Saturday 11 May 2013 photo 64/65
|
jag har ingen aning om vart jag ska börja, eller sluta, men jag känner att jag verkligen ville dela med mig av detta till er.
har ni tänkt på hur mycket killarna har gjort för er? inte? tänk då efter; alla gånger de har fått en att känna sig vacker, alla gånger de har fått dig le, alla gånger de har fått dig gråta av lycka, alla gånger de har lyst upp dina gråa dagar, och alla gånger de har gjort det de älskar helt enkelt.
Jag kan inte fatta, att på knappt ett år, har dessa killar fått sån stor betydelse för mig. Hade jag aldrig upptäckt dessa killar, hade jag inte ens stått med fötterna på jorden idag. Om ni visste hur mitt liv var från början, jag var deprimerad, på riktigt. Jag hatade mig själv, hatade allt. jag klagade på mig själv hela tiden, och vad jag än gjorde, blev det bara värre. Jag hade allvarliga komplex över hur jag såg ut, och ville bara svälta mig själv av alla kommentarer jag hade fått av folk att jag var ''tjock'', ''fet'', ''hora'', ''ful'', ''fitta''. Min gammelfarfar gick dessutom bort när jag var 4, och den perioden var en av de jobbigaste i mitt liv. Just då var jag väldigt liten, men när jag var 10 grät jag sönder för då förstod jag verkligen vad som hade hänt. Min gammelfarfar var verkligen världens underbaraste människa, han var unik. Han var den mest godhjärtade personen som någonsin funnits, om jag ska vara ärlig. Han fick stroke osv, och tillslut var han borta. Jag har ännu inte kommit över detta, och saknar han så otroligt mycket.
Jag har också varit mobbad, både i 2:an och 4:an. jag blev puttad, skrattad åt, folk snackade bakom min rygg, och verkligen ingen förstod. Jag försökte fixa hjälp, men eftersom jag var ganska liten, var det ingen som verkligen ville lägga ner tid på att hjälpa mig.
Om ni visste hur många gånger jag har velat hoppa, och självskada mig själv. Men jag har lyckats motstå, hur dåligt jag än har mått. Jag har blivit sviken, av folk som jag än idag aldrig kommer förlåta.
Kan ni gissa vems förkänst det är att jag är där jag är idag? kan ni gissa? Jo just det, killarna. Jag vet inte riktigt hur det kunde gå så fort, att mina känslor för dem kunde bli så stora. Jag har aldrig känt såhär för någon, helt seriöst. Killarna betyder lika mycket för mig som min familj och vänner, minst. Ta det inte fel, men det är sant. När alla andra har lämnat, har killarna alltid varit där. Utan att ens behöva säga något. Deras leénden på datorskärmen, får mig att gråta av lycka. Hur jag än mår, bra, dåligt, sämst, eller piss, gör alltid killarna mig ett snäpp bättre. Det är dem, som har fått mig bygga upp mig till den nivån som jag var från hela första början, innan allt skit kom. Jag önskar att jag bara kunde tacka dem, tacka för allting. Tacka för alla gånger de har fått mig att orka gå upp ur sängen, tacka för alla gånger de har fått mig skratta och le, tacka för alla gånger de har fått mig att känna mig vacker, allt.
Det gör så jävla ont i mig att veta att någon dag, måste jag släppa dom. Någon dag, kommer jag förmodligen hitta någon jag älskar, och också få familj. Det kommer då bara så äckligt svårt för mig att tänka att jag har annat att tänka på än killarna, för jag vill verkligen aldrig släppa dem. De har bokstavligen förändrat och räddat mitt liv. Jag önskar verkligen jag kunde ge tillbaka något till dem, som tack för allt. Det låter säkert sjukt, men det är sant; ingen kommer någonsin kunna förstå hur stor plats dessa killar har i mitt hjärta, det är omöjligt. Jag älskar de över allt annat, och jag menar verkligen det. Från att haft en crush, till att nu gått och blivit tokkär, på riktigt.
Jag vill bara träffa dem, och berätta exakt hur jag tycker. hur jag gråter om kvällarna av att de är så underbara, och hur jag ler dagligen av att bara tänka på dem. Detta är inte bara galen pojkbandfixering, detta är äkta kärlek. Meningen med livet har jag undrat länge över, men nu äntligen vet jag, killarna. De är meningen med allt.
ALLT, ALLT, ALLT.❤
världens finaste killar, jag älskar er över allt annat.
Annons
Mannfeldtaren
Tue 14 May 2013 18:12
Just nu sitter jag och gråter... Du tog orden ur min mun, jag känner igen mig en hel del av det du skrev.
Typ alla tror att jag gillar killarna bara för att dom sjunger bra och är snygga o så, men det är även så mycket mer än så. Dom lyfter mig upp när jag är på botten och dom ger mig hopp. Det kanske låter helt sjukt, men ibland känns det som om killarna vet om mitt liv och hur dåligt jag mått (har till och med drömt om det). Det känns som om dom vet om allting som ingen annan gör. Det är dom som fått mig att kasta bort de negativaste tankarna som jag hade förut.
Jag vill aldrig släppa taget om dom, för dom betyder så jävla mycket ♥
Typ alla tror att jag gillar killarna bara för att dom sjunger bra och är snygga o så, men det är även så mycket mer än så. Dom lyfter mig upp när jag är på botten och dom ger mig hopp. Det kanske låter helt sjukt, men ibland känns det som om killarna vet om mitt liv och hur dåligt jag mått (har till och med drömt om det). Det känns som om dom vet om allting som ingen annan gör. Det är dom som fått mig att kasta bort de negativaste tankarna som jag hade förut.
Jag vill aldrig släppa taget om dom, för dom betyder så jävla mycket ♥
Emelie Söderlind
Sun 12 May 2013 20:23
Jag förstår exakt vad du menar! Har inte haft en så jätte liknande bakgrund men den har varit väldigt jobbig osv.. Jag har väldigt svårt att skriva/Berätta om det överhuvudtaget & det finns fortfarande saker jag bearbetar & att jag ens är vart jag är i dag är pga att jag hittade killarna...<3
maja björklund
Sun 12 May 2013 16:57
Okej, detaa är läskigt.. Vi har nästan på pricken lika bakgrund. (bara att det var min farfar som dog, iistället för gammelfarfar, och att han dog av cancer, och inte av en stroke). Våra liv är otroligt lika!<3
myreasontobe
Sun 12 May 2013 12:46
Jag har alltid försökt att hitta rätt ord för att kunna prata om killarna. Jag MÅSTE liksom ha dom rätta orden för att någon ska förstå. Annars kanske dom tänker att jag inte älskar dom så mycket som jag verkligen gör, eller att... ja, jag kanske uttrycker mig fel och då får dom fel uppfattning. Jag vill verkligen att folk ska förstå.
Detta gick rakt in i mitt hjärta. Det kändes som om du skrev av mig. Hur jag kände på pricken. Det är exakt så jag känner. (Inte det där med mobbning för jag har aldrig riktigt fått uppleva det. Det måste stoppas. Fyfan, säger jag bara...)
Jag tänker alltid på att när alla har gift sig osv. När dom är 30-40. Vem ska jag vara då? Ska jag fortfarande "fangirla"? Eller kan jag ens det? Då kanske dom inte är våra små killar som sjunger sina härliga LWWY, WMYB och rock me låtar. Det känns snart försent. Jag hatar detta. Varför, varför ska jag älska dom så mycket? Det enda jag får göra är att lida för det känns det som. Kanske inte just då när man ser dom på tv eller youtube. Då känns det bra för stunden. Men sen kommer depressionen igen. Hur mycket dom än gör för oss, så känns det jobbigt till slut.
Men ja, jag är så jävla (sorry, men det får mig att uttrycka mig själv) glad ändå. För att dom finns i mitt liv. För allt dom gör för mig (även om dom kanske inte inser att dom gör nåt). Jag är så jävla glad för att dom finns. För att dom står upp, och ler.
Tack. Har aldrig sett dig innan, men jag finns. Det är en sån fin text som verkligen får en att stanna upp och tänka till. <3
Detta gick rakt in i mitt hjärta. Det kändes som om du skrev av mig. Hur jag kände på pricken. Det är exakt så jag känner. (Inte det där med mobbning för jag har aldrig riktigt fått uppleva det. Det måste stoppas. Fyfan, säger jag bara...)
Jag tänker alltid på att när alla har gift sig osv. När dom är 30-40. Vem ska jag vara då? Ska jag fortfarande "fangirla"? Eller kan jag ens det? Då kanske dom inte är våra små killar som sjunger sina härliga LWWY, WMYB och rock me låtar. Det känns snart försent. Jag hatar detta. Varför, varför ska jag älska dom så mycket? Det enda jag får göra är att lida för det känns det som. Kanske inte just då när man ser dom på tv eller youtube. Då känns det bra för stunden. Men sen kommer depressionen igen. Hur mycket dom än gör för oss, så känns det jobbigt till slut.
Men ja, jag är så jävla (sorry, men det får mig att uttrycka mig själv) glad ändå. För att dom finns i mitt liv. För allt dom gör för mig (även om dom kanske inte inser att dom gör nåt). Jag är så jävla glad för att dom finns. För att dom står upp, och ler.
Tack. Har aldrig sett dig innan, men jag finns. Det är en sån fin text som verkligen får en att stanna upp och tänka till. <3
jjulieandersson
Sun 12 May 2013 12:52
Nu tog DU orden ur munnen på mig. Jag är så rädd och orolig för hur det kommer bli när de är äldre, jag med dessutom. Jag skulle inte klara mig om de skulle splittras, killarna som har hängt med mig i de jobbigaste stunderna i mitt liv, dom som har räddat mig från att faktiskt göra saker som jag sedan skulle ångra. Alla växer och blir äldre, det är ju en sak som är säker, och det är det som gör så ont. Att veta att någon gång kommer jag bli vuxen, och dem kommer splittras som band. Det värker i hela mitt hjärta och jag börjar gråta bara av tanken.
Allt dessa underbara 5 killar har gjort för oss. Jag har gillat dem sen den 15:e augusti 2012, och jag har aldrig känt såhär för någon, aldrig någonsin.
Jag är världens lyckligaste person, helt seriöst. Jag är så otroligt jäkla lycklig för att killarna finns, utan dem vet jag inte vart jag hade varit idag. De är dom som bara av sin charm, musik, sina leenden, ALLT har fått mig att gå vidare, och somagt, jag vill bara tacka dom för allt det.
detsamma för dig fina du, din kommentar gjorde mig rörd. Vi alla i 1Dfamily ska ställa upp för varandra, i alla lägen. kika om det skulle vara något : juuulieandersson
<3
Allt dessa underbara 5 killar har gjort för oss. Jag har gillat dem sen den 15:e augusti 2012, och jag har aldrig känt såhär för någon, aldrig någonsin.
Jag är världens lyckligaste person, helt seriöst. Jag är så otroligt jäkla lycklig för att killarna finns, utan dem vet jag inte vart jag hade varit idag. De är dom som bara av sin charm, musik, sina leenden, ALLT har fått mig att gå vidare, och somagt, jag vill bara tacka dom för allt det.
detsamma för dig fina du, din kommentar gjorde mig rörd. Vi alla i 1Dfamily ska ställa upp för varandra, i alla lägen. kika om det skulle vara något : juuulieandersson
<3
myreasontobe
Sun 12 May 2013 13:15
Vi tänker så lika!!!!
21 juli 2012.. min kusin och jag satt i hennes rum och jag såg alla hennes affischer... åh, haha gud. :') tiden går så fort.
kika du också om det är något. finns alltid!
kik: mariellenno <3
21 juli 2012.. min kusin och jag satt i hennes rum och jag såg alla hennes affischer... åh, haha gud. :') tiden går så fort.
kika du också om det är något. finns alltid!
kik: mariellenno <3
Julia_Carlsson ♥
Sun 12 May 2013 02:03
Sjukt fin skrivet, jag tänker ofta på hur de blir när allting är över liksom.. <3
Hey you sexy bastard.
Sun 12 May 2013 01:20
Oj, har inte tänkt på det förens nu men det är läskigt sant. Säger som du, jag hade inte stått med fötterna på jorden utan dom..
24 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/514316448/