January
Sunday 20 June 2010 photo 1/1
|
Utfyllnadsdikt/bild
Dikt
~~~~~~~~~~~~~~
Jag ser dej gå ner till stranden alldeles ensam
jag går med hastiga steg ner för berget brevid vattnet
och ser hur du ser över havet och himlens struktur
jag springer allt vad jag orkar för att hinna ikapp dej
andan dras ur min kropp och jag faller till marken
allt blir plötsligt svart jag ser ingenting annat än en liten ljus prick
jag kämpar hårt för att få ett andetag men inget hjälper
jag känner hur mina muskler släpper taget om livet
vågorna som slår mot min ben gör så att jag blir alldeles blöt
ljudet i mina öron är fortfarande kvar
jag hör fåglarnas sånger och deras parningsspel
jag trodde jag var så nära att få säga hej till dej
och få hålla din varma hand i minn
jag hör stampade steg springande mot mej
hörseln försvinner i ett hast
och jag känner hur bröstkorgen lyfts
du räddade mej från att mista allt
du är min ängel som jag aldrig vill mista
du gjorde mej till världens lyckligaste människa
du gjorde så att vi blev två
hur kan jag någonsin kunna tacka dej tillräckligt
du lag dej ned brevid mej i sanden
och viskade " jag kommer alltid finnas här "
du behöver inte oroa dej
du är mitt liv
du är min ängel
~~~~~~~~~~~~
~~~~~~~~~~~~~~
Visa toppen
Show footer