Tuesday 4 December 2012 photo 129/166
|
Där stod jag. I hans armar och stirrade in i hans gröna ögon, som jag gick vilse i varje gång. Allt var tyst. Vi andades tungt och bara stirrade på varandra. Harry höll en skyddande arm om mig - hårt - som om han aldrig ville släppa taget. Som om det inte fanns någon morgondag. Helt plötsligt var det inte pinsamt att rodna över hur vacker han var. Han log lite smått mot mig. Jag blundade och tittade igen. Allt för att inte svimma utav hans skönhet. Jag kan inte dölja det för mig själv längre. Jag var helt förälskad i min bästa, bästa vän och så var det bara. Jag var helt hopplöst kär och ingen kunde ändra på det. Men Harry, han tycker ju såklart inte samma! Varför skulle han göra det? Om han skulle tyckt om mig på "det" viset hade han väl upptäckt det för längsedan? Eller kanske inte, det gjorde ju inte jag...Jag kände hur dum jag var. Varför kunde jag inte bara säga, "Harry, I'm in love with you"? Han har alla de små sakerna som gör en perfekt. Allt det där "lilla extra". Jag tog ett darrande andetag och fördjupade mig in i hans gröna ögon som var som en stor lybarint. Man kunde inte ta sig ut.
Uttdrag ur kapitel 3. av Little Things.
Annons
Anonymous
Tue 4 Dec 2012 20:45
vd är länken :)))?
Anonymous
Tue 4 Dec 2012 20:39
länk ? :D
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/511538152/