maj
onsdag 6 februari 2013 bild 47/89
|
Ändra
Den vassa kanten lämnade små rivmärken på min underarm. Några fjäderlätta tårar seglade ned för min kind och droppade ned på det kalla kakelgolvet. I den avlånga spegeln på väggen såg jag mitt ansikte som skrek åt mig. Blod sipprade ned då jag tryckte till, jag rös av smärta och lade min lilla kropp på golvet. I en såkallad fosterställning slöt jag ögonen och försökte fokusera på något annat. Just i det tillfället fanns inget att tänka på. Mitt mörka hår skymde mina ögon och smetades ihop med min mascara. Min kropp krympte maximalt och allt blev suddigt. Jag andades tungt och frös av golvet som gneds mot mina bara armar.
Mitt huvud rykte till och jag förflyttade min possition till sittande. Jag såg små bloddroppar bredvid min kropp, och utkletat blod mot min mage där armen vilat. Mitt hår hängde i stripor ned för mina axlar och revben. Jag greppade tag om rakbladet och ställde mig upp. Mina fötter vinglade till men fann snart sig till rätta. Jag sköljde bort allt blod och tvättade mig i ansiktet, satte upp mitt hår till en hästsvans och trippade ut ur badrummet. Ärr skymtade på mina armar där jag gick med ett slappt linne som överdel.
Jag rotade runt på min hylla full av huvtröjor. Shorts var påträdda mina ben och håret hängde i en lös inbakadfläta. Jag fann min klarblåa med superman-tryck i mina händer och drog ut den. Alla långärmade tröjor skymde mina ärr. Jag ville inte att folk skulle se hur jag mådde. Jag ville inte att de skulle bli förtvivlade eller ringa någon idiot som skulle försöka hjälpa mig. Mina tankar försuddades av mammas steg uatnför min dörr.
Jag harklade låg medan jag marscherade ned för trappan. En utryckslös blick lyste mitt ansikte då jag ställde mig vid disk bänken rykte åt mig ett grönt äpple. Solstrålar lös in igenom det öppna fönstret. Ute i hallen stod mina skor beredda att användas ytterligare en dag. Endel kanske tror mitt liv är perfekt. Yes, sure.
Min mamma drar hem nya män varje kväll, mamma bryr sig inte om mig. Hon tappade allt hopp om mig när jag fyllde 13. Ett tag blev jag mobbad för mycket accne samt min storlek i 5 - 6:an. Nu är jag rätt liten av mig. Min accne är borta och mobbarna har gett sig. Förra året blev min lillasyster påkörd av en buss, och dog. Mitt liv suger. Men inte en ända jävel verkar fatta det i denna "perfekta" värld vi lever i. Alla suger utom Aubery, min moster, sedan mina bästavänner - Adriana och Paula.
Fast ingen vet egentligen ingenting. Det är bara jag. Ingen får veta. Ingen någonsin.
En 'lååååååång' prolog, skriv vad ni tycker :3
Annons
Anonym
ons 6 feb 2013 18:58
okej, riktigt irrelevant men är det bara jag som tycker att Liam liknar Lucas från Pretty Little liars på bilden?? *.*
Anonym
ons 6 feb 2013 17:41
Åh verkar as bra!
Anonym
ons 6 feb 2013 17:38
Mer likt ett kapitel än en prolog , men den verkar bra :)
18 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/512801899/
Visa toppen
Visa sidfoten