May
Saturday 4 January 2014 photo 36/36
|
Change
IMAGINE/början på en fanfic?
Allt började med att du skulle på en One Direction konsert i London, du var 16 år. Du och din bästa vän skulle ha gått på konserten tillsammans, men det blev inte så. Hon miste livet 3 veckor innan konserten.
*tillbakablick*
Ca 4 veckor innan konserten satt du och din bästa vän i skolan på en mattelektion, ni satt och pratade om konserten. Hur underbart det skulle bli att äntligen få se era lifesavers. Mitt i allt drog hon upp att om någonting skulle hända med henne var jag tvungen att gå i alla fall, du lovade det och sa självklart det samma till henne. Båda ni har haft det väldigt svårt haft olika tider då ni bada haft en djup depression. Du visste att din bästa vän hade haft det svårare än dig. Hon hade försökt tagit självmord 1 gång.
Dock så tänkte du inte mer på det, ni båda var glada trodde du. Men på måndagen veckan där på kom hon inte till skolan. Du kände på dig att något var fel, för hon berättade alltid för dig när hon inte skulle komma till skolan, ingen lärare visste heller vart hon var. Du bad om att få gå på toa, du ringde henne men fick inget svar, du fick en stor klump i halsen, du var tvungen att gå hem till henne och se vad som hade hänt. Du gick och hämtade din lärare, du sa att du inte mådde bra och att du hade ringt till din mamma och hon skulle komma och hämta dig. Direkt du fick tillåtelse att gå så sprang du så fort du kunde hem till henne, det låg bara ca 10 minuter från skolan. Du öppnade dörren och den var olåst som vanligt. Du kollade runt på nedervåningen först, ingen där men du hittade ett brev där det stod: "Älskade D/N, det går inte att förklara med ord hur mycket du betyder för mig. Du har varit min klippa när allt svikit, men nu orkar jag inte mer. Det var det här jag menade förra veckan, lova mig att du håller löftet du gav då. Jag älskar dig D/N sköt om dig bra så ses vi snart kramar din bästa vän."
Allt föll på plats, det rann floder ur dina ögon, du sprang upp till hennes rum, dörren var stängd. Du kastade upp den. Och där hängde hon, en stol låg på golvet. Repet var knutet runt hennes takfläkt. Hon hängde med ryggen mot dig, du vågade inte kolla på hennes ansikte. Du ringde ambulansen, dom kom på fem minuter och hennes föräldrar kom. Du blev utslängd ur rummet tillsammans med hennes föräldrar, du gav båda två en kram sen sprang du till ditt och hennes ställe ute i skogen och satt i flera timmar.
*slut på tillbaka blicken*
Den 17 Juli skulle konserten vara, du var mer än nervös nu, det var bara två dagar kvar och du stod på flygplatsen utan föräldrar som skulle säga hejdå. Det gjorde ont. Du klev på flyget klockan 7 på morgonen. Flygresan gick fort och du fick sitta bredvid en trevlig tant.
Du tog en taxi till ditt hotell och det tog ungefär 1,5h att ta sig till hotellet från flygplatsen, det var en fint hotell med 27 våningar och du bodde högst upp.
Det var nu den 16 juli och bara en dag till konserten. Du hade aldrig varit så nervös i hela ditt liv, du skulle bestämma outfit, du valde ett bara blåa skinny jeans och ett fint linne men ett par vita converse till. Under dagen var du ute och gick på stan, tog en kaffe på starbucks och shoppade lite kläder, du älskade redan det här stället det var underbart så mycket folk precis som du tyckte det ska vara.
Klockan började närma sig 9 på kvällen så det var dags att ta sig tillbaka till hotellet. Du tog hissen upp till ditt rum och gick in i duschen, det brände på huden, du hade börjat skära dig igen efter ett långt uppbehåll men med allt som hade hänt med din bästa vän var för mycket och du tog ut alla dina känslor på din hud. När du kom ut ur duschen tog du på dig en badrock som hängde på badrumsdörren och borstade tänderna och sen la du dig en den sköna sängen bädda med bara vitt.
Klockan ringde 6 på morgonen men då hade du redan varit uppe i en halvtimma. Ditt hår var klart, du hade plattat det och sen lockat det lite så det såg ut som ett vanligt självfall på håret. Det var dags för make up, du började med att täcka över dom små finnar som du hade och sen på med foundation och puder, vattenfast mascara var ett måste för du visste att du skulle gråta hur mycket som helst.
Den här konserten skulle börja klockan 10:30 på dagen, väldigt tidigt emot dom andra konserterna, men den här var inte så stor heller det var i en liten arena och bara ca 20 000 pers. Du hade VIP och ståplatser längst fram, men efter som att du hade VIP så behövde du inte vara där något tidigare för att din plats längst fram var reserverad.
Du klädde på dig en tröja och tights och åkte ner till bottenvåningen av hotellet och tog dig frukost, frukosten smakade ljuvligt och du hade nog kunna tänkt dig att äta upp allt men det hade du inte tid för. Klockan hade hunnit blivit 8 och det var dags att ta sig ut till arenan. Du funderade ett tag och kom på att det var nog smartast att ta taxi ut. När du satte på dig kläderna och var på väg ut kom du på dina handleder. Dom var fulla av nya långa smala röda linjer. Som tur var hade du med dig massa med armband och du satte på det på båda armarna.
När du kom ut stod taxin där och väntade du klev in och berättade vart du skulle, det tog ungefär 1,5h att ta sig dit så du var där kvart i 10. När du kom in var det första du såg ett bord med en rubrik över som det stod: "FÅ EN CHANS ATT TRÄFFA ONE DIRECTION" såklart kunde du inte motstå det, det var inte så överdrivet mycket folk och du kom fram fort. Man fick dra en lott och så skulle dom ropa ut ett nummer i slutet av konserten och den som hade det numret skulle få träffa dom och ställa några frågor och ta bilder. Du hade inga större förväntningar på det.
Det var dags att få komma in på din plats du lämnade fram din biljett och väska och sa ditt namn så la dom in din väska. Det var en säkerhetsvakt som ledde in dig till din plats och det var trångt, riktigt trångt. Men du brydde dig inte, för du skulle få se dom. Dina lifesavers dina allt. Det började bränna i ögonen och du visste att det var ingen ide att hålla emot, det vara bara att låta tårarna forsa ner för kinderna, du var lycklig.
När du hade stått där ett tag började dom sänka belysningen och och du hörde en Irish accent ropa: "HELLO SWEDEN, MAKE SOME NOIIIIIIIIIIISSSSSSSSSEEEEEEEEEEE!!!" Alla skrek i hela arenan och glädjetorar flög över allt. Dom kom ut på scenen och började sjunga Midnight Memories, i Harrys "skrik" höll du på att svimma, du hade alltid vara extra svag för honom. Timmarna flöt på fort, allt var som en dröm. Speciellt när Harry la sig på magen och sträckte ut armen, rakt emot dig. Självklart var det massa med andra som kastade sig fram mot honom så du fick aldrig tag på hans hand, vilket gjorde dig väldigt arg och ledsen men du fortsatte fokusera på det positiva.
Dom avslutade med Little Things från deras andra album och det var helt tyst i arenan. I Harrys solo tyckte du att han kolla de på dig men inte en chans tänkte du och fortsatte kolla på honom med två floder som rann från ögonen. Nu var det slut, efter 2,5h var allt slut det var det bästa som någonsin hade hänt dig du var så glad så mungiporna gick upp till öronen, och du hade utfört det här för både dig och din bästa vän.
Nu var det dags för numret som hade vunnit en träff med dom att ropas upp, du kollade på din lapp och du hade nummer 644. Han instruerade vad man skulle göra om man hade numret och att man fick ta med en vän om man ville och hade någon med sig. Mannen började rota i en stor glasskål, han vecklade ut ett papper och sa 644. Det här kunde inte vara sant. Du skulle få träffa dom, du hoppade och skrek och grät.
Folk började gå mot utgångarna men du stannade som det var tillsagt.
Efter en timma ungefär var det bara du inne i arenan, det var magiskt. Du stod lutad mot staketet, alltså ryggen mot scenen och höll på med mobilen. Du hörde prat och vände dig om och där kom dom, direkt kollar alla på dig och Louis skriker: "HELLO LOVE YOU ARE SO BEAUTIFUL HOW ARE YOU?" Du säger ingenting, du bara står där och ler med ditt största leende mot dom, då säger Harry: "I think someone lost her voice huh?" du säger: "No" med en svag röst och blir jätte röd om kinderna.
Louis: "You can´t stand down there when we are going to talk and take pics, let me help you up"
Louis hoppar ner bredvid dig och du kan inte göra nåt annat än att kasta dig runt halsen på honom och krama honom med allt du har. Han kramar tillbaka och pussar dig på kinden, sen börjar han ta bort staketet och ber dig gå fram till kanten, den var rätt hög bara lite lägra än dig. Han tar tag i dina höfter och lyfter upp dig och Harry skyndar sig fram och tar emot dig. Du känner dig som ett litet barn men det bryr du dig inte om. Du hänger kvar på Harry och kramar honom lika hårt och du känner att det börjar bränna i ögonen igen men nu får du inte gråta. När du kramat klart Harry så är Louis redan uppe igen. Du får en kram av alla dom andra killarna också och sen så sätter sig Louis Niall och Zayn i varsin fåtölj och du Harry och Liam blir i soffan, du i mitten. Du har alltid haft så många frågor, men nu är din hjärna helt tom. Men du frågar dom vanliga frågorna och så. Till slut var det deras tur att fråga sa dom, Niall började: "I hear you have an accent but I don´t notice it, were are you from?."
Du: "I´m from sweden."
Alla: "ARE YOU?"
Du: " Yeah"
Harry: "Thats so cool, are you here alone? Don´t you have any friend with you or parent?"
Du: "I should have been here with my friend but a thing happened."
Niall: "Did she stop liking us?" *konstig grimas*
Du: " No she killed herself"
Alla blev tysta en liten stund och bara kollade på mig.
Okej allihop som orkade läsa, det här skulle egentligen bli en imagine men jag kan inte skriva kort så jag fundarar på att fortsätta på den här som en fanfic? vad tycker ni?
Och då kommer det handla om hur hon lär känna dom och så och dom får veta mer om hennes liv, även ni :)
Annons
Anonymous
Wed 8 Jan 2014 20:00
FANFIC NU!*-*
Anonymous
Sun 5 Jan 2014 14:22
jag skulle läst :DDD
wilda4
Sun 5 Jan 2014 05:23
jag skulle ge det en chans om du gör det till en fanfic :3
O konseten var väl i London? det står "hello Sweden" bara så du vet ;)
jag kunde läsa allt från mobilen? :i
O konseten var väl i London? det står "hello Sweden" bara så du vet ;)
jag kunde läsa allt från mobilen? :i
mikatollmann
Sun 5 Jan 2014 12:41
ja jag såg det hello London ska det sållar vara skrev det vid tre inatt så var lite trött tror jag :)
Anonymous
Sun 5 Jan 2014 04:28
Hittade typ ett grammatikfel och sedan att han skrek "Hello Sweden" och att hon sen sa att hon är från Sverige vet jag inte om det ska vara så hehe? Annars var det verkligen hur bra som helst!
mikatollmann
Sun 5 Jan 2014 12:40
Ja jag har läst igenom den själv nu och skulle ändra det som är fel men det funkade inte :/
Anonymous
Sun 5 Jan 2014 16:19
Nej jag vet det funkar inte för mig när jag ska ändra texter man lägger upp här heller :o
43 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/onedirecsgroup/517085352/
Visa toppen
Show footer