May
Wednesday 29 May 2013 photo 54/59
|
Change
(Tycker att detta blev väldigt fint med håret och allt haha :D)
#1Dfamily, right?
Det blir bättre i slutändan, jag lovar!
Jag har sett så himla många som lider utav det vi kallar självskadebeteénden, jag tycker det är så sorgligt då jag själv halvt sitter i precis samma sits och vet hur svårt det är att ta sig ur det när man väl börjat, men en sak är säker, det går om man vill.
När jag var mindre så hade jag det väldigt svårt, i både skolan och hemma, jag kände att allt blev helt värdelöst och ju äldre jag blev desto mer destruktiv och deprimerad blev jag. Jag trodde att allt hopp var borta och att jag inte skulle palla en enda dag till, samma visa varje kväll.
Sömnbrist, ångest, panik-attacker, stress. Ensamheten, inte våga släppa in någon pga tidigare besvikelser.
i 8an kunde jag inte ens se mig själv börja nian, det gick bara inte. Jag kände bara hur allt brunnit ut och jag gav upp i stort sätt allt, allt var över och jag var helt nere på botten, helt nere. Men se på mig nu, om en vecka går jag ut grundskolan och jag är starkare än jag någonsin har varit, jag gav aldrig upp.
Jag kämpade in i det sista. & även om jag inte alltid mår till 100% bra, så vet jag att en dag kommer jag att kunna göra det. Alla har sina upp&ned gångar, men i slutet så kommer det att vara värt det!
Det kanske låter lite sådär löjligt då ni inte vet bakgrunden till allt, men det spelar ingen roll vad man har för bakgrund, hurdan man är som person, hur man ser ut, jag vet att bara just DU som läser det här, fortsätter kämpa så vet jag att just DU kan ta dig ur det som tynger dig. Jag vet att du en dag kan säga ''jag mår bra och jag gör inte illa mig själv längre.''
Det kanske känns som att allt håller på att gå sönder, att du inte har något att leva för och att ''ingen skulle bry sig'' men jag lovar dig, se dig omkring, riktigt noga, det finns så himla många mer som bryr sig än man förstår. Och som säkert skulle bry sig, om du skulle råka lära känna dem.
Dem där klasskompisarna du ibland umgås med?
Din syster/bror som ser upp till dig?
Din äldre syster/bror som alltid skyddat dig när du var liten?
Dina föräldrar/din förälder, och mor/farföräldrar?
Alla släktingar och närmare vänner?
Barndomsvänner, såna du en gång känt men kanske bråkat med, och ingen av er vågat bli sams?
Försök tänka efter. Hur skulle du känna om du själv var någons gamla vän, klasskompis, syster/bror, släkting, och du en dag fick reda på att han/hon tagit livet av sig eller ens att den skadar sig själv för att den mår dåligt. Skulle du verkligen inte bry dig? Försök tänka dig in i andra perspektiv och tänk inte ''men nu är det mig vi pratar om.'' Det spelar ingen roll för just du kan fortfarande vara den där speciella för någon, bara att du är för långt nere i ''det mörka'' så att du inte lägger märke till det.
Öppna dig, släpp in dem som försöker stötta dig och dem som försöker göra dig glad.
Var inte rädd för att göra misstag, tänk tillbaka på några misstag du gjort tidigare, hur stor roll spelar dem nu? Den där gången du berättade för h*n att du gillade den som mer än vän för 2 år sen, oj vilket minne. Men det spelar ingen roll nu för nu finns det säkert någon annan eller så är den gamle helt enkelt glömd.
Du snubblade på den där trappen framför alla, sa fel i en redovisning i skolan, dem småsakerna kommer inte heller att spela någon roll.
Det som kommer att spela roll, är om du stänger in dig själv och inte vågar göra någonting. Vågar du inte göra någonting och bara stänger in dig själv, så blir ingenting bättre. Du kan inte se om det gick dåligt, då kan du inte heller se om det går bra, eftersom att du inte ens försökte. Ta chansen att hitta på något när du får den, gå ut, lev, strunta i vad andra tycker för det är DITT liv och DU som ska leva det.
Se till att göra det som gör dig glad, och skada dig snälla inte.
Prata med någon, släpp ut känslorna, gråt, skratta, titta på en film, jag ber dig, skada dig inte.
Ni är otroligt starka allihopa och jag skulle kunna skriva i timmar, haha.
Så att om någon vill prata så lovar jag att jag skulle kunna skriva i timmar för att försöka muntra upp. Jag kanske inte är den bästa på att skriva och muntra upp, men jag finns ändå alltid här att prata med ifall någon skulle behöva det och jag är säker på att det finns ännu fler runt om och här i gruppen som håller med om att man finns där för alla.
Så bara lägga till mig som vän om det är så, jag lovar att jag kommer att finnas här och behöver någon prata så är det mer än okej.
TA HAND OM ER OK? NI ÄR SÅ MYCKET STARKARE ÄN NI TROR
Förlåt för en bibel. Och om någon ens läste, så duktigt av dig. CC:
Annons
a l i n a ♥
Thu 30 May 2013 00:12
behövde verkligen "höra" detta från nån! Började gråta när jag läste det! Tack <3
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/514585604/
Visa toppen
Show footer