But is she ok? Den oroliga rösten hos en pappa möter henne och hon ser upp. Det bländande vita rummet bryts av den lilla gruppen. Niall i grön piké och barnsköterskorna i ljusrosa rockar.
- We don't know, svarar en besvärat. We do our best!
- Yes, I know. But I and my wife is worried about her. Niall pekar in i en av kuvöserna. Rory ser lugnt på den lilla, lilla varelsen där inne. Nästan livlös. Det är hon själv som ser sådär hjälplös ut.
Barnmoskorna övertalar strängt Niall att återvända till sjukrummet och erbjuder honom en säng så att han kan vila efter de två vakna dygnen. Han tackar nej och stegar ut tätt följt av några livvakter.
Hon ser att hans ögon blänker, rätt åt honom.
Den fridfulla scenen i sjukrummet möter henne igen. De stunderna hennes föräldrar verkar njuta lite extra mycket av. De är lyckliga, och bryr sig inte. Winona upptar deras liv helt. En textremsa dyker upp framför henne. "I dont care about you, I don't love you" det ringer till i hennes öra som om någon viskat det till henne, med en mjuk, irlänsk dialekt. "I love you" viskade Niall James Horan till sin fru och förstfödda dotter.***
Kallsvettig vaknar hon och sätter sig upp i sängen, den honungslena, irlänska accenten gör henne skräckslagen. Den viskas med sådan omtanke att den låter sliskig. Hon slänger benen över kanten och sticker ner fötterna i de mjuka tofflorna som står nedanför och smyger bort mot det lilla köket. Hon tar det största glasen hon kan hitta och fyller det ordentligt med vatten innan hon för det till munnen och börjar dricka. Det renar henne och lättar upp sinnet med en förvånatsfullt snabb effekt. Drömmen var obehaglig, hon visste inte om det var en sanndröm eller inte, den verkade bara så verklig. Speciellt verklig för att den spelats om och om igen, alltid samma. Den gjorde henne obehaglig till mods och det kröp alltid i skinnet på henne, hon ville skrika ut och fråga varför alla hatade henne. Försiktigt smög hon fram till telefonen och lyfte den tunga luren och slog #47 på den för att bli kopplad till Eleanor och Carlys rum.
- Hi, its Eleanor. svarade en släpig röst.
- Hi El, its me. Rory. viskade hon och såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen spionerade.
- Oh, its you Rory. What do you want 2 on the morning?
- Talk. svarade hon kort och kände hur rösten skulle brista. -ett klick i luren hördes och hon förmodade att Eleanor lagt på, men istället hördes ett lätt klick från dörren istället och anslutningsdörren mellan sviterna gick upp.
- Come here honey. Eleonor bjöd in henne i sin svit och de kröp upp i soffan. Eleanor var bra på att lyssna, speciellt på Rory. Och det var hon glad för!
Annons
Anonym
fre 6 apr 2012 09:33
grymt bra! ;D
6 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/503871811/
Visa toppen
Visa sidfoten