maj
lördag 23 mars 2013 bild 11/44
|
Ändra
Har ni inget att göra kan ni kolla in min fanfic/novell. Har skrivit 9 kapitel och det kommer ut ett nytt idag. Uppdaterar ca varannan dag, eller försöker. Titta gärna in.
http://onedirectionsfanfictions.blogg.se
http://onedirectionsfanfictions.blogg.se
http://onedirectionsfanfictions.blogg.se
Kapitlerna är längre :)
Prolog
''Jag kunde inte tro det. Jag vill inte tro det. Jag höll mamma i handen samtidigt som jag tittade ner på pappas grav. Tårarna forsade ner för mina kinder och mitt ljusbruna hår fladdrade i den kalla höst vinden. Jag slet bort blicken från pappas grav och tittade ut över kyrkogården med tårfyllda ögon. Jag torkade bort tårarna från mina kinder och bestämde mig tillslut att ta med mig mamma här ifrån.
’‘Mom, we should really go now’’ sa jag snyftandes till henne och hon svarade med en nick. Jag tog ett stadigt grepp om hennes hand och ledde henne med försiktiga steg där i från.
Sedan pappa gick bort har ingenting varit normalt. Mamma har alltid varit negativ men jag har försökt tänka positivt, men det är svårt. Det är inte ett ämne jag själv tar upp. Inget jag berättar för vem som helst. Ingen mer än mig och mamma som vet. Den hemska dagen skulle jag aldrig glömma, fast jag än hur mycket ville det. Sen har man den första dagen i skolan man inte kan glömma.
Jag tittade på klockan en sista gång innan jag såg skolan framför mig.
’‘Great Lexi, first day in school and you are late!’’ mumlade jag för mig själv samtidigt som jag sprang sista biten innan jag var framme. Det var full packat med folk i skolans korridorer och man så till vilka ’‘gäng’’ folk var upp delade till. Töntarna, dem ’’populära’’ , nördarna, dem normala, emo, dem som tror att dem är något och till sist den gruppen som jag höll till, dem osynliga som ingen brydde sig om. Det var så skolan var uppbyggd och som ingen ifrågasatte eller brydde sig något om. Jag sprang upp för trapporna med skolböcker och papper i händerna. Såklart skulle min första lektion vara längst upp i byggnaden. Klumpig som jag då var snubblade jag i trappan och tappade allt. Fan, fan, fan.
’‘Are you all right babe’’ utbrast en ung killes med ett lätt skratt på slutet.
’‘I’m fine’’ fnös jag irriterat tillbaka. Jag var redan försenade och nu det här.
’’I can help you?!’’ frågade han och böjde sig ner och plockade upp ett par böcker som han sedan gav till mig.
’‘Thank you’’ svarade jag en aning lättnad i tonen och tog i mot böckerna han gav mig.
’‘Can I ask you, do you know where room 532 is?’’ la jag till på slutet.
’’Oh, do you also have physics now?’’ frågade han lättat med ett flin på slutet.
’‘Follow me’’, sa han och tog tag i min hand och förde mig genom korridoren.
’‘I’m Harry by the way, and you’’? fick han fram och vände sig om och tittade på mig. Hans lockiga hår guppade för varje steg han tog och ett leende sökte sig på hans läppar. Han smil-gropar trängde sig fram och hans klar gröna ögon fick kontakt med mina.
’‘Uhm, I’m Lexi’’ harklade jag mig och det var de sista jag hann säga innan vi kom fram till dörren.''
Prolog
''Jag kunde inte tro det. Jag vill inte tro det. Jag höll mamma i handen samtidigt som jag tittade ner på pappas grav. Tårarna forsade ner för mina kinder och mitt ljusbruna hår fladdrade i den kalla höst vinden. Jag slet bort blicken från pappas grav och tittade ut över kyrkogården med tårfyllda ögon. Jag torkade bort tårarna från mina kinder och bestämde mig tillslut att ta med mig mamma här ifrån.
’‘Mom, we should really go now’’ sa jag snyftandes till henne och hon svarade med en nick. Jag tog ett stadigt grepp om hennes hand och ledde henne med försiktiga steg där i från.
Sedan pappa gick bort har ingenting varit normalt. Mamma har alltid varit negativ men jag har försökt tänka positivt, men det är svårt. Det är inte ett ämne jag själv tar upp. Inget jag berättar för vem som helst. Ingen mer än mig och mamma som vet. Den hemska dagen skulle jag aldrig glömma, fast jag än hur mycket ville det. Sen har man den första dagen i skolan man inte kan glömma.
Jag tittade på klockan en sista gång innan jag såg skolan framför mig.
’‘Great Lexi, first day in school and you are late!’’ mumlade jag för mig själv samtidigt som jag sprang sista biten innan jag var framme. Det var full packat med folk i skolans korridorer och man så till vilka ’‘gäng’’ folk var upp delade till. Töntarna, dem ’’populära’’ , nördarna, dem normala, emo, dem som tror att dem är något och till sist den gruppen som jag höll till, dem osynliga som ingen brydde sig om. Det var så skolan var uppbyggd och som ingen ifrågasatte eller brydde sig något om. Jag sprang upp för trapporna med skolböcker och papper i händerna. Såklart skulle min första lektion vara längst upp i byggnaden. Klumpig som jag då var snubblade jag i trappan och tappade allt. Fan, fan, fan.
’‘Are you all right babe’’ utbrast en ung killes med ett lätt skratt på slutet.
’‘I’m fine’’ fnös jag irriterat tillbaka. Jag var redan försenade och nu det här.
’’I can help you?!’’ frågade han och böjde sig ner och plockade upp ett par böcker som han sedan gav till mig.
’‘Thank you’’ svarade jag en aning lättnad i tonen och tog i mot böckerna han gav mig.
’‘Can I ask you, do you know where room 532 is?’’ la jag till på slutet.
’’Oh, do you also have physics now?’’ frågade han lättat med ett flin på slutet.
’‘Follow me’’, sa han och tog tag i min hand och förde mig genom korridoren.
’‘I’m Harry by the way, and you’’? fick han fram och vände sig om och tittade på mig. Hans lockiga hår guppade för varje steg han tog och ett leende sökte sig på hans läppar. Han smil-gropar trängde sig fram och hans klar gröna ögon fick kontakt med mina.
’‘Uhm, I’m Lexi’’ harklade jag mig och det var de sista jag hann säga innan vi kom fram till dörren.''
Annons
Direktlänk:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/513541952/
Visa toppen
Visa sidfoten