May
Wednesday 17 July 2013 photo 35/61
|
Change
Har inget med 1D att göra men #1dfamily right?
Har ni någonsin varit tvugna att ta farväl av er allra bästa vän utan att vilja det? Alltså emot er vilja?
Dit har jag kommit. Idag klockan 19.00 kommer min ponnys nya ägare och hämtar honom och 20.00 åker han ifrån mig. För alltid.
Jag och Lucky har delat så mycket tillsammans. För mycket.
När jag köpte honom för 4,5 år sedan så var han extremt aggressiv och litade inte på en enda människa och stack i ridningen hela tiden och gick över mig när jag promenerade honom.
Idag kan jag rida honom i endast halsring (ett rep runt halsen utan sadel och allting) jag kan gå med honom med grimskaftet hängande över halsen och han följde mig som en hund.
Han kommer varje dag i galopp och gnäggar åt mig.
Han har hjälpt mig så mycket i livet, genom alla år jag varit mobbad, alla dagar jag får skit på mig, han fanns där hela tiden.
Och idag åker han ifrån mig för alltid, jag kommer hälsa på honom, men han kommer aldrig mer vara "min".
det gör ont i själen på riktigt, hela dagen har jag hållit inne tårarna hela dagen, men nu börjar dom rinna.
jag vill inte få uppmärksamhet på det sättet, jag vill bara ha någon att prata med..
Annons
Geo tag
Camera info
Camera iPhone 4
Focal length 4 mm
Aperture f/2.4
Shutter 1/120 s
ISO 200
MinPonnyAlice
Thu 18 Jul 2013 12:34
Många som redan skrivit, men känner att jag också vill dra mitt strå till stacken.
Jag kan inte vet hur just du känner, men jag har också förlorat min bästavän. För några månader sedan avlidas min häst Alice. I fyra år var hon mitt allt och hon lärde mig så mycket. Jag känner igen mig i dig om utvecklingen. Men när Alice blev min var jag den där rädda och ovana. Jag vågade knappt galoppera även om någon höll i hästen, men Alice lärde mig att älska det lika mycket som hon gjorde.
Jag vill inte be dig att sluta vara ledsen, bara att du ska se saker o ting från den ljusa sidan. Var glad över att han fortfarande finns och för att han gör någon annan lycklig.
Be strong, det blir lättare. <3
Jag kan inte vet hur just du känner, men jag har också förlorat min bästavän. För några månader sedan avlidas min häst Alice. I fyra år var hon mitt allt och hon lärde mig så mycket. Jag känner igen mig i dig om utvecklingen. Men när Alice blev min var jag den där rädda och ovana. Jag vågade knappt galoppera även om någon höll i hästen, men Alice lärde mig att älska det lika mycket som hon gjorde.
Jag vill inte be dig att sluta vara ledsen, bara att du ska se saker o ting från den ljusa sidan. Var glad över att han fortfarande finns och för att han gör någon annan lycklig.
Be strong, det blir lättare. <3
Anonymous
Thu 18 Jul 2013 12:37
Åh vad tråkigt, nästan samma sak har hänt mig med en ponny jag hade hos min farmor ("min första ponny") som jag lärde mig de flesta grunderna på, sen kom dagen efter 7 år som vi var tvungna att avliva henne..
Men Lucky var min alldeles egna ponny och jag var rädd för honom samtidigt som han var rädd för mig men vi möttes halvvägs och idag är vi som en invid..
Jag ska försöka, får hem min nya häst imorgon så kanske blir lite lättare då.. <3
Men Lucky var min alldeles egna ponny och jag var rädd för honom samtidigt som han var rädd för mig men vi möttes halvvägs och idag är vi som en invid..
Jag ska försöka, får hem min nya häst imorgon så kanske blir lite lättare då.. <3
Lisa Hallgren
Wed 17 Jul 2013 21:28
Jag har ridit på en "ridskola" i 8 år, men det är typ bara en gård, så jag såg det som att komma dit och hjälpa till med ridningen av islandshästarna och få bra erfarenhet själv, men för 1,5 år sedan dog min ridlärares man(min fd. ridlärare), och hon klara tillslut inte att ha kvar gården eller hästarna, så för 1 månad sen sålde hon 6-7 hästar till Västerås, det är jätte tungt. Dels för att han som dog har lärt mig allt jag kan om hästar idag och sen dog han, och sedan för att hon var tvungen att sälja hästarna (mina bästavänner) och jag har liksom sett hästarna och gården som ett ställe att få vara ifrån allt jobbigt som har hänt, för såfort man kommer in på gården där så rinner allt hat och ilska av mig. Och sen älskar jag hästarna över allt annan :(
Cecilia Burström
Wed 17 Jul 2013 20:41
Kan inte säga att jag vet hur det känns för det gör jag inte men jag blev tvungen att säga hejdå till min bästa vän efter fyra år tillsammans sommaren 2009. Jag saknar honom än idag men jag har hittat någon som gör ett himmla bra jobb att ersätta honom speciellt nu när han börjat lita på mig! Det kommer aldrig att vara som det var med Benjamin men vi fått något annat band istället. Det jag vill säga är att din ponny kommer alltid betyda sjukt mycket för dig men du har nu chansen att börja på något nytt med den häst du köper sen (om du nu ska köpa en ny) och den kommer också betyda sjukt mycket för dig om du hittar den rätta! Känns som jag skrev en hel roman men nu har jag iallafall sagt det jag ville, finns om du vill prata med någon kik: CIFBurstrom
Anonymous
Thu 18 Jul 2013 12:51
Det är tufft.. Verkligen.
Får i alla fall hem min nya häst imorgon så får hoppas att det blir bättre.
tack!
Får i alla fall hem min nya häst imorgon så får hoppas att det blir bättre.
tack!
Anonymous
Wed 17 Jul 2013 20:14
Jag kan inte säga att jag vet hur det känns, för ingen vet hur någon annan känner, men den 8:e oktober 2012 sa jag hejdå till min bästavän, min b-ponny, krama honom för sista gången och pussade han på mulen för sista gången, varken jag eller någon annan skulle få se honom igen.
5 år delade vi tillsammans, jag och Boomerang, vi tävlade och vägra ut oss på andra hindret det första året, men året efter kom vi placerad i nästan varje LC. Jag tänker på honom hela tiden, gråter fortfarande nästan varje dag, han var den finaste som fanns, och finns.
Min nuvarande ponny har varit halt sedan februari och har blivit utdömd, går alltid till honom i hagen när jag ska hämta min andra ponny, han går alltid till mig när jag kommer och han betyder så jävla mycket för mig, men INGEN kommer någonsin betyda mer för mig än Boomerang.
5 år delade vi tillsammans, jag och Boomerang, vi tävlade och vägra ut oss på andra hindret det första året, men året efter kom vi placerad i nästan varje LC. Jag tänker på honom hela tiden, gråter fortfarande nästan varje dag, han var den finaste som fanns, och finns.
Min nuvarande ponny har varit halt sedan februari och har blivit utdömd, går alltid till honom i hagen när jag ska hämta min andra ponny, han går alltid till mig när jag kommer och han betyder så jävla mycket för mig, men INGEN kommer någonsin betyda mer för mig än Boomerang.
Selma Styles ∞
Wed 17 Jul 2013 19:35
Jag fick avliva min hund för ett halvår sen, jag hade haft honom sen jag var två, och nu är jag 13. Så jävla hemskt.:(
Nouis
Wed 17 Jul 2013 19:30
Jag vet hur det känns skiljdes åt med min favorithäst på skolan kommer aldrig mer få rids honom, har gråtit så sjukt mycket pga det.. Kika mig om du vill emeliegrimes1D
Anonymous
Wed 17 Jul 2013 19:21
Vet hur det är!!! jag har varit med om samma sak men min häst avleds emot min vilja!!!... Kika mig om du vill prata? JosefinLyktberg <3
Anonymous
Thu 18 Jul 2013 12:42
så nu har jag lite mer kraft..
Men han är bara en C-ponny på 135 cm och jag är 17 år detta året, alltså 18 nästa år och då kan jag inte tävla honom mer.
jag har haft knäproblem sedan jag var liten och det blir inte bättre av att jag rider, när jag har hoppläder på honom så strålar det bara smärta i knäna och jag vill bara slänga mig av och gråta, så ont gör det trots knäskydd.
+ att Lucky är inte den tävlingshäst jag är ute efter, han är min bästavän och jag vill inte pressa honom mer till någonting han inte vill.
så för att min kropp ska hålla i fler år och han ska vara ännu gladare så blev det bäst såhär..
Men han är bara en C-ponny på 135 cm och jag är 17 år detta året, alltså 18 nästa år och då kan jag inte tävla honom mer.
jag har haft knäproblem sedan jag var liten och det blir inte bättre av att jag rider, när jag har hoppläder på honom så strålar det bara smärta i knäna och jag vill bara slänga mig av och gråta, så ont gör det trots knäskydd.
+ att Lucky är inte den tävlingshäst jag är ute efter, han är min bästavän och jag vill inte pressa honom mer till någonting han inte vill.
så för att min kropp ska hålla i fler år och han ska vara ännu gladare så blev det bäst såhär..
Anonymous
Wed 17 Jul 2013 19:08
Ohhhh :''( <3
37 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/515299043/
Visa toppen
Show footer