May
Sunday 26 May 2013 photo 105/161
|
Change
Detta har inget med killarna att göra. Så om ni inte vill läsa så klicka bara vidare.
Okej, det här kommer bli väldigt svårt att skriva utan att börja gråta, men jag ska försöka.
I snart tre år har jag hjälpt min kusin att utbilda hennes unghästar som hon köper och sen säljer vidare. Jag har redan varit med om samma händelse för ungefär två år sedan, men detta lär bli värre.
I oktober 2012 köpte min kusin en liten unghäst på 3 år, som heter Pepito. Efter bara någon vecka blev jag medryttare på honom och hjälpte min kusin att utbilda honom. Han kunde verkligen ingenting i början. Han sprang över en hur lätt som helst, hade ingen respekt för någon och var bara allmänt jobbig. Han var något otroligt rädd för bilar. Han kunde kasta sig utan framför bilarna när de kom och jag var livrädd att något skulle hända. Det var nog inte många ridpass som jag hoppade av honom och var glad. Jag var såhär nära på att bara sluta och ge upp. Men jag gav inte upp, och det är jag sjukt glad för idag.
Jag fortsatte rida honom och nu har jag haft honom i lite över ett halv år. Både han och jag har utbildads sjukt mycket under den korta tiden. Både Pepito och jag har blivit modigare. Kan man säga att en människa och en häst har kommit varandra nära? Jag vet inte, men det har vi i alla fall. Jag har verkligen fäst mig vid honom och jag älskar han något sjukt! Han kommer travandes fram till mig i hagen, han är inte lika rädd för bilar och vi litar verkligen på varandra. Han skulle aldrig göra något för att vara elak, aldrig!
Men jag får inte glömma av, min kusin köpte honom för att utbilda sen sälja vidare. Jag visste att den dagen skulle komma, det visste jag. Men inte så fort. Redan på fredag åker Pepito iväg någonstans. Hästen som jag har fått uppleva de bästa stunderna ska snart åka och jag kommer aldrig träffa honom igen.
Nu det senaste har min kusin fått ta hand om utbildnings biten. Jag vill bara ha kul den sista tiden med honom. Jag var den första som satte upp barbacka på honom. Egentligen ville inte min kusin det, hon visste inte hur han reagerade. Men jag litar på den hästen. Så jag satte upp, red ut i skogen med min kompis och bara hade det så jäkla kul. Vi racade i skogen och hoppade över en massa träd och granar. Har nog aldrig sett Pepito så glad som han var då!
Förra veckan gjorde jag något som jag aldrig skulle gjort för ett halv år sedan. Jag satte upp barbacka. Utan säkerhetsväst och hjälm, och utan sadel. Bara i klänning red jag iväg till en äng där jag tog en massa foton på oss. Som ett minne för alltid...
Jag kan inte fatta att min bästa vän, ja hästen som får mig att kämpa och vilja leva utan att ens säga något ska snart försvinna från mitt liv. Just nu vill jag bara dö... Fyfan fredag kommer vara den värsta dagen någonsin...
Annons
EmmeliiB
Mon 27 May 2013 14:28
Usch, sådant e så jobbigt. Kmr aldrig palla den dagen jag behöver skiljas från min häst
SlopePrincess
Sun 26 May 2013 21:25
Beklagar verkligen!
Men detta är inget som hör hemma i en grupp om one direction.
Tråkigt att man inte håller sig till ämnet bara för att moderatorerna försvann.
Finns många hästgrupper du kan lägga upp detta i för att få stöd, antagligen bättre stöd än i en 1Dgrupp.
Men detta är inget som hör hemma i en grupp om one direction.
Tråkigt att man inte håller sig till ämnet bara för att moderatorerna försvann.
Finns många hästgrupper du kan lägga upp detta i för att få stöd, antagligen bättre stöd än i en 1Dgrupp.
Emelie Karlsson
Sun 26 May 2013 21:49
Jag valde att lägga upp detta här efter som vi är en familj right? Men kanske hamnade fel ändå..
unicorn
Mon 27 May 2013 08:34
Hon sa faktiskt att man inte behövde läsa, och vi är faktiskt en familj:3
Love ya both;)
Love ya both;)
SlopePrincess
Mon 27 May 2013 17:22
Spelar ingen roll, lika irriterande och ironiskt iallafall.
Men jaja, spelar väl ingen roll...
Men jaja, spelar väl ingen roll...
inawennberg
Sun 26 May 2013 20:58
Gud vad jobbigt :( Min ena häst som var min bästavän, som fick mig att fortsätta leva avlivades av fång 7 januari 2011.. JAg saknar henne sjukt mkt och inte nog med det så fick jag en ny häst och det vart ju inte lättare men jag älskade henne oxå och sedan efter 2 månader så fick vi veta att hon hade spatt och skulle avlivas.. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, sen lånade vi en häst till som var alledeles för het så vi lömnade tillbaka henne.. Sen nu så har jag hittat min dröm ponny även om han r motsatsen till allt som min andra häst var. Men som sagt det gör det inte lättare för det, jag höll på att gp in i en deprission när min första häst dog, och i september 2012 fick jag veta att hästen som var min första hästs kompis, även min foderhäst hade avlivats..
JAg vet hur det är och finns <3 :'(
JAg vet hur det är och finns <3 :'(
juststaystrong
Sun 26 May 2013 21:01
Min häst avlivades för nästan exakt 2 år sedan, det var hemskt. Idag har jag tre ponnys som tar all min tid, men tro inte att det på något sätt gör det lättare... Igår var jag tvungen att sätta ut annons på min one and only. Min fina B ponny som hag ägt i 6 år.. jag är för lång, får inte tävla henne längre och för att vara rättvis mot oss båda som båda vill ut och tävla har jag bestämt att detta är det enda rätta. Det känns hemskt, hon har lärt mig allt jag kan idag, och jag skulle never vara här idag utan henne.. Men detta är livets svåra drag.
you don't know how much you love someone until time is the only thing you have.
you don't know how much you love someone until time is the only thing you have.
Anonymous
Sun 26 May 2013 20:29
vet hur det känns men min häst var vi tvunga att avliva jag saknar den mer o mer för varje dag 136 dagar sen var det hon försvann..
vill bara säga att jah vet vad du går igenom finns <3
vill bara säga att jah vet vad du går igenom finns <3
FantasyFreakk
Sun 26 May 2013 20:15
Min häst gick bort på nyårsafton 2012, vilket var riktigt jobbigt. Vet hur det känns och kan endast säga att jag finns här om du behöver prata <3
MinPonnyAlice
Sun 26 May 2013 20:22
Min häst avlivades för drygt en månad sedan. Hon var mitt allt och när det blev bestämt att hon skulle tas bort var jag räddare än någonsin för tiden. Aldrig förr har jag varit så rädd för tiden. Men dagen kom då hon togs ifrån mig, precis som alla andra dagar kommer. Även om man vill det eller ej.
Den hästen, jag var så liten när jag fick henne. Och hon lärde mig så mycket. När hon först blev min skrittade och travade jag medan min mamma cyklade bredvid. Det sista åren galopperade jag barbacka på henne. Varje gång red jag utan sadel. Ensamma i skogen släppte jag henne och lät henne springa, ingenting kunde stoppa oss.
Ingenting förutom tiden. Jag saknar henne, min häst, fortfarande så mycket att det gör ont i mig. Jag kommer alltid vilja ha henne tillbaka. Saknaden kanske inte blir mindre, men man lär sig att sakna. Det blir lättare att acceptera.
Det blir bättre. Glöm inte bort att han fortfarande finns. Kanske inte hos dig, men hos någon annan lyckligt lottad. Var glad över att du har det att falla tillbaka på.
<3
Den hästen, jag var så liten när jag fick henne. Och hon lärde mig så mycket. När hon först blev min skrittade och travade jag medan min mamma cyklade bredvid. Det sista åren galopperade jag barbacka på henne. Varje gång red jag utan sadel. Ensamma i skogen släppte jag henne och lät henne springa, ingenting kunde stoppa oss.
Ingenting förutom tiden. Jag saknar henne, min häst, fortfarande så mycket att det gör ont i mig. Jag kommer alltid vilja ha henne tillbaka. Saknaden kanske inte blir mindre, men man lär sig att sakna. Det blir lättare att acceptera.
Det blir bättre. Glöm inte bort att han fortfarande finns. Kanske inte hos dig, men hos någon annan lyckligt lottad. Var glad över att du har det att falla tillbaka på.
<3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/514536812/
Visa toppen
Show footer