May
Saturday 6 April 2013 photo 29/77
|
Change
The Perks Of Being A Wallflower - Prolog
Kära vän,
Jag skriver det här till dig för att jag vet att du skulle lyssna på det jag har att säga, även fast du lika gärna kunnat ligga med den där personen på den där festen.
Just idag är jag både ledsen och glad, och jag sysselsätter mig med att fundera på hur man kan vara både och samtidigt, för låter det inte konstigt? Jag försöker se min familj som ett skäl till att jag mår bättre och kan känna mig lite glad, men jag hör fortfarande Mr. Vaughns röst från högtalarna inne i mitt huvud från maj förra året. Den dagen då du, min bästa vän, inte var på skolan.
“Boys and girls, I regret to inform you that one of our students has passed on. We will hold a memorial service for Andy Samuels during assembly this Friday." Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer från den dagen, bara att en av killarna i min klass, Dave, påstod att Andy skjutit sig själv. Jag kommer också ihåg att min äldre bror, Nikola, kom upp till rektorns kontor där han fick säga till mig att sluta gråta. Men sen mjuknade hans ansikte och han tog med mig till McDonald’s för att jag skulle komma på bättre tankar.
Nästa dag kom kuratorn och samlade ihop de få av oss som faktiskt gillade dig, och hon bad oss att tala ut om det. Efter ytterligare reflektioner över det tror jag att hon var ärligt orolig för att någon av oss andra skulle göra samma sak som dig. Hon frågade oss alla i tur och ordning om vad vi tyckte om saken, och när hon vände sig mot mig svarade jag:
"Well, I think that Andy was a nice guy and I don't understand why he did it. As much as I feel sad, I think that not knowing is what really bothers me." Men nu när jag skriver ner det och läser det om igen så kan jag inte tycka att jag sa det så, det lät så annorlunda inne på kuratorns kontor. Men det kanske var för att jag grät. Faktum är, jag slutade aldrig gråta.
Kuratorn sa också att lärarna haft misstankar om att du haft det svårt hemma, och att du inte haft någon att dela dina tankar och din smärta med. Då började jag skrika på henne, och tårarna rann bara mer och mer. "He could've talked to me!" Jag var hysterisk, och hon försökte lugna ner mig utan framsteg. Så det hela slutade med att min bror fick hämta mig. Igen.
Jag borde nog gå och lägga mig nu, jag förstår inte varför jag stannade uppe såhär länge bara för att skriva ner det här om dig till dig. Fast egentligen är väll anledningen att jag börjar High School imorgon, och jag försöker stressa ner och samla fokus. Eller kanske är det för att jag inte pratat med någon annan utanför min familj på hela sommaren, och jag ärligt talat är lite rädd för att gå imorgon.
Kärlek, Liam.
www.wallflowerff.blogg.se
skriven av @FiveLittleBoys
Kära vän,
Jag skriver det här till dig för att jag vet att du skulle lyssna på det jag har att säga, även fast du lika gärna kunnat ligga med den där personen på den där festen.
Just idag är jag både ledsen och glad, och jag sysselsätter mig med att fundera på hur man kan vara både och samtidigt, för låter det inte konstigt? Jag försöker se min familj som ett skäl till att jag mår bättre och kan känna mig lite glad, men jag hör fortfarande Mr. Vaughns röst från högtalarna inne i mitt huvud från maj förra året. Den dagen då du, min bästa vän, inte var på skolan.
“Boys and girls, I regret to inform you that one of our students has passed on. We will hold a memorial service for Andy Samuels during assembly this Friday." Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer från den dagen, bara att en av killarna i min klass, Dave, påstod att Andy skjutit sig själv. Jag kommer också ihåg att min äldre bror, Nikola, kom upp till rektorns kontor där han fick säga till mig att sluta gråta. Men sen mjuknade hans ansikte och han tog med mig till McDonald’s för att jag skulle komma på bättre tankar.
Nästa dag kom kuratorn och samlade ihop de få av oss som faktiskt gillade dig, och hon bad oss att tala ut om det. Efter ytterligare reflektioner över det tror jag att hon var ärligt orolig för att någon av oss andra skulle göra samma sak som dig. Hon frågade oss alla i tur och ordning om vad vi tyckte om saken, och när hon vände sig mot mig svarade jag:
"Well, I think that Andy was a nice guy and I don't understand why he did it. As much as I feel sad, I think that not knowing is what really bothers me." Men nu när jag skriver ner det och läser det om igen så kan jag inte tycka att jag sa det så, det lät så annorlunda inne på kuratorns kontor. Men det kanske var för att jag grät. Faktum är, jag slutade aldrig gråta.
Kuratorn sa också att lärarna haft misstankar om att du haft det svårt hemma, och att du inte haft någon att dela dina tankar och din smärta med. Då började jag skrika på henne, och tårarna rann bara mer och mer. "He could've talked to me!" Jag var hysterisk, och hon försökte lugna ner mig utan framsteg. Så det hela slutade med att min bror fick hämta mig. Igen.
Jag borde nog gå och lägga mig nu, jag förstår inte varför jag stannade uppe såhär länge bara för att skriva ner det här om dig till dig. Fast egentligen är väll anledningen att jag börjar High School imorgon, och jag försöker stressa ner och samla fokus. Eller kanske är det för att jag inte pratat med någon annan utanför min familj på hela sommaren, och jag ärligt talat är lite rädd för att gå imorgon.
Kärlek, Liam.
www.wallflowerff.blogg.se
skriven av @FiveLittleBoys
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/513772159/
Visa toppen
Show footer