May
Friday 1 March 2013 photo 60/61
|
Change
Hej... började skriva ner en liten början på en fanfic och undrar om någon skulle vara intresserad av att läsa den? c:
Ganska lång text men men xp
You were mine<o:p></o:p>
Jag dör inombords. Snälla kom och rädda mig. Jag vet inte vad som händer. Vet inte vad som händer med världen, händer medmänniskorna omkring mig och vad som händer med mig. Jag vill inte bort. Jag vill inte lämna den här världen. Det finns så mycket jag älskar och skulle sakna om jag försvann. Eller man kanske inte känner någon saknad när man är borta. Jag vill bara att allt ska blir bra. Jag vill att allt ska lösa sig. Jag tänker inte lämna den här världen innan jag har uppnått alla mål jag ska klara.Jag ska dö när världen bestämmer att det är min tur att dö. Men den dagen är inte idag. <o:p></o:p>
Det finns så mycket i världen att älska. Det kan ta lång tid att förstå det, men när man väl gör det, så finns det ingen anledning att fokusera på det dåliga. Det finns mycket att hata, tro mig jag vet. Men närman finner den där lyckan, det där ljuset, det som gör att ens värld skiner upp, då bryr man sig inte om något annat. <o:p></o:p>
Tro mig, jag vet. Jag hade det inte så lätt innan jag hittade mitt ljus. Jag har som många andra varit nära på att ge upp. Men jag vägrade, jag ville inte låta mitt liv besegras av mig själv. Jag har varit med om mycket, och det är jag nog inte ensam om. Jag har gått igenom ensamhet,ångest och tomhet inombords, men jag har också fått känna kärlek, lycka och det där ljuset inom mig. Det var så jag kände när jag träffade dig Harry. Och det var så jag kände när du försvann. Bort från världen, bort från mig. Du var den enda som visste om min historia. Men nu när du är borta är det dags att resten av världen får veta den. <o:p></o:p>
Nu när jag skriver det här är jag 20 år och sitter med vår 4 åriga dotter i famnen. Vi bor hemma hos mina föräldrar, vi hade inte råd att bo kvar när du lämnade oss. Jag skulle inte heller klarat av att bokvar där utan dig. Jag saknar dig som in i helvete Harry, kan du förstå det? <o:p></o:p>
Jag har börjat plugga igen. Det känns skönt attslippa alla på min förra skola, du vet mobbarna och de som nästa tog livetifrån mig. Men jag är ändå tacksam för allt de gjort mot mig. Om inte hade jagnog inte träffat dig. Jag har börjat vara mer i stallet igen också. Jag har noginte tänk på det innan men när jag var där för ett tag sen så märkte jag hurmycket jag hade saknat dem.<o:p></o:p>
Det är nu det är dags för mig att ännu en gångberätta alltihopa. Vissa kommer säkert tycka det är löjlig, det är nog inte såmånga som kommer förstå, men jag gör ettförsök ändå.<o:p></o:p>
Mitt namn är Amy Carter, och det här är min historia.<o:p></o:p>
You were mine<o:p></o:p>
Jag dör inombords. Snälla kom och rädda mig. Jag vet inte vad som händer. Vet inte vad som händer med världen, händer medmänniskorna omkring mig och vad som händer med mig. Jag vill inte bort. Jag vill inte lämna den här världen. Det finns så mycket jag älskar och skulle sakna om jag försvann. Eller man kanske inte känner någon saknad när man är borta. Jag vill bara att allt ska blir bra. Jag vill att allt ska lösa sig. Jag tänker inte lämna den här världen innan jag har uppnått alla mål jag ska klara.Jag ska dö när världen bestämmer att det är min tur att dö. Men den dagen är inte idag. <o:p></o:p>
Det finns så mycket i världen att älska. Det kan ta lång tid att förstå det, men när man väl gör det, så finns det ingen anledning att fokusera på det dåliga. Det finns mycket att hata, tro mig jag vet. Men närman finner den där lyckan, det där ljuset, det som gör att ens värld skiner upp, då bryr man sig inte om något annat. <o:p></o:p>
Tro mig, jag vet. Jag hade det inte så lätt innan jag hittade mitt ljus. Jag har som många andra varit nära på att ge upp. Men jag vägrade, jag ville inte låta mitt liv besegras av mig själv. Jag har varit med om mycket, och det är jag nog inte ensam om. Jag har gått igenom ensamhet,ångest och tomhet inombords, men jag har också fått känna kärlek, lycka och det där ljuset inom mig. Det var så jag kände när jag träffade dig Harry. Och det var så jag kände när du försvann. Bort från världen, bort från mig. Du var den enda som visste om min historia. Men nu när du är borta är det dags att resten av världen får veta den. <o:p></o:p>
Nu när jag skriver det här är jag 20 år och sitter med vår 4 åriga dotter i famnen. Vi bor hemma hos mina föräldrar, vi hade inte råd att bo kvar när du lämnade oss. Jag skulle inte heller klarat av att bokvar där utan dig. Jag saknar dig som in i helvete Harry, kan du förstå det? <o:p></o:p>
Jag har börjat plugga igen. Det känns skönt attslippa alla på min förra skola, du vet mobbarna och de som nästa tog livetifrån mig. Men jag är ändå tacksam för allt de gjort mot mig. Om inte hade jagnog inte träffat dig. Jag har börjat vara mer i stallet igen också. Jag har noginte tänk på det innan men när jag var där för ett tag sen så märkte jag hurmycket jag hade saknat dem.<o:p></o:p>
Det är nu det är dags för mig att ännu en gångberätta alltihopa. Vissa kommer säkert tycka det är löjlig, det är nog inte såmånga som kommer förstå, men jag gör ettförsök ändå.<o:p></o:p>
Mitt namn är Amy Carter, och det här är min historia.<o:p></o:p>
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/513200681/
Visa toppen
Show footer