Thursday 11 October 2012 photo 27/99
![]() ![]() ![]() |
En ny novell påbörjad!
Den här novellen är ganska tung och den visar
hur livet kan vända helt upp och ner på bara en dag.
kompis trycket och kärlek!
~inledning~
En månad har gått. Ingenting är som förut. Beatrice tvillingbror Niall finns inte mer. Han har alltid varit en ängel, men nu har han fått vingar.
Cancern kom snabbt och oförberett. Ingen kunde ana, och ingen kunde veta.
Beatrice har många som stöttar och hjälper henne. Men hur många står vid hennes sida när hon som mest behöver det. Liam, en av hennes bästa vänner gillar henne mer än bara som en vän, hur ska han bevisa att han finns där för henne i vort och torrt? Kommer Sasha, som var Beatrices bästa kompis fortfarande se henne som vän, vad har hänt när Beatrice var borta, och vad händer när skojj blir till verklighet, dumheter till brott. Hur kommer hon tackla smärtan och sorgen. Kan hon verkligen lita på alla, och hur förändras hennes liv. Beatrice kan ändra sin personlighet men är hon verkligen den personen innerst inne?
With every heartbeat
Niall come back, where are you? Are you okey? Why did you leave me. I'm looking after you day as night, minutes as hours. It has passed a month now, My Heart is falling apart. It's not fair, if we could only turn back time. Niall, as we allways sad, that everything happens for reason, but I dont know if that's the truth. Was it really the reason that you leave me?
I think back at all our memories, when we went to grandma at summer. When we were running at the grass. How we fall at the ground and laugh together. I remember when we allways run to the wather under the bridge, where we swam and sang the songs. How worried mum were, but How she allways trusted us! And when you took your guitar and played the song for me.
My lovely brother, why you?
I can hear your laugh in My ears, and I see the picture of you in My head every day.
Niall, come back. Beatrice
Jag skickade smset. Jag hade skickat många sms nu. Ändå visste jag att han inte kommer svara, men jag tänker inte sluta tro på att några tecken ska visas.
Jag reste mig sakta ifrån sängen. Mitt i min huvudhöjd står tavlan. Mina ögon blev tårfyllda. De rann över kanten, ner för mina kinder.
Gråten kommer aldrig försvinna, Såret i mitt hjärta kommer aldrig läka och saknaden kommer aldrig lämna.
Jag stod länge och grät framför tavlan. Det var jag och Niall på bilden, hans leende på läpparna gjorde mig lycklig i all sorg.
Med darriga händer tog jag tavlan nära mig, jag höll den tätt intill mig. Jag kramade den hårt. Jag kunde höra mitt hjärta bulta högt.
här är en liten början av min nya novell som kommer skrivas på den här sidan: http://tellthemstories.bloggplatsen.se/
Jag hoppas verkligen ni vill läsa den:)
Kram
En månad har gått. Ingenting är som förut. Beatrice tvillingbror Niall finns inte mer. Han har alltid varit en ängel, men nu har han fått vingar.
Cancern kom snabbt och oförberett. Ingen kunde ana, och ingen kunde veta.
Beatrice har många som stöttar och hjälper henne. Men hur många står vid hennes sida när hon som mest behöver det. Liam, en av hennes bästa vänner gillar henne mer än bara som en vän, hur ska han bevisa att han finns där för henne i vort och torrt? Kommer Sasha, som var Beatrices bästa kompis fortfarande se henne som vän, vad har hänt när Beatrice var borta, och vad händer när skojj blir till verklighet, dumheter till brott. Hur kommer hon tackla smärtan och sorgen. Kan hon verkligen lita på alla, och hur förändras hennes liv. Beatrice kan ändra sin personlighet men är hon verkligen den personen innerst inne?
With every heartbeat
Niall come back, where are you? Are you okey? Why did you leave me. I'm looking after you day as night, minutes as hours. It has passed a month now, My Heart is falling apart. It's not fair, if we could only turn back time. Niall, as we allways sad, that everything happens for reason, but I dont know if that's the truth. Was it really the reason that you leave me?
I think back at all our memories, when we went to grandma at summer. When we were running at the grass. How we fall at the ground and laugh together. I remember when we allways run to the wather under the bridge, where we swam and sang the songs. How worried mum were, but How she allways trusted us! And when you took your guitar and played the song for me.
My lovely brother, why you?
I can hear your laugh in My ears, and I see the picture of you in My head every day.
Niall, come back. Beatrice
Jag skickade smset. Jag hade skickat många sms nu. Ändå visste jag att han inte kommer svara, men jag tänker inte sluta tro på att några tecken ska visas.
Jag reste mig sakta ifrån sängen. Mitt i min huvudhöjd står tavlan. Mina ögon blev tårfyllda. De rann över kanten, ner för mina kinder.
Gråten kommer aldrig försvinna, Såret i mitt hjärta kommer aldrig läka och saknaden kommer aldrig lämna.
Jag stod länge och grät framför tavlan. Det var jag och Niall på bilden, hans leende på läpparna gjorde mig lycklig i all sorg.
Med darriga händer tog jag tavlan nära mig, jag höll den tätt intill mig. Jag kramade den hårt. Jag kunde höra mitt hjärta bulta högt.
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
@P4nda (heheh, lägger till som bokmärke när jag kommer hem)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/510272478/