Thursday 10 September 2009 photo 2/2
|
Aldrig glömma, aldrig förlåta
Du sårade mitt inre
du kränkte min själ,
du slog mig fast jag var mindre
du slog mig nästan ihjäl.
Men de djupaste såren
finns i mitt hjärta,
de fulaste ärren
kom av smärta.
Det gav mig det bittraste mörker,
som kom för att stanna.
I mitt hjärta helvetet brunnit
Det har stängts en dörr
till mitt dunkla sinne,
Från sorgens mörker
kommer hatets storm,
ett vilddjur är loss
det jagar inatt.
För ensamt kvar hatet brinner
liksom hämndens begär,
för mörkret i mig alltid vinner
du ska dö, jag svär.
Jag har gått på den slakaste lina,
du ska få känna den hemskaste pina
och se mig stå och le.
Det jag nu gör
ger dig dödens panik.
Det enda jag hör
är ditt sista skrik.
När du slutligen dör
är jag äntligen fri från räddslan!
du kränkte min själ,
du slog mig fast jag var mindre
du slog mig nästan ihjäl.
finns i mitt hjärta,
de fulaste ärren
kom av smärta.
Det gav mig det bittraste mörker,
som kom för att stanna.
till mitt dunkla sinne,
kommer hatets storm,
ett vilddjur är loss
det jagar inatt.
liksom hämndens begär,
för mörkret i mig alltid vinner
du ska dö, jag svär.
du ska få känna den hemskaste pina
och se mig stå och le.
ger dig dödens panik.
Det enda jag hör
är ditt sista skrik.
När du slutligen dör
är jag äntligen fri från räddslan!