May
Wednesday 26 June 2013 photo 57/96
|
Change
Tänkte skriva en liten text om hur jag ser mig själv som Directioner och alla mina minnen. Lite som min "1D-historia". (den blev lång, men helt seriöst skulle jag kunna skriva en bok om alla mina minnen från denna fandom än så länge!)
Hej på er kära vänner. Jag heter Jonna Kristina Magnusson Brodin och bor i Åmål i Dalsland. Jag gick med i denna gruppen i Augusti förra året men har varit Directioner sen Mars/April 2012. Jag upptäckte killarna genom de tonvis med tidningar jag regelbundet bläddrade i. Och även genom att jag hörde WMYB. Från WMYB videon klickade jag mig vidare och satt dag ut och dag in och kollade på Video Diarys, Funny Moments och massa andra videor på killarna. Och vips var jag fast i denna fandomen och kunde kalla mig för Directioner. Jag sökte upp fakta om dem på alla sidor i världen (skulle jag faktiskt tippa på haha) Jag satte upp posters på mina väggar, köpte t-shirtar, böcker, tavlor, tidningar, bilder, album och gick hela tiden och väntade på att de skulle komma till Sverige igen.
Jag är en Harry girl, är hemligt förälskad i Liam, önskar så himla mycket att jag var Louis bästis, varje gång jag ser en bild av Zayn slutar det alltid med att jag ligger och skriker på golvet och jag önskar att jag någongång i livet får spela en fotbollsmatch med Niall. Fast jag älskar alla nått fruktansvärt och alla har en speciell plats i mitt hjärta. De kommer alltid finnas där och det kan ingen ändra på.
Jag har varit med här ett tag och vet nu en heldel om dessa killar. Jag har varit med om massa bråk speciellt om Larry/Elounor. Jag har följt killarna igenom 2012 och lite av 2013 och kan stolt säga att jag nu vet grymt mycket mer än vad jag visste från början. Jag har stört mig på oerhört många i denna grupp och bara velat ge dem en stor fet käftsmäll och det vill jag än, tro mig ahaha. Nu när vi inte har några regler tycker jag det fungerar oerhört mycket bättre. Alla elaka kommentarer har minskat och allt känns så glatt.
I början av denna fandom visste jag ju ingenting om dem. Jag visste bara om det jag sett på videor, men nu vet jag mycket mer. Och jag är så himla stolt över att killarna kommit så himla långt! På knappt 3 år har de redan hunnit med, 2 album, 7 musikvideor, 2 böcker (snart), en massa priser, en affär, 2 filmer (snart), 2 turneer och mycket mycket mer. Helt fantastiskt rent utsagt!
Jag har sedan lång tid tillbaka hatat min kropp och haft väldigt många dåliga tankar om mig själv. Mycket ångest och killarna fick mig verkligen att känna mig lite vacker. De gav mig hopp igen, och jag kan inte tacka dem nog för det. Och innan 1D, om jag hört detta, skulle jag nog bara skrattat. Hahha, vem kan egentligen känna så mycket för ett helt vanligt band? Hm.. Miljontals tjejer världen över känner så just nu.
Dagen var kommen. One Direction släppte biljetter till Friends Arena i Stockholm, och som vanligt tjatade jag hål i huvudet på min mamma. Hon sa nej om och om igen. Och jag kunde inget mer än att fortsätta. En dag sa mamma " Vi ska försöka skaffa biljetter till Norge istället." Jag började gråta, så himla mycket. Jag blev så glad att jag kunde svimmat den stunden. Men på morgonen började jag gråta igen, men det var av en annan anledning.
"Vi fick inga biljetter, jag är ledsen."
Mitt liv var offeciellt över, och jag spenderade de dagarna gråtandes i min säng. Allt jag ville, kunde jag inte få. Tiden rusade iväg och det blev julafton. Haha, lätt bästa tiden på året. Och från och med förra året, är den bättre än någonsin. Jag öppnade ett paket och i där låg det ett papper. Haha tro det eller ej trodde jag det var något fånigt reklam blad så jag kastade iväg det hahahahha. Men av min besvikelse hittade jag inget annat där i, så jag tog upp det igen. Och där, där låg min dröm. Och jag började gråta, ännu en gång.
Tiden gick och maj närmade sig. Alla dampade sönder här i gruppen och jag var även delaktig. Sedan kom dagen. 8 maj 2013 tog jag och min syster + en kompis och drog till stocklholm för världens upplevelse. Och allt där var så himla mycket bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag träffade flera här ifrån och såg några. När jag väl var inne i arenan så svimmade jag nästan. Våra platser var jätte bra och vi satt rakt framför. Och hela jag skakade av nervositet. Och ni som var där, visst var det det bästa någonsin?
Hela denna texten blev så himla lång och det var egentligen inte meningen men det bryr jag mig inte om. Dom som vill läser, dom som inte läser inte. Simple as that. Och sist nu då, jag älskar er och skulle gärna vilja höra er "1D-historia" :) x
Annons
brodinjonna
Thu 27 Jun 2013 08:32
Jag satt på läktare 2 men det var sjukt nära och precis framför, läktare2 sektion 202 plats 203 rad 9 entré k :D
Anonymous
Wed 26 Jun 2013 19:14
Åh texten gråter. <3
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/514995740/
Visa toppen
Show footer