Detta handlar inte om 1D men jag behöver all tröst jag kan få..
För två månader sedan förlorade min farfar kampen mot cancer.. När han dog har allt förändrats. Han var inte "bara" min farfar,han var min bästa vän också! Han har alltid funnits där för mig.. Nästan varje kväll gråter jag mig till sömns för att jag saknar honom så mycket! Och nu har jag faktiskt lust att hoppa för jag orkar inte med min smärta av saknad längre!
Om ni vill kan ni smsa mig på 0767936019 för jag behöver verkligen tröstas nu..!

Gumman jag upplevde samma sak för några år sedan, min farfar dog, i cancer. Jäklar vad jag hatade alla läkare då, de bara lät han gå och dö. De gjorde ingenting åt saken. Men min farfar kämpade. Det tror jag nog att din gjorde också. Men eftersom att jag var så liten då så fattade jag inte vad som hade hänt. Så varje gång vi åkte dit farfar bodde, som nu är vår sommarstuga ropade jag: Hej farfar!!
Inget svar, så jag sprang runt i hela huset och letade han, men nej där fanns han inte. Så mina föräldrar var tvungen att berätta allt för mig, till början o slut.
Han var min allra bästa vän.

Hursomhelst, jag finns ALLTID. 24/7. Anytime. Jag finns gumman, men du ska veta att ALLA som gått igenom samma sak är otroligt jävla stark. Du och jag, vi klarar det tillsammans <3

Jag vet absolut inte vart jag skulle ta vägen om min farfar skulle dö. Han är den bästa som finns!
Men din farfar vill att du ska leva vidare för honom, han kommer alltid att finnas hos dig, vid din sida dag som natt! Även fast du inte ser han så sitter han där vid din sida. går vid din sida alltid. <3

Jag vet hur det känns, min pappa dog i cancer för ca 1 år sedan.. Grät mig till söms ända tills begravningen varit.. Men, livet går vidare, det är tufft att tänka på att man aldrig mer kommer att få träffa honom igen, men det blir lättare och du ska veta att han kommer alltid att finnas vid din sida.

Har du läst i taket lyser stjärnorna? tjejen i boken är precis som du, fast hennes mamma har cancer (boken är verklighets baserad) och en dag förlorar hon kampen, precis som din farfar. hon orkar bara inte mer. men under en av stjärnorna i taket har hon lagt en dikt, på dikten står det att om hennes mamma dör så tar hon livet av sej, men när mamman är död ändrar hon slutet. nu står det "om du dör mamma, så ska jag fortsätta leva för dej"

och det är precis det ja tycker du ska göra. allt don farfar vill är att du ska fortsätta leva, va lycklig och lyckas. även att han inte kan säga det till dej så vet du det. Läs boken, den skulle nog hjälpa lite.. finns alltid om du känner att du vill fortsätta prata.
0725166259 #1Dfamily <3

Jag kan inte säga att jag vet hur det känns, för det vet jag inte. Men jag vet hur man mår när man inte orkar längre, att ta det där steget ut från en bro verkar mycket lättare. Men är livet verkligen lätt? Ska allt vara lätt? Jag vet att du är älskad av flera människor, som fortfarande går på denna jorden och människor som finns i himmelen.
Att ta det där steget gör det inte lättare. Lev för att du älskar din farfar, lev för att du är så ung och har så mycket underbart kvar att få uppleva, lev för att du är älskad och människor behöver just DIG för att deras dagar ska bli bra.
Du är starkare än att ta det där steget! Jag har förlorat flera personer i min släkt och det känns lika jobbigt varje gång. Jag förlorade en kompis som fick cancer. Jag har en pappa som nästan dog för att han hade hjärtproblem. Att förlora någon kommer alltid vara jobbigt, man kommer alltid sörja dem. Dagen du får träffa dem igen är när du levt klart ditt liv till fullo. Du är bättre än att ta livet av dig.
<3

usch, vet hur det känns. Min farfar dog också av cancer i somras och några år innan det dog min morfar i cancer. Det är jättetufft men tro det eller ej så blir det lättare efter ett tag. Man lär sig att kontrollera smärtan, och istället för att tänka på när han var som sjukast så kommer du tänka på alla de lyckliga minnena ni hade tillsammans. Det tar tid att sörja och man får lov att göra det men efter ett tag kommer det bli bättre och det är inte något jag säger utan det är faktiskt sant.
Tänk på vad din farfar hade sagt om du berättat att du inte ville leva. Han hade velat fortsätta att du kämpade och inte gav upp. Han kommer alltid ha kvar platsen i ditt hjärta och för eller senare träffas ni nog igen men låt det bli senare. Han hade blivit lycklig om han sett dig leva det lyckliga livet du förtjänar <3

Tror varken att din farfar eller någon i din familj osv skulle vilja att du tog livet av dig.. det skulle orsaka så många skulle bli sjukt ledsna. Min morfar dog förra året och min farfar för ca tre år sen men jag har aldrig direkt haft den kontakten med dom.. :( Däremot min farmor är som en andra mamma för mig så jag vet inte vad jag skulle göra om hon skulle gå bort.. jag finns om du behöver prata även om vi inte känner varandra och även om det är jobbigt så kan du fixa det här! <3