October
Sunday 20 September 2009 photo 3/3
|
Ett brustet hjärta
Ja ni kan inte förstå.
Hon läger sig på sinaa bara ben och händer.
Faller i hopp som en säk på märke.
Hon känner hur tårarna dom bräner och svider i hennes ögon.
Känner hur hon tvingar sig själv att hålla dom inne.
Men det är inte lät.
HOn kan inte bäskriva med sina ord om hur hon känner,
Smartan är for stor.
Hur ska hon orka.
Det är ingen som förstår.
Att som barn bli slagen varje gång hon möter hon den där.
Ja det kan hon ta.
Det kan hon glömma.
Men att alla orden ja dom bräner fast ja dom stanar kvar.
Aldrig kan hon glömma dom.
Hon klarar inte mer nu.
Tårarna dom bara rinner ner från hennes kind.
Tårar fylda av hat och onska.
Vem har hon blivit?
Hur blev allt så här?
Ni kan blunda för att inte se men ni kan inte gömma er för den hämska saningen.
Ja ni kan inte förstå.
Hon läger sig på sinaa bara ben och händer.
Faller i hopp som en säk på märke.
Hon känner hur tårarna dom bräner och svider i hennes ögon.
Känner hur hon tvingar sig själv att hålla dom inne.
Men det är inte lät.
HOn kan inte bäskriva med sina ord om hur hon känner,
Smartan är for stor.
Hur ska hon orka.
Det är ingen som förstår.
Att som barn bli slagen varje gång hon möter hon den där.
Ja det kan hon ta.
Det kan hon glömma.
Men att alla orden ja dom bräner fast ja dom stanar kvar.
Aldrig kan hon glömma dom.
Hon klarar inte mer nu.
Tårarna dom bara rinner ner från hennes kind.
Tårar fylda av hat och onska.
Vem har hon blivit?
Hur blev allt så här?
Ni kan blunda för att inte se men ni kan inte gömma er för den hämska saningen.
Visa toppen
Show footer