Friday 1 February 2013 photo 83/108
|
Okei, nu har vissa fått vänta i nästan två månader och jag är ledsen för det men den senaste veckan har inte varit den bästa. Jag har några personer kvar som jag delat in i grupper men nu slås ihop, så alla jag har kvar kommer få dela på EN imagine.
Hoppas verkligen alla är okej med detta, jag börjar få slut på fantasi och skrivsuget jag hade förr är borta.. Ni får tänka er att det är den kille ni "anmälde" er med eller vad man ska säga ;)
Liam: @niallsgiirl @KajsaPayne
Louis: @TaggaMigVettja @Mannfeldtaren
Zayn: @EveMALIK @zarife-99 @proudbeliebeer
Niall: @DuvetAllee @vanessayes @Niallshoney @Jojjoofsweden @stoltblond @YeahBuddiiie
_________________________________________
Månens starka ljus trängde sig igenom de täta, grå persiennerna och bildade ett randigt mönster på den grönblommiga soffans softa tyg. Kudden som låg i ditt knä var täckt av små prickar. Dina tårars verk.
Inte för ens nu upptäckte du att du darrade. Av rädsla. <i style="font-family: georgia; font-size: small;">Det kändes som om du var i en helt annan värld, att du inte riktigt levde. Du kände på dina iskalla tår som domnat bort. Skulle du våga? Du blängde på pappas bästa kökskniv som låg oskyldig på soffbordet.
*BZZ, BZZ* Det dånande ljudet från alarmklockan skrämde dig för en sekund. Du slog hastigt upp ögonen men dina ögonlock var för tunga. Solens strålar letade sig blygsamt in genom ditt smutsiga fönster där på andra sidan rummet och gjorde din pastellblå tapet nästan vit. Du ville inte. Nej. För en sekund tänkte du skolka, men nej. Mamma skulle bli galen. "She doensn't know." Du rullade ett varv, men tydligen var sängkanten närmre än väntat och du landade på din fluffiga matta.
Och där kom bussen äntligen. Du klev på och gick med snabb rytm mot bakre delen av fordonet. Du undvek allas blickar och försökte att inte bry dig om fnissen som uppstod. Bussen pyste och satte av mot helvetet. Skolan.
Du kunde inte hålla dig längre. Smilbanden for uppåt och det gjorde hans också. Killen var ny i pararellklassen och det ryktades om att han provspelat för skolans fotbolls-lag. Han tycktes även vara tjejernas nya ögon-godis, och det kunde du förstå. Han var riktigt söt. Denna nya kille hade räddat din dag. Som vanligt hade din årskurs varit i full gång med att mala ner ditt självförtroende då individen dykt upp från ingenstans och dragit dig undan. Nu satt ni tillsammans i skolans cafeteria och han log mot dig. Eleverna som gick förbi vågade inte säga något, nu när du var med honom. Du kände dig mäktig på något sätt. Mäktig och lycklig.
<b style="font-style: italic;">5 år senare -
"Y/N! Look what I found!" Du trippade ner för den vida trappan och studsade ner bredvid honom i soffan. I sin famn hållde han ett antal skolkataloger som ni tittade igenom. När ni kom ni till din klass svepte hans finger över eleverna tills det kom till dig.
"You were so beautiful and it's a shame that these people didn't realised that." Han var en ängel, han hade räddat dig. Du lutade dig mot hans axel. Du tvingade tårarna att stanna. Han svepte sina lena armar om din nätta kropp och kyssde din panna. En tår föll, av ren glädje. *
Annons
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/512713543/