Okej jag är trög, men man har väl en "prolog" innan man börjar skriva en ff?

Men då skriver man fakta om personerna som är med och sånt? :)

Det väljer man själv. Min senaste prolog blev såhär:

Hela min kropp skakade av nervösitet. Även fast jag ville säga att det skulle bli bra kunde jag inte skacka av mig den påträngande rädslan. Mammas sista ord hade varit:
- "It gonna go alright.", med ett stort och stolt leende på läpparna.
Jag log bara och försökte dölja tårarna i mina ögon innan jag hoppade på taxin som skulle köra mig till lägret på landet. Jag såg sakta hur hus ersattes mot träd. På ett sett blev jag irriterad på att föraren inte satte på radion men på ett annat lugn av tystnaden. Det ända som hördes va hans tunga andetag och hur bilen flyger på alla gupp. Vi har nog suttit här cirka en timme nu och jag hoppades bara att det här skulle ta slut.
En man vid namn James Walker skulle möta upp mig när jag kom till lägret. Jag är säker att det är bara för att jag är ett "undantag". Min mamma hade skickat videos men han sa osärket alltid nej men sent igår kväll ringde hon upp och bönade och bad samtidigt som hon sa att jag hade talang. Han gick med sig. Fast osärket, så jag visst att jag skulle särbehandlas. Jag var för ung. Bara fjorton år och 8 månader, lägret är för folk mellan 16 och 23 år. Därför visste jag att jag skulle särbehandlas. Jag visste att jag skulle få kämpa.
Bilen rullade in på den stora pakeringen. En man i 30 års åldern hälsade mig välkommen och presenterade sig sedan som James, han såg på mig skeptiskt. Jag försökte le men mina läppar skakade så mycket att jag tror till och med att James hörde det.
Vi gick till min lilla stuga, alla här fick varsen. Den var otroligt liten men den dög. När han satt ner mina väskor ställde han sig upp med händerna på höfterna.
- Are you really ready?, han tittar tvivlande på mig.
- Of course, svarar jag självsärket med darrande röst.
Han nickar bara, ger mig alla paper och kator över lägret innan han lämnar mig i min ensamhet. Jag tittade ner på mina händer. De darrade okontrolerat. Jag började till slut paka upp mina kläder medans tårar rann ner för mina kinder.
Var jag verkligen redo att lämna allt och bli den jag alltid velat bli?

Va heter din novell för din prolog va as bra kan du skicka länken till den ? Skulle bli as glad <3 till one direction is My Fucking life <3

Jag har inte skrivit något ännu, skrev baraen prolog för skojs skull för att se om folk gilla det, ifall jag skulle fortsätta.

Men eftersom jag inte kan ladda upp bilder i gruppen så kan jag ju inte dela den och tror inte heller då att jag får några läsare. men som sagt. Vi får se om jag börjar skriva igen eller inte :)<3

Okej<3 kan du skriva te mig sen om du börjar igen :)<3

Ja isåna fall letar jag upp någon i gruppen som kan ladda upp en bild åt mig :)<3

Men jag gör nog det :)