May
Sunday 26 May 2013 photo 99/161
|
Change
Hej hej, skulle jag kunna få lite uppmärksamhet (attention whore)
Jag har skrivit en prolog till en Larry fanfic och undrar om någon skulle läsa den. Är jag helt ute och cyklar så får jag väll skriva om skiten. Lämna gärna en kommentar om du skulle ge den en chans. Tack :)
HARRY
Ljuset sipprade emellan de vita persiennerna som mötte mina trötta ögon. Ett stort leende trängde sig upp på mina läppar men försvann genast då jag inte hittade Louis på min högra sida, där han brukade ligga. Sorgset pressade jag en kudde som jag fångat upp emot mitt ansikte, jag försökte verkligen hålla in tårarna, men det var svårt.
Han fanns inte här längre, han var borta. Jag visste inte hur länge sen det var men han hade inte sovit här på ett bra tag, ibland funderar jag till och med om han flyttat in med Eleanor.
Lätt ruskade jag på huvudet för att få bort de hemska tankarna ur mitt huvud. Sakta drog jag bort kudden framför mitt huvud och klev upp ur den varma dubbelsängen, där Louis och jag brukade sova, tillsammans. Mina bara fötter träffade lätt det kalla trägolvet, något som fick mig att rysa. Jag förflyttade mig snabbt till min garderob för att hitta något lätt att ta på min nakna kropp. Sökandes hittade jag en vit t-shirt samt ett par kalsonger som jag snabbt drog på mig. Jag lät mina fötter gå bara.
Med min värdighet trippade jag ner för trappan för att sedan hitta köket. I min hand hade jag även min telefon där jag snabbt knappade in på twitter för att hitta något nytt. Samma gamla vanliga, fans som spamade, sände hat och allt möjligt. Inget som väckte min uppmärksamhet.
När jag äntligen hade fått klart teet jag kokat hörde jag ytterdörren gå upp. Min nyfikenhet tog över. Jag reste mig upp från köks stolen sedan som jag fortsatte ut till hallen. Till min förvåning fick jag se Louis, något som gjorde mig en aning glad, men samtidigt fundersam.
'’Louis, what are you doing here’’ mumlade jag. Jag placerade ena handen mot väggen, som ett stöd. Snabbt sparkade han av sig sina skor och hängde av sig jeansjackan. Utan att säga någonting gick han rakt förbi mig, han mötte inte ens min blick.
’’Louis, talk to me’’ började jag. Smärtan i min röst var alldeles för tydlig, fan att jag inte kunde hålla mina känslor till styrs.
Jag följde efter honom ända in till vardagsrummet där han hade slagit sig ner framför tv:n med någon fotbolls match på Eurosport. Han sneglade lite på mig men försökte undvika ögon kontakt.
Från dörröppningen till vardagsrums bordet klarade jag mig snabbt dit på bara några sekunder där jag grabbade tag om fjärrkontrollen. Mina snabba fingrar drog på knapparna som tillslut hittade den röda avstängnings knappen.
’’Heeey’’ muttrade Louis surt. Hans armar låg i kors på hans mage medans hans fötter vilade uppe på glasbordet.
’’Can you please talk to me, I can see that you are upset’’ började jag. Med hela min kropp började jag försiktig gå emot soffan som jag sedan slog mig ner i. Hans huvud vilade mot soffan och blicken var fäst vid taket.
’’It is something about El, isn’t it’’
En djup suck letade sig fram ur Louis. Utan att ens tänka på det hade hans stöd mot soffan lättat och nu, äntligen, vågade hans ljuvliga ögon möta mina.
’’It’s like, I don’t know... I just don’t know what I feel for her, it’s just nothing between us anymore, and I can’t pretend that it is..’’
Hans sårade blick gick rakt in i min själ. Att jag var mer än glad skulle inte hjälpa honom i den situationen han satt i, jag fick ta mig samman.
I hans ögon var jag bara hans bästavän, men i mina var han min första och riktiga kärlek.
’’Are you sure, you know, if it is that way you should talk to her’’
Motvilligt kom orden ur min mun. Jag ville inte att han skulle prata med henne, jag ville inte att han skulle älska henne igen, jag ville att han skulle älska mig lika mycket som jag älskade honom.
’’I can give it a try, but don’t expect something good’’ mumlade han. Sakta reste hans sig upp ur soffan, lämnade den varma platsen tom, på min sida. Lika snabbt som han kommit försvann han ut ur rummet. Jag hängde med ut till hallen där han redan hade fått på sig skorna.
’’And thank you Hazz, thank you for being here’’
Han drog in mig i en varm kram innan for ut genom dörren. Jag hade precis hjälpt min första kärlek att försöka hitta tillbaka till sin tjej, men jag inte säga att jag ville ha honom för mig själv, det gick inte. Nu hade jag ingen lust med någonting längre. Mina steg ökade snabbt då jag så gott som sprang uppför den gamla trä trappan. Den första dörren till höger, så fort man kom upp på övervåningen, var mitt och Louis rum, eller brukade vara. Jag smällde och låste dörren bakom mig sedan som jag kastade mig på den ny bäddade sängen. En fluffig vit kudde låg tätt till mitt ansikte medans tårarna sipprade ut ur mina ögon. Regelbundna häftiga snyftningar trängde ur mig medans mina dränkta ögon pressades samman. Att ha så ont, i mitt hjärta gick inte att förklara. Smärtan genom min kropp var obeskrivlig. Liggandes på magen kunde jag fånga upp ljudet utav ytterdörren gå upp, men jag brydde mig inte, jag orkade helt enkelt inte bry mig längre. Mitt liv var borta, det fanns ingen mening med att vara kvar här längre. Jag vill bara bort. Bort från världen.
HARRY
Ljuset sipprade emellan de vita persiennerna som mötte mina trötta ögon. Ett stort leende trängde sig upp på mina läppar men försvann genast då jag inte hittade Louis på min högra sida, där han brukade ligga. Sorgset pressade jag en kudde som jag fångat upp emot mitt ansikte, jag försökte verkligen hålla in tårarna, men det var svårt.
Han fanns inte här längre, han var borta. Jag visste inte hur länge sen det var men han hade inte sovit här på ett bra tag, ibland funderar jag till och med om han flyttat in med Eleanor.
Lätt ruskade jag på huvudet för att få bort de hemska tankarna ur mitt huvud. Sakta drog jag bort kudden framför mitt huvud och klev upp ur den varma dubbelsängen, där Louis och jag brukade sova, tillsammans. Mina bara fötter träffade lätt det kalla trägolvet, något som fick mig att rysa. Jag förflyttade mig snabbt till min garderob för att hitta något lätt att ta på min nakna kropp. Sökandes hittade jag en vit t-shirt samt ett par kalsonger som jag snabbt drog på mig. Jag lät mina fötter gå bara.
Med min värdighet trippade jag ner för trappan för att sedan hitta köket. I min hand hade jag även min telefon där jag snabbt knappade in på twitter för att hitta något nytt. Samma gamla vanliga, fans som spamade, sände hat och allt möjligt. Inget som väckte min uppmärksamhet.
När jag äntligen hade fått klart teet jag kokat hörde jag ytterdörren gå upp. Min nyfikenhet tog över. Jag reste mig upp från köks stolen sedan som jag fortsatte ut till hallen. Till min förvåning fick jag se Louis, något som gjorde mig en aning glad, men samtidigt fundersam.
'’Louis, what are you doing here’’ mumlade jag. Jag placerade ena handen mot väggen, som ett stöd. Snabbt sparkade han av sig sina skor och hängde av sig jeansjackan. Utan att säga någonting gick han rakt förbi mig, han mötte inte ens min blick.
’’Louis, talk to me’’ började jag. Smärtan i min röst var alldeles för tydlig, fan att jag inte kunde hålla mina känslor till styrs.
Jag följde efter honom ända in till vardagsrummet där han hade slagit sig ner framför tv:n med någon fotbolls match på Eurosport. Han sneglade lite på mig men försökte undvika ögon kontakt.
Från dörröppningen till vardagsrums bordet klarade jag mig snabbt dit på bara några sekunder där jag grabbade tag om fjärrkontrollen. Mina snabba fingrar drog på knapparna som tillslut hittade den röda avstängnings knappen.
’’Heeey’’ muttrade Louis surt. Hans armar låg i kors på hans mage medans hans fötter vilade uppe på glasbordet.
’’Can you please talk to me, I can see that you are upset’’ började jag. Med hela min kropp började jag försiktig gå emot soffan som jag sedan slog mig ner i. Hans huvud vilade mot soffan och blicken var fäst vid taket.
’’It is something about El, isn’t it’’
En djup suck letade sig fram ur Louis. Utan att ens tänka på det hade hans stöd mot soffan lättat och nu, äntligen, vågade hans ljuvliga ögon möta mina.
’’It’s like, I don’t know... I just don’t know what I feel for her, it’s just nothing between us anymore, and I can’t pretend that it is..’’
Hans sårade blick gick rakt in i min själ. Att jag var mer än glad skulle inte hjälpa honom i den situationen han satt i, jag fick ta mig samman.
I hans ögon var jag bara hans bästavän, men i mina var han min första och riktiga kärlek.
’’Are you sure, you know, if it is that way you should talk to her’’
Motvilligt kom orden ur min mun. Jag ville inte att han skulle prata med henne, jag ville inte att han skulle älska henne igen, jag ville att han skulle älska mig lika mycket som jag älskade honom.
’’I can give it a try, but don’t expect something good’’ mumlade han. Sakta reste hans sig upp ur soffan, lämnade den varma platsen tom, på min sida. Lika snabbt som han kommit försvann han ut ur rummet. Jag hängde med ut till hallen där han redan hade fått på sig skorna.
’’And thank you Hazz, thank you for being here’’
Han drog in mig i en varm kram innan for ut genom dörren. Jag hade precis hjälpt min första kärlek att försöka hitta tillbaka till sin tjej, men jag inte säga att jag ville ha honom för mig själv, det gick inte. Nu hade jag ingen lust med någonting längre. Mina steg ökade snabbt då jag så gott som sprang uppför den gamla trä trappan. Den första dörren till höger, så fort man kom upp på övervåningen, var mitt och Louis rum, eller brukade vara. Jag smällde och låste dörren bakom mig sedan som jag kastade mig på den ny bäddade sängen. En fluffig vit kudde låg tätt till mitt ansikte medans tårarna sipprade ut ur mina ögon. Regelbundna häftiga snyftningar trängde ur mig medans mina dränkta ögon pressades samman. Att ha så ont, i mitt hjärta gick inte att förklara. Smärtan genom min kropp var obeskrivlig. Liggandes på magen kunde jag fånga upp ljudet utav ytterdörren gå upp, men jag brydde mig inte, jag orkade helt enkelt inte bry mig längre. Mitt liv var borta, det fanns ingen mening med att vara kvar här längre. Jag vill bara bort. Bort från världen.
Annons
maliksbeby
Sun 26 May 2013 19:34
Jag skulle läsa :D men han lixom dödar inte sig själv va? för det är jobbigt att läsa sånt (det är sorgligt) :)
☆ed sheeran☆
Sun 26 May 2013 19:45
Jag hoppas inte på de. Nej men hade inte tänkt så, så troligtvis blir det inte så. Tack :D
maliksbeby
Sun 26 May 2013 19:41
Yey för det är ganska mycket om det när det handlar om Larry eller något :)
Anonymous
Sun 26 May 2013 19:31
jag skulle läsa!
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/514536112/
Visa toppen
Show footer