May
Thursday 28 February 2013 photo 16/70
|
Change
Kände för att skriva det här nu bara för att ni är ändå min familj och jag vet vart jag har er. Det här är min story och jag vill gärna höra era när det gäller vad killarna gjort för er!
Brukar ni ofta tänka på vad killarna egentligen betyder för er, och vad dom gjort för er? Även fast du kanske aldrig fått chansen att träffa dom än, även fast dom inte vet vem du är. Jag gör det typ varje dag. Jag lyssnar på deras musik, kollar på bilder och videos när jag är ledsen eller liknande. Jag gråter för minsta lilla video eller vad som helst med dom.
För mig, kommer dom aldrig vara bara ett band och ni kommer aldrig vara bara andra personer som finns på Internet och älskar samma sak som jag. 2012 och 2013 har varit och är fortfarande jättejobbiga år för mig, jag gick miste om min bästa kompis, jag förlorade hur mycket som helst. Det har hänt väldigt mycket saker och i över 1 år har jag dessutom haft det jättejobbigt hemma. Allt det har påverkat mig och sänkt mitt självförtroende, vilket gjorde att jag fick bulimi. Ingen i min familj vet om det, jag fick aldrig anorexi tack vare er och One Direction
För ni och killarna fick mig att sluta svälta mig själv, sluta sätta fingrarna i halsen, sluta med panik och ångestattacker, sluta skära mig och bara sluta vilja dö. Det är därför ni och killarna alltid kommer betyda så mycket för mig och det är därför jag kan börja gråta så fort jag ser en video när dom sjunger live, för dom är något speciellt och dom kommer alltid vara för mig.
Jag mår fortfarande dåligt men overkligt hur mycket bättre jag mår på grund av killarna idag. Den dag jag träffar dom kommer vara för mig som att träffa mina hjältar, för dom räddade mig från allt. Jag vill inte ens föreställa mig hur mitt liv hade sett ut idag om inte dom eller ni fanns.
Låter kanske fånigt i andras öron att fem killar i ett band kan i princip rädda ens liv men så blev det för mig och det är helt sjukt vad tacksam jag är, och för att tack vare dom träffade jag också alla er och ni får mig alltid att må bra. Alla är så himla underbara och jag har fått massor av underbara vänner här ifrån <3
Jag känner mig aldrig så ensam längre när jag har er och killarna, och jag slipper veta vad hemma är när jag kan stänga in mig på mitt rum med er och killarna istället.
TACK <3
Har ni någon liknande historia om vad killarna och våran underbara familj gjort för er? Vill gärna höra eftersom jag i de flesta fall kommer känna igen mig och kommer förstå.
TACK <3
Annons
Mannfeldtaren
Thu 28 Feb 2013 22:14
Jag började må dåligt 2010 har har gjort det till och från sedan dess. 2012 var värst.. men jag har aldrig sagt hur jag mått till någon. 2011/2012 såg jag wmyb och sedan den dagen har jag varit directioner. Killarna får mig att fortsätta kämpa, tro på mig själv o mina drömmar och dom får mig att känna mig speciell. Dom får bort de negativaste tankarna jag haft och hur dåligt jag än mår så får dom och alla directioners här mig att må lite bättre, och det betyder så sjukt mycket!
Emelie Söderlind
Thu 28 Feb 2013 15:59
Well, killarna betyder nästan allt för mig, hela mitt liv har jag haft det svårt, min bästa vän fick vi ta bort i för så länge sedan, jag har nästan slutat skärt mig & mina ätstörningar har blivit mycket bättre + en massa andra saker. Mina dagar som Directioner har varit helt underbara, jag har gråtit av lycka, skrattat av lycka & det är inget fake skrat om jag säger så. Varje gånger jag ser en bild ler jag, av stolthet & beundran. Väldigt dålig på att uttrycka vad jag vill ha fram men ja.. Dom betyder allt & lika så gör du/ni <3
johanna ✿
Thu 28 Feb 2013 18:19
Åh då har vi de gemensamt iallafall. Förlorade min bästa vän, slutat med ätstörningar och skadat mig själv pga killarna.
Ni och dom betyder allt för Mig också. Love you <3
Ni och dom betyder allt för Mig också. Love you <3
brodinjonna
Thu 28 Feb 2013 14:16
Jag vet inte var jag ska börja...
Jag har läst mycket fan fictions i mina dagar..Och jag har börjat gråta till varenda en! Även fast det inte vart sorgligt, för jag vet, att det som står skrivet framför mig, det jag läser, aldrig kommer hända mig. Det är bara ett fånigt påhitt som är jobbigt att ta in. Eller när jag läste 'Dorm 128'. Jag fastnade för Harry första gången jag såg honom, när han dansade runt i WMYB videon. Den fan ficen är den bästa jag läst, fast samtidigt hatar jag den..Den är hur underbar i början, men sedan, de sista kapitlen..Usch! Jennifer får tillbaka sin cancer. Harry bryter fullständigt ihop. Han klarar det inte. Några månader senare dör Jennifer, och samma kväll tar Harry livet av sig - slut. Tårarna kunde inte sluta rinna. Och än idag, nästan 1 år senare får jag fortfarande en klump i magen när jag tänker på berättelsen, eller lyssnar på Moments. Allt blir så jobbigt. Han gick bort, vips, bara sådär. Mina tankar har flödat runt i mitt huvud. Jag har låst in mig i mitt rum, släckt alla lampor och gråtit. Men sedan, när allt var som värst, allt var nere på botten. Då jag fick väldiga tankar om mig själv. Om hur ful, äcklig, idiotisk, konstig osv jag var. Fanns ni där. Ni var där för mig och stöttade mig. Nu mår jag för mestadels bra. Och det är tack vare er och killarna. Och det är sjukt att jag ska få titta ut på alla ni den 8nde maj. Se era vackra ansikten, se tårarna sippra ner för era kinder, och se er skrika och sjunga. All denna fandom är så sjukt underbar. Och allt detta har vi fått av 5 killar. Helt vanliga killar som hjälpt oss alla så mycket. Och jag hoppas de verkligen förstår hur mycket de betyder för alla oss. Ni och killarna är den luft jag andas, jag älskar er alla mer än livet! <3
Jag har läst mycket fan fictions i mina dagar..Och jag har börjat gråta till varenda en! Även fast det inte vart sorgligt, för jag vet, att det som står skrivet framför mig, det jag läser, aldrig kommer hända mig. Det är bara ett fånigt påhitt som är jobbigt att ta in. Eller när jag läste 'Dorm 128'. Jag fastnade för Harry första gången jag såg honom, när han dansade runt i WMYB videon. Den fan ficen är den bästa jag läst, fast samtidigt hatar jag den..Den är hur underbar i början, men sedan, de sista kapitlen..Usch! Jennifer får tillbaka sin cancer. Harry bryter fullständigt ihop. Han klarar det inte. Några månader senare dör Jennifer, och samma kväll tar Harry livet av sig - slut. Tårarna kunde inte sluta rinna. Och än idag, nästan 1 år senare får jag fortfarande en klump i magen när jag tänker på berättelsen, eller lyssnar på Moments. Allt blir så jobbigt. Han gick bort, vips, bara sådär. Mina tankar har flödat runt i mitt huvud. Jag har låst in mig i mitt rum, släckt alla lampor och gråtit. Men sedan, när allt var som värst, allt var nere på botten. Då jag fick väldiga tankar om mig själv. Om hur ful, äcklig, idiotisk, konstig osv jag var. Fanns ni där. Ni var där för mig och stöttade mig. Nu mår jag för mestadels bra. Och det är tack vare er och killarna. Och det är sjukt att jag ska få titta ut på alla ni den 8nde maj. Se era vackra ansikten, se tårarna sippra ner för era kinder, och se er skrika och sjunga. All denna fandom är så sjukt underbar. Och allt detta har vi fått av 5 killar. Helt vanliga killar som hjälpt oss alla så mycket. Och jag hoppas de verkligen förstår hur mycket de betyder för alla oss. Ni och killarna är den luft jag andas, jag älskar er alla mer än livet! <3
johanna ✿
Thu 28 Feb 2013 15:14
Ja det är helt sjukt att jag ska få träffa alla er vackra underbara 8 maj <3
Anonymous
Thu 28 Feb 2013 13:37
Jag förstår precis de där om One Direction, de kommer aldrig och bara vara ett band, de har hjälpt en så himla mycket. De har förändrat mitt liv. Man mår bara så bra av att lyssna på dem. Även 1Dfamily, de är de bästa människorna.
vännen, finns alltid om de är något. Skriv på kik eller något. <3
vännen, finns alltid om de är något. Skriv på kik eller något. <3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/513172618/
Visa toppen
Show footer