Förlåt att detta kanske inte direkt handlar om 1D men jag behöver verkligen skriva av mig lite och jag har inte direkt ngn att skriva av mig till så...

Mitt namn är Nora, jag är 16år gammal och har hela mitt liv varit otroligt osäker på mig själv, haft dåligt självförtroende, dålig självkänsla o.s.v Men jag har aldrig riktigt låtit det "påvärka mig för mkt" utan har mest försökt att bara vara mig själv och skita i vad andra tkr och tänker.
Jag älskar att umgås med mina vänner, att göra galna saker och bara ha kul lixom och jag har alltid tyckt att jag har haft det bra och levt helt vanligt lixom.

För ungefär 5månader sedan så märkte jag att jag började få underliga utslag på kroppen och jag mådde inte som förut, jag blev svag, hade ont, var tröttare än vanligt och så vidare, jag var även hemma mkt från skolan. Men jag tänkte inte så mkt på det eftersom att alla runt mig hela tiden sa att det inte var ngt farligt. En vecka senare åkte jag till Thailand på semester med min pappa, hans tjej och min faster, allt va lungt i början men jag kände mig fortfarande inte helt bra och jag började bli lite orolig men folk fortsatte att säga att det inte var något farligt eller så och då trodde jag på det.
Det gick en vecka och så en dag så la jag mig ute i solen och solade lite, jag somnade till lite och när jag vaknade och kollade ner på mina utslag som innan varit hudfärgade (typ som nässelutslag) så märkte jag att dom var helt lila och många fler. Jag började gråta och blev rädd och så gick jag och pappa till apoteket, dom sa att dom inte hade sett ngt liknande men gav mig ngn kräm o ta på. Sedan gick det yttligare 3-4dagar och jag vaknade upp med utalag i ansiktet (runt ögat) så vi gick tillbaka till apoteket, dom sa samma igen men vi fick annan salva.
Jag mådde sämre och sämre och sista veckan så fick jag 41 graders feber, otroligt ont, orkade ingenting och frös trotts att jag låg i solen med kofta och filt på mig.
Sista vecka ville jag bara dö och flygresan hem är något av det värsta jag varit med om.
När vi väl kom hem så tog jag ett glas mjölk och spydde upp det med en gång och var så svag i benen så jag trillade när jag skulle ta mig till toan. Jag fick vätskeersättning och la mig ner lite men spydde upp det också. Klockan var rätt mycket och vi skulle lägga oss men jag mådde så dåligt så jag kunde inte, därför satte sig pappa med mig och så pratade vi lite och kollade på farmen och så.

Nästa dag mådde jag ännu sämre och det första vi gjorde när vi vaknade var att åka till vårdcentralen. Vi fick sitta och vänta jättelänge och när vi väl fick komma in så sa han att jag hade influensa (jag hade även sår i hela munnen och halsen) och han skrev ut lite antibiotika till mig. Sedan åkte jag till mamma (skilda föräldrar) och jag mådde inte bättre och eftersom min mamma jobbade så tog min mormor med mig till vårdcentralen igen (en annan vårdcentral). Återigen fick vi sitta och vänta och jag kände hur jag bara mådde sämre och sämre för varje sekund.
När dom väl tog emot mig sa dom bara att jag skulle åka direkt till östra sjukhuset.
Jag började gråta och jag och mormor hämtade mamma och åkte in, dom tog några blodprover och så och jag blev inlagd akut.
Jag hade OTROLIGT lågt HB, inga trombocyter, fick inte tillräckligt med syre, inget immunförsvar och så vidare och fick massa blod, trombocyter, syrgas, dropp, ja typ allt man kan tänka sig.
Senare kom läkare och den 27/2-2013 så blev jag diagnoserad med cancer, Leukemi, ALL.

Sedan dess har jag i princip bott på sjukhuset och jag har haft biverkning efter biverkning,gått ner 16kilo, jag har haft en inflammation i bukspottkörteln, infektion efter infektion, vinterkräksjukan och så vidare, kan hålla på i evigheter och det blir inte bättre.
För varje steg fram så är det 10 tillbaka och jag håller på att bryta ihop nu, känns som att jag inte kommer klara det och jag har aldrig kännt mig så ensam i hela mitt liv, jag gråter hela tiden och vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag har sagt flera gånger att jag vill dö, försvinna men än sålänge är jag iaf här.
Men det är bara tack vare mina vänner och min familj, hade jag inte haft dom hade jag varit borta för länge sedan.

Tack till er som har läst och bryr er...
Jag var bara tvungen att skriva av mig lite och berätta hur mitt liv är just nu...

#1DFamilyForever <3

(Förlåt för bilden, hade inga bilder på 1D och det var den ända bilden där jag hade peruk och såg ganska ok ut...)

Annons

Uppladdare

Idreamoffyou

har 15 bilder i gruppen

Taggad med

#1dfamilyforever

Geotag

Kamerainfo

Alva tis 9 jul 2013 15:29

Hjärtat, älskade Nora. Du klarar det här. DU ÄR STARK.
Var stark och visa att du kan klara det här. Jag tror på dig, vi alla gör det. Killarna vill träffa dig, visa hur stolta dem är, och jag är stolt för att du har klarat så långt och du kommer klara längre. Du är så otroligt stark. Du kommer vinna mot cancer. <3
kik - idaalvajohanna
facebook - alva eriksson
ring/ smsa - 070 635 110, 0923 13443 (bara ringa)

augusti 2016

september 2016

Uppladdare

Taggad med

Geotag

Senaste smygtittare

Bilder från besökare

Ingår i album

Kamerainfo

Information

Bilder

Support

Sponsrade artiklar