nu är jag i Minneapolis... jag kan inte fatta att jag faktiskt är här. när ska jag fatta? när jag kommer hem till Sverige eller? jag menar, ok sitta hemma på rummet och organisera och drömma.. men det är slut med det, jag ÄR här!   
igår var jag deppig för att lämna Chicago. var ju på en classy dejt med movie och öldrickande på garagetak och allt. men nu känns det skönt. jag var bara inte sugen på att bo med en familj. eftersom "the Olssons" verkar ok så är jag jätteglad nu. mer avslappnat än i förra...underbara ungar...mamma mia...