May
Sunday 8 December 2013 photo 46/47
|
Change
HEJ MINNS NI MIG
SKA BÖRJA SKRIVA PÅ TEENAGE DIRTBAG NU IGEN OKEJ HAPPII???
_______________
Kapitel 62
<strong style="color: rgb(51, 51, 51); font-family: verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 15px; text-align: justify;">But I never meant to hurt you. Min röst var tom och jag förbarmade mig själv över de tomma ordet. Harrys röst hade fyllt orden med en elekrisk spänning och jag försökte desperat hitta de rätta orden igen att säga, men luften hade fångat upp de vackra orden jag ville uttrycka till harry och jag vågade inte ens öppna ögonen för att se hans gröna besvikna ögon.
Annons
JustBeingMySelf
Thu 12 Dec 2013 14:59
Jag tog en paus från mobilen under sommaren vilket betyder att jag inte läste så jag är på kapitel 15/25/35 vet inte riktigt vilket, haha
Anonymous
Sun 8 Dec 2013 22:56
JAAAAAAA
Anonymous
Sun 8 Dec 2013 22:50
ytpibfyfklyrftfoytufovtfuvoofttfyvoyvoftoyvdrryodvordyvdyrvoydirvivdryyrvidyidcrdircyiyrcdiydrcycdridriycircdyycdrcydrirdycidcyrtrdcirtcdititdrtcdridtirrcditirtctirctcisrtrcisrsticrtsciscrticitrsirstcscrtitcridtcidrvdyvgidygdvyjgijgyifgifjifjiytdjdyirdriyiysr YEEEES
supergalaxychey
Sun 8 Dec 2013 23:27
TACK GULLIGA DU :'DD har varit lite off för håller faktiskt på och skriver på min bok ehe, bara för skojs skull dock!
supergalaxychey
Mon 9 Dec 2013 08:52
en kille som förlorat sin bästa vän i en bilolycka och det tar en hel sommar för honom att inse varför han saknar honom så mycket, och det är för att han var kär i honom :) prologen;
Det skulle blivit en vanlig sommar. Det skulle blivit en sommar, precis som alla andra. Det skulle blivit en sommar där mamma skulle låta den oroliga rynkan i pannan slätas ut och låta de mörka som spökade i henns ögon flyga iväg med den varma vinden som smekte torpets solsida. En sommar där jag skulle släppa fram barnet inom mig, försöka glömma alla de händelserna som hade skakat om mig, kastat mig handlöst ut i livet, utan en chans att kunna hejda den stora smällen som träffade mig. En sommar med bad, skratt, lekar, midsommarfirande inne vid det lilla centrumet, det skulle blivit en sommar med kyssar vid lägerelden på midsommarnatten, med berusade ögon som ursäktade sig med 'ingenting stannar kvar dagen efter.'
Det varma torpet skulle stryka bort allt det som fanns inom mamma. Det skulle få henne att skratta igen, hon skulle springa runt sjungande och öppna alla fönster som hade dammat igen under vintern. Hon skulle låta den varma sommarluften strömma in genom de gamla fönsterna och fylla våra lungor med luften från sjön. Hon skulle sitta ute i solnedgången med ett glas vin brevid sig. Hennes skratt skulle eka ända upp till det öppna fönster till vindsrummet, där våra tommar sängar stod. Det skulle bli en sommar där vi smög ut, lät våra händer famla nerför husväggen i hopp om att hitta den lilla stegen som stod lutad emot husväggen. En sommar med nya gränser.
Det skulle blivit en sommar där Gabriel som vanligt skränade med sin höga röst precis brevid lägerelden. Han skulle skoja med mig, diskutera mitt val av tjej med de andra killarna och försöka störa mig. Han skulle försöka slå sig ner brevid oss, lägga armarna omkring mig, försöka ta mig ifrån den tjej som jag gett mina ögon till just dendär kvällen. När han misslyckades skulle han som vanligt, börja gå hemmåt och jag skulle som vanligt springa efter honom. Jag skulle som vanligt putta honom retsamt, låta hans långa tunna kropp nästan vingla av stigen, innan jag skulle sträcka fram min arm och låta honom stödja upp sig på mig. För det var så kompisar gjorde. Kompisar kände samma dragningskraft till varandra som vi gjorde. Allt var precis som vanligt. Det skulle bli en sommar där Gabriels energi strömmade igenom hela huset, hans långa smala gestalt skulle vara överallt och ingenstanns. Han skulle slänga med sitt bruna, halvlånga hår, och låta de små dropparna ifrån sjön träffa mig rätt i ansiktet. Han skulle varit full av liv. Men det var han inte.
Det skulle blivit en vanlig sommar, men det blev det inte. Det skule inte blivit en sommar utan Gabriel, men det blev det.
Det skulle blivit en vanlig sommar. Det skulle blivit en sommar, precis som alla andra. Det skulle blivit en sommar där mamma skulle låta den oroliga rynkan i pannan slätas ut och låta de mörka som spökade i henns ögon flyga iväg med den varma vinden som smekte torpets solsida. En sommar där jag skulle släppa fram barnet inom mig, försöka glömma alla de händelserna som hade skakat om mig, kastat mig handlöst ut i livet, utan en chans att kunna hejda den stora smällen som träffade mig. En sommar med bad, skratt, lekar, midsommarfirande inne vid det lilla centrumet, det skulle blivit en sommar med kyssar vid lägerelden på midsommarnatten, med berusade ögon som ursäktade sig med 'ingenting stannar kvar dagen efter.'
Det varma torpet skulle stryka bort allt det som fanns inom mamma. Det skulle få henne att skratta igen, hon skulle springa runt sjungande och öppna alla fönster som hade dammat igen under vintern. Hon skulle låta den varma sommarluften strömma in genom de gamla fönsterna och fylla våra lungor med luften från sjön. Hon skulle sitta ute i solnedgången med ett glas vin brevid sig. Hennes skratt skulle eka ända upp till det öppna fönster till vindsrummet, där våra tommar sängar stod. Det skulle bli en sommar där vi smög ut, lät våra händer famla nerför husväggen i hopp om att hitta den lilla stegen som stod lutad emot husväggen. En sommar med nya gränser.
Det skulle blivit en sommar där Gabriel som vanligt skränade med sin höga röst precis brevid lägerelden. Han skulle skoja med mig, diskutera mitt val av tjej med de andra killarna och försöka störa mig. Han skulle försöka slå sig ner brevid oss, lägga armarna omkring mig, försöka ta mig ifrån den tjej som jag gett mina ögon till just dendär kvällen. När han misslyckades skulle han som vanligt, börja gå hemmåt och jag skulle som vanligt springa efter honom. Jag skulle som vanligt putta honom retsamt, låta hans långa tunna kropp nästan vingla av stigen, innan jag skulle sträcka fram min arm och låta honom stödja upp sig på mig. För det var så kompisar gjorde. Kompisar kände samma dragningskraft till varandra som vi gjorde. Allt var precis som vanligt. Det skulle bli en sommar där Gabriels energi strömmade igenom hela huset, hans långa smala gestalt skulle vara överallt och ingenstanns. Han skulle slänga med sitt bruna, halvlånga hår, och låta de små dropparna ifrån sjön träffa mig rätt i ansiktet. Han skulle varit full av liv. Men det var han inte.
Det skulle blivit en vanlig sommar, men det blev det inte. Det skule inte blivit en sommar utan Gabriel, men det blev det.
wilda4
Mon 9 Dec 2013 09:06
omg *.* Skulle så gärna vilja läsa den någon gång! den verkar awesomeee! :3
28 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/516859398/
Visa toppen
Show footer